För tillfället befinner han sig i Florida för att fira jul med familjen. Till vardags bor Marcus Weikvist, 50, annars med fru och son i Greensboro, North Carolina, där han jobbar på Volvos nordamerikanska huvudkontor sen 14 år.
I december för 20 år sedan bodde han fortfarande hemma i Eskilstuna, jobbade på Volvo redan då, och reste till Thailand med vännen Anders Söderlund. I Thailand träffade de en tredje kompis med familj.
– Nu för tiden tänker jag inte mycket på det här. Men visst kan jag känna att allt kunnat sluta så mycket värre för oss, om inte omständigheterna gjort att vi kom lindrigt undan. Jag och Anders hade turen att aldrig behöva se några döda kroppar. Men, jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde när vågen kom.
En knapp vecka före jul kom vännerna till Patong Beach, Phuket och bodde först två nätter på ett finare tvåvåningshotell, med balkong 15–20 meter från stranden. Efter några dygn i Bangkok var de sen tillbaka på Patong på julaftonskvällen.
– Vi ville bo på samma hotell men det var fullt och vi fick en lägenhet på nionde våningen 500 meter från stranden. På strandhotellet skulle många gäster sedan mista sina liv i tsunamin och förödelsen blev total, medan vattnet bara nådde receptionen på vårt hotell.
Efter en kvälls festande på juldagen gick Marcus och Anders först ut på annandagens morgon och åt en gemensam frukost. Anders ville sova en stund till och Marcus tog en promenad.
– Jag hade vaknat väldigt nära den tid när jordbävningen inträffade i Indiska oceanen. Undermedvetet eller ej vet jag inte. Men kvart-tjugo över nio skildes jag och Anders åt och jag gick en bit längs strandpromenaden.
Men så blev han törstig, lämnade stranden och gick upp längs kroggatan för att köpa vatten. Med ryggen mot stranden såg han inte hur vattnet drog sig undan.
– När jag stod i en korsning 300 meter upp kom första vågen, men jag såg inte havet därifrån heller. En thailändare med mobiltelefon i handen började prata med väldigt hög röst och när jag och en annan turist undrade vad som hänt skrek han bara: "Run, the water is coming!"
Marcus sprang uppåt som alla andra, tills han fick skjuts av ett franskt par till toppen av kullarna ovanför Patong Beach. I bilen hade de redan ett tyskt äldre par. De kom från stranden och kvinnan var så chockad att hon inte kunde prata.
– Vi fick stanna där uppe till kvällen. Mina reskamrater letade efter mig bland förödelsen på stranden eftersom mobilnätet hade slutat fungera. Men jag hade hunnit prata med mamma som ringde mig så fort de första nyheterna om katastrofen nått Sverige. Då hade jag fortfarande inte fattat vad som hänt eller vilka små marginaler jag haft på min sida.
Marcus är än i dag tacksam att han och vännerna klarade sig så lindrigt undan eftersom de inte miste nära och kära i katastrofen, som många andra svenskar gjorde. Partystället Patong, där många låg och sov när tsunamin kom, klarade sig också bättre än andra platser längs kusten.
– Fyrtio-femtio minuter efter att vågorna nådde oss slog de in över Khao Lak. Där fanns betydligt fler barnfamiljer, som var nere på stranden.
Eskilstunaborna åkte till Koh Samui nästa dag, där landssorgen lagt en tung hand också över paradisön, och sedan vidare till Kuala Lumpur innan de återvände hem.
– Det gjorde att vi slapp uppleva mycket av dramatiken på Arlanda när människor kom hem utan makar, barn och föräldrar.