– Jag och mina kompisar brukar samåka till hundtävlingar. Då packar vi först in hundarna i bakluckan och sen är det fullt där. Eftersom man inte vill ha packning tillsammans med hundarna packar man i baksätet i stället där det även ska sitta en person. Många gånger packar man från säte till tak, och tänker att: krockar vi nu är vi alla körda, säger Mikaela Holegård.
Hon berättar om hur hon fick idén till packpåsen PÅL samtidigt som Border collien Pennie försiktigt sveper runt hennes ben. Innan Mikaela skaffade Pennie, som är hennes tredje hund, var hon nära att lägga av med hundarna. Hobbyn tog för mycket tid. Men i ett infall vände hon i stället hobbyn till att bli hennes jobb. I våras släppte hon sin första egna bok om agility, och nu i december kommer ytterligare en bok – om hundträning för barn och ungdomar. Packpåsen PÅL började hon arbeta med för ungefär ett år sedan.
PÅL är en påse i polyester som är formad som ett L för att passa i ett bilsäte och funka med bältet som ska dras genom öglorna som är fästa vid påsens sidor. PÅL är också smeknamnet på Mikaelas bil.
– Det blir som en person som sitter där och bältet löper över. I och med att man fäster bältet i öglorna far påsen inte runt.
– Tanken från början var bara att göra en till mig själv. Jag hade kunnat nöja mig där, men så tänkte jag att det kanske fanns andra som också skulle kunna ha nytta av en sådan.
Hon har hört sig för bland andra hundägare, hästägare och barnfamiljer och insett att intresset finns.
Med hjälp av sin sykunniga mormor arbetade Mikaela fram den första prototypen.
– Jag är kreativ och bra på att tänka ut en massa saker, men jag är inte den som vill göra det praktiska. När jag ville ta fram PÅL gjorde jag först en ful skiss och en liten pappersprototyp. Sen köpte jag ett vitt lakan och åkte till mormor för hon kan sy. Vi höll på nästan en hel dag med att göra mönster och sy ihop en påse och testa formen.
Förutom handledningen och hjälpen hon har fått via Sörmex har Mikaela också haft hjälp av Almi. Bland annat har hon fått ett utvecklingsbidrag som gjorde att hon hade råd låta en textildesigner hjälpa till att ta fram den slutliga prototypen.
Produktionsbiten var svårast att lösa. Efter att ha konstaterat att textilproduktion är dyrt i Sverige hittade hon en tillverkare i Estland.
Att hon kom med i Sörmex har hon sett som en bra push framåt.
– Det viktigaste har varit att få bekräftelse på att andra tror på produkten. Sen har det varit bra att få en deadline. Det är det svåra när man gör saker själv, säger Mikaela Holegård.