De senaste tio dagarna har Jeper Ulfenstedt, 50, gjort åtta konserter med Komische Oper Berlins uppsättning av Händels Messiah på den gamla nationalflygplatsen Tempelhof i Berlin.
– Scenen är uppbyggd i en hangar och det är en mäktig uppsättning med plats för 1 800 åskådare, orkester och 400 sångare, säger kontrabasisten som snart kommer till Eskilstuna, hemstaden där allt började.
Det var dock långtifrån en självklarhet att Jesper Ulfenstedt skulle slå in på den musikaliska banan, än mindre att det skulle bli hans framtida yrkesval, när han var liten.
– Jag har flera musikervänner som berättat att de redan som barn visste att de skulle spela med en symfoniorkester som vuxna. Så tänkte aldrig jag.
Intresset att spela ett instrument väcktes istället på ett mer lust- och lekfullt sätt, initierat av en lärare på Hällby skola.
– I andra klass tog vår musiklärare Inger Andersson med sig en kontrabas och alla i klassen fick testa på att spela. Är man inte totalt musikaliskt oduglig går det att kompa en liten grupp musiker. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag minns att jag kände: "Det här ska bli mitt instrument" – och bara namnet kontrabas, det lät helt rätt.
Jesper Ulfenstedt är påtagligt tacksam för den kommunala musikskolan och för all stöttning han fick under ungdomsåren i Eskilstuna.
– Allt var ju dessutom gratis, jag fick låna en kontrabas, sen var det bara att köra.
Efter några år bildade musikskolan en ny stråkgrupp som Jesper Ulfenstedt bjöds in till.
– Det var en helt fantastisk satsning som skolans Roland Andersson stod bakom. Vi var ett bra gäng som utvecklades på ett otroligt sätt. Jag minns att jag fick spela med Eskilstuna symfoniorkester för första gången som 15-åring och för mig var det jättestort.
Efter gymnasiet på S:t Eskil följde kungliga musikhögskolan innan Jesper flyttade till England för studier på kungliga musikakademin i London. Därefter har han arbetat vid olika symfoniorkestrar i såväl England som Danmark och Tyskland.
– När min fru, som är från Sydkorea och även hon musiker, fick jobb i Tyskland så var det ett enkelt val att hänga med. Den engelska arbetsmiljön för en klassisk konsertmusiker är väldigt stressig och otroligt pressad. Allt ska gärna sitta på en gång och det ska gärna inte behövas mer än en repetition. I Tyskland är det förhållandet helt annorlunda. Det låter apa på måndag, men framemot fredag har det tagit sig till något riktigt trevligt.
Med det sagt är arbetet på Komische Oper Berlin inte något för en latmask. Den statsägda operan ger trots allt 300 föreställningar om året.
– Det är en väldigt inspirerande arbetsplats med låga trösklar. Vi har även en liten ambulerande orkester som regelbundet tar oss till utsatta stadsdelar och spelar för boende. Vi kör Trollflöjten och La Traviata för människor som aldrig bekantat sig med klassisk musik. Det känns bra och blir ofta både känslosamt och uppskattat.
Under sina år med Münchens filharmoniker turnerade Jesper Ulfenstedt över stora delar av världen.
– Ingen nämnd och ingen glömd men ett gäng divor, både artister och dirigenter, har jag stött på. Några har milt uttryckt haft sina egenheter och egon. Vissa har tappat det fullständigt under repetitioner och fått spel och utbrott på saker som ingen annan i orkestern ens reagerat på.
Vilka är de bästa stjärnorna du arbetat med?
– Den ryska sopranen Anna Netrebko har en fantastisk pipa, men hon är av förklarliga skäl inte välkommen längre. Tyska tenoren Jonas Kaufmann är också något utöver det vanliga och så är jag en stor beundrare av vår egen mezzosopran Ann Sofie von Otter.
– Hon har en fantastisk röst och en oslagbar utstrålning. Jag har haft nöjet att spela med henne flera gånger här i Berlin och hon har en förmåga att ge små impulser som gör hela orkestern bättre – en sann stjärna.
Vad lyssnar du själv på för musik när du ska koppla av?
– Aldrig klassisk! Jag har säkert 1 000 gamla cd-skivor med klassisk musik och de är så klart för jobbet. Jag gillar rapparen Eminem, men det blir också 80- och 90-talsrock, och en hel del K-pop som våra två barn gillar.
Hur känns det att komma hem och spela i Konserthallen i Eskilstuna?
– Kul – och väldigt hedrande. Det känns fint att kunna ge något tillbaka och så ska det bli kul att få stå längst fram på scen, det är man som kontrabasist inte van vid.
Basbaluns med Eskilstuna symfoniorkester hålls i Konserthallen den 12 oktober.