Missbruksboendena stängde – nu växer köerna med hemlösa

Marko Kunelius var lovad ett eget boende när han kom ut från Vårnäs behandlingshem som nykter. I stället blev han hänvisad till stans härbärge. Han är en av alla de utsatta som just nu står utan ett hem i Eskilstuna. Samtidigt som kön till sociala boendeplatser växer.

Tiden tickar iväg för Marko Kunelius. Efter behandlingen på Vårnäs hänvisades han till stans härbärge trots att han först lovats ett eget hem. "Jag vet inte hur länge till jag klarar att hålla emot alkoholen utan ett boende. Jag har precis näsan över vattenytan", säger han.

Tiden tickar iväg för Marko Kunelius. Efter behandlingen på Vårnäs hänvisades han till stans härbärge trots att han först lovats ett eget hem. "Jag vet inte hur länge till jag klarar att hålla emot alkoholen utan ett boende. Jag har precis näsan över vattenytan", säger han.

Foto: Veronica Karlsson

Eskilstuna2022-05-15 17:18

– Jag tycker det är kommunens ansvar att ta hand om oss som är utsatta på det här sättet och som verkligen vill ändra på oss. 

Marko Kunelius sitter framåtlutat i soffan med benen brett isär. Vid hans fötter ligger en ryggsäck på golvet med två ombyten kläder i. Så värst mycket mer än det och en mobil äger han inte i dagsläget, berättar han.

Marko är ingen duvunge. Stadsmissionens lokaler i det gröna huset vid ån i centrala Eskilstuna känner han alltför väl till sedan tidigare. Hit har han kommit många gånger under sina år som missbrukare och hemlös.

Och det här är den plats i världen han allra minst vill vara på just nu. Att vara nybliven nykter alkoholist innebär en kamp varje dag för att hålla sig ren och här är han rädd för att inte kunna stå emot de gamla vännernas inflytande.

Ändå var det hit – till Stadsmissionens härbärge – som kommunens handläggare hänvisade honom när han nyligen skrevs ut efter fem månaders behandling på Vårnäs. Några andra alternativ fanns inte då bostäderna som kommunen har att erbjuda är fulla.

undefined
En ryggsäck över axeln med två klädombyten i och en mobil i fickan är allt Marko Kunelius äger just nu.

I dag står han rådvill på gatan utan hem med ryggsäcken över axeln. Och situationen är uppenbart ohållbar.

– Tiden tickar bakom hörnet med alkoholismen, när det hela tiden kommer motgångar och jag vet inte hur länge jag orkar hålla emot. Just nu har jag precis näsan över vattenytan. Jag kämpar dagligen.

Marko är noga med att påtala sin egen skuld i att han hamnat där han är i dag. Men alla förtjänar en andra chans, säger han, och den här gången har han verkligen gjort vad han har kunnat.

– Jag vill ha ett bra liv. Jag vill kunna ta hem mina barnbarn till mig. Till ett eget ställe. Det har jag inte haft sedan 1997.

Anna-Karin Byström är personligt ombud på Stadsmissionen i Eskilstuna. Hon har följt Markos resa länge och även den berg och dalbana som det senaste året inneburit – från genomgånget nykterhetsprogram till att han åter står på gatan utan bostad.   

– Jag blir fullkomligt bedrövad. Jag vet vilket jobb som Marko lagt ner och hur hårt han slitit för det här.

undefined
"Just nu bor jag hos kompisar. Ikväll har jag en plats att sova på hos en familj men imorgon vet jag inte var jag bor", säger Marko Kunelius.

Brukar socialtjänsten hänvisa personer som genomgått behandling till gatan?

– Nej, det brukar inte gå till så här och vad jag vet så har det inte varit så tidigare. De gånger det hänt har det berott på att personen inte följt planen eller tackat nej till det som erbjudits. Men Marko har gjort allt det som förväntats av honom. 

