Kylrummen vid S:t Eskils kapellkrematorium har plats för 100 kistor. Normalt förvaras 50–60 avlidna där i väntan på kremering eller jordfästning. Så är det inte i dagsläget.
– Nu har vi 30 avlidna här i väntan på ceremoni, medan kylrummen på Mälarsjukhuset däremot har många fler än vanligt. Det är inte bra och det skapar oönskade flaskhalsar i den här kedjan, säger Daniel Sandberg, kyrkogårdschef vid S:t Eskils kyrkogård.
De har tydligt märkt av coronakrisens effekter på begravningar, som resulterar i att anhöriga in i det längsta skjuter fram avskedet.
Fredrik Gustavsson, pressansvarig vid Region Sörmland, bekräftar att ovanligt många avlidna är kvar i länets sjukhus försorg.
– Just nu har vi 80 lediga bårhusplatser i länet och det inkluderar även utrymmet i de kylcontainrar vi tillfälligt tagit i bruk.
– Det är en känslig fråga men då vi själva vill undvika överbelastning önskar vi verkligen att anhöriga följer lagens tidsramar för kremering och gravsättning av avlidna, säger han.
Linn Blomstrand, som arbetar med gravärenden på Eskilstuna pastorat, säger att få har kännedom om vad det är för regler som gäller vid begravning.
– En del verkar känna sig tvingade att begrava anhöriga när de själva inte vill, säger hon.
Hon och hennes kollegor uppmanar anhöriga att ta hand om sina döda istället för att bevara dem i ett kylrum.
Johan Hedlund tycker att det är sunt att ha begravningsceremonin så snart som möjligt för att på så sätt komma vidare i vardagen.
– I nuläget är det inte offer för coronaviruset som hopar sig i Mälarsjukhusets kylrum, säger han och fortsätter:
– Oron för corona gör många lite handlingsförlamade och därför drar de ut på tiden innan de begraver sina anhöriga.
Han understryker att pastoratet både har resurser och är väl förberedda att hjälpa människor i sorg även i tider som dessa. Det innebär att gudstjänster och ceremonier sker som vanligt, men efter Folkhälsomyndighetens riktlinjer.
– Avskedet är viktigt oavsett om vi befinner oss i en kris eller inte, säger Johan Hedlund som tycker att livet måste få stanna till när någon dör.
– Det kan vara läge att rensa i almanackan och göra utrymme för döden. Är det någon gång man ska ta livet på allvar så är det när någon går bort.