Längtan efter en relation är stark. Merlin Nilsson träffar gärna en gammaldags romantiker som uppskattar musik och att titta på film tillsammans.
Kärleksjakten är Eskilstuna-Kurirens serie om relationer och dejting. Vi söker singlar i Eskilstuna som vill hitta kärleken och svaren har hittills inte låtit vänta på sig. Nu presenteras några av de sökande – och om intresse väcks kan du som läsare ta kontakt. Än så länge har ni fått möta Jonas Lindberg, 42, Petra Karltorp, 47, Kevin Johansson, 27, Cecilia Faltin, 38, Bo Ganerlöv, 88 – och nu är det dags för Merlin Nilsson, 24.
– Jag förtjänar någon som sveper iväg mig. Kanske någon som frågar om jag vill gå ut och dansa?
Merlin Nilsson har tagit en långlunch från vikariatet på Hjälpmedelscentralen och väljer Rothoffsparken för att prata kärlek och dejting. I knät ligger en oljemålning på temat ensamhet som kom till under en tvåårig konstutbildning på Eskilstuna folkhögskola.
– Mina bästa tavlor drar tillbaka till det mörka i livet. Man kan bli nere som människa men vi pratar inte tillräckligt mycket om det. När mormor fick se självporträttet sa hon 'men du är väl inte deppig?'Jo, ibland, säger hen och garvar.
För Merlin är en person som har nära till skratt. Och tycker om att få omgivningen att skratta.
– Och så älskar jag att ge folk små gåvor, som något jag har bakat. Jag är en vildmarksmänniska som tycker om landskapsvyer. Att försvinna bort i skogen är nog en konstnärsgrej.
Numera går dejtingappar bort. Visst, svajpandet har resulterat i en och annan fling men inget bestående.
– Tinder känns som en lek mellan människor. Jag vill ha det genuina och är dålig på att skriva om personen inte fångar mig. Jag får alltid bättre kontakt med människor som jag har en djup konversation med direkt. Det är så jag har bondat med mina närmsta vänner.
Det var konstnärsdrömmen som gjorde att flyttlasset för två år sedan gick till Eskilstuna. Ett verk fanns nyligen till beskådan på Centralstationen medan självporträttet hängt på Sörmlands museum.
Självporträttet kom till under en tvåårig konstutbildning på Eskilstuna folkhögskola. "Där fann jag en kärlek i oljemålning på MDF-plattor."
– Det är här det händer! Jag har blivit hånad för att jag ser Eskilstuna som en storstad men Karlskoga är litet. Där stannade pensionärerna på Coop och glodde.
Eskilstuna folkhögskola i all ära, flytten kom även att markera ytterligare en nystart för ickebinära Merlin.
– Jag bytte namn när jag flyttade hit, det var en chans att slå mig fri. Jag vill inte att någon ser på mig som varken man eller kvinna och det uttrycks genom klädsel och en androgyn stil.
Hen tror att det har varit en bidragande faktor till svårigheten att träffa någon.
– Man ser folk som håller hand och hånglar och jag har aldrig fått ta del av att känna mig älskad i en parrelation. Jag vill träffa en han, hon eller mitt emellan – som jag. Någon med ett öppet sinne för hbtq-personer. Jag tål mycket skit men inte en skitmänniska.
Merlin Nilsson har varit singel hela livet. "Eftersom jag inte har varit tillsammans med någon har jag känt mig utanför."
I övrigt står en musikälskare högt på önskelistan.
– Jag behöver inga stora spektakel men gärna en gammaldags romantiker som gillar roliga saker, som att sjunga karaoke och uppskattar bra musik.
Vad är bra musik?
– Jag är diehard 70-talsmusiker men också mycket för indiepunk och har växt upp med gubbrock. Det är tack vare pappa. Personen jag träffar får gärna visa mig ny musik. Ta inte upp sport bara. Förutom BIK, hockeylaget i Karlskoga – då är jag med, haha.
"Jag älskar blomträdgården och har suttit i hela parken och skissat."
På yrkesfronten hägrar en framtid som illustratör. Två kvällar i veckan drar hen till Lidingö och studerar kommunikativ illustration på Beckmans.
– Fantasidrömjobbet vore att jobba på Disney. Jag älskar Disney.
Långlunchen har blivit extra lång. Men det får det var värt.
– Jag vill hitta någon som älskar mig för den jag är. Det är därför jag ställer upp på den här intervjun.