Den senaste tidens nedskärningar på missbruksvård i Eskilstuna beror på det stora underskottet i budgeten som socialnämnden brottas med sedan länge. Bland annat stängde kommunen sina verksamheter Vilsta-slussen och Motivet vid årsskiftet. På ett bräde försvann 60 boendeplatser för vuxna missbrukare. Trots att nedskärningen innebär nästan en halvering av platser, konstaterar kommunen i sitt förarbete till beslutet, att man fortfarande har en väl utbyggd verksamhet för målgruppen, sett till andra jämförbara kommuner.

Men Anna-Karin Byström och hennes kollegor på Stadsmissionen märker nu av hur besparingarna börjat få kännbara konsekvenser.  

– Tröskeln in för att få stöd har blivit högre bara sedan förra sommaren. Jag ser att det är väsentliga skillnader i tiden det tar i dag från det att man ansöker om hjälp tills dess man möjligen får komma iväg på behandling.  Vi märker också att det försvunnit platser och att det finns färre alternativ. Ansvaret på den enskilda individen har samtidigt blivit mycket större. Man står rätt ensam i allt från att göra en ansökan om vård till att söka en lägenhet på egen hand.

Känner du en oro över den nya situationen?

– Ja, jag känner en stor oro. Vi på Stadsmissionen möter ju de här människorna dagligen som drabbas och vet hur deras verkligheten ser ut. Ta Marko som kämpar för att hålla sig flytande, men var är flytvästen?

undefined
Tröskeln för att få hjälp har höjts, menar Anna-Karin Byström på Stadsmissionen i Eskilstuna. Hon ser med stor oro på hur det blivit allt tuffare för de personer hon hjälper i sin roll som personligt ombud.

Pia Andersson är områdeschef på socialtjänsten i Eskilstuna. Hon ser hur Eskilstuna kommun just nu står inför ett vägskäl när det handlar om vilka sociala insatser som kommunen ska erbjuda.

– Vi har en ny situation och den är orsakad av en socialnämnd som inte kan erbjuda tillräckligt många boendeplatser. Samtidigt är det inte så att socialtjänsten egentligen har något ansvar för att hjälpa personer med en bostad. Vårt ansvar är att erbjuda missbruksvård och det gör vi redan i dag. Sedan har vi tidigare haft en stor utbyggd hemmaplansvård som inte varit försvarbar utifrån vad andra jämförbara kommuner erbjudit, samtidigt som vår socialnämnd gått back med närmare 100 miljoner. 

Men Marko är i behov av en bostad för att få ordning på sitt drickande?

– Jag är förstående och ödmjuk inför att det har varit svårt för en del. Och det fanns med redan i vår egen riskbedömning när vi lade ner platser, att planeringen för enskilda personer skulle kunna drabbas och det är så klart aldrig något man är stolt över som tjänsteman. Men vi är tilldelade en viss mängd skattemedel som vi måste handskas med på ett ansvarsfullt och försvarbart sätt. I slutändan är det här inte minst en bostadspolitisk fråga som handlar om att hitta nya vägar för att kunna tillgodose människors rätt till ett värdigt liv, men det är som sagt en fråga för politiken.

Hur långa har köerna blivit?

– För någon vecka sedan var det ett 20-tal personer som väntade på en bostad. Sedan dess har det börjat röra på sig lite men det är fortfarande många fler som väntar än tidigare då det kanske handlade om ungefär fem personer. 

Och det här är en direkt följd av nedläggningarna av boendeplatser i stan?

 – Ja, det är till följd av besparingarna.

undefined
"Det kändes som att livet börjat rinna ut i sanden. Jag är 56 år gammal och har nog lekt klart där ute med alkoholen. Drömmen är att ha ett eget hem dit jag kan bjuda mina barnbarn, säger Marko Kunelius som genomgått en behandling på Vårnäs och nu är nykter.

Ungefär samtidigt som Marko Kunelius kom ut från sin behandling på Vårnäs genomförde