Miljöbalken kan ändras efter miljöbrott i Eskilstuna

Två miljöbrottsfall med Eskilstunakoppling som gett eko över hela landet kan leda till tuffare lagstiftning.

Till vänster balarna vid NMT:s anläggning mellan Kjula och Barva, till höger LMAG:s efterlämnade batteriresterna i Eskilstuna.

Till vänster balarna vid NMT:s anläggning mellan Kjula och Barva, till höger LMAG:s efterlämnade batteriresterna i Eskilstuna.

Foto: Peter Larsson

Eskilstuna2021-03-23 13:35

Miljöbrottsutredningarna kring LMAG:s hantering av batterirester och NMT:s säckar med rivningsavfall har i båda fallen följts av konkurser. På LMAG:s anläggning Eskilstuna och i ett tält i Torshälla står drygt 400 ton batteriavfall kvar.

I likhet med LMAG har även det finskägda bolaget Urecycle, som tog emot de uttjänta, inlämnade, batterierna från början, försatts i konkurs. Vem som ska avlägsna avfallet, sanera anläggningen och framför allt bekosta kalaset är därför högst oklart.

Samma problembild finns beträffande marken och avfallet vid Hummelkärr, mellan Kjula och Barva, där konkursade NMT lämnat efter sig cirka 19 000 balar fyllda med bland annat rivningsmaterial.

undefined
På NMT:s anläggning mellan Kjula och Barva finns cirka 19 000 säckar med rivningsavfall.

De tre konkurserna väntas innebära att skattekollektivet och/eller markägare får ta den ekonomiska smällen. Med nuvarande lagstiftning finns det ingen möjlighet att kräva avfallsbranschen på något solidariskt ansvar. Det kan det bli ändring på.

Eskilstuna kommun är en av flera myndigheter som ombetts att yttra sig om en remiss från regeringskansliet "Ordning och reda på avfallet" där målet är att täppa till hål i miljöbalken och ge kontrollmyndigheterna skarpare verktyg.

– En fundering som vi i Eskilstuna har, som ett komplement till förslaget, är att återuppliva den gamla regleringen om miljöskade- och saneringsförsäkringarna/fonderna, säger Helén Almberg, miljöinspektör i Eskilstuna.

Grundförslaget går ut på att verksamhetsutövare ska tvingas ställa en ekonomisk säkerhet till förfogande, som öronmärks för återställning och sanering om den ansvarige inte kan fullgöra sitt ansvar.

– I dagsläget är det bara tillståndspliktiga verksamheter man kan ställa det kravet på, inte de anmälningspliktiga. Säkerheten avser en summa pengar som bara ska kunna användas till sanering och återställning. Om en verksamhetsutövare skulle gå i konkurs är det tillsynsmyndigheten som förfogar över pengarna, säger Helén Almberg. 

Den stora utmaningen sägs vara ett komma fram till en rimlig summa.

– Den ska vara tillräcklig stor för att täcka en återställning och vid behov även en sanering. Vi har vårt yttrade tryckt på att det krävs en tydlig vägledning och gärna schabloner för olika situationer. 

Kan det handla om säkerheter på miljontals kronor?

– Det kan handla om stora summor beroende på vilket avfall som hanteras och i vilka mängder. Det ska vara en skälig summa, vare sig mer eller mindre än vad som kan behövas.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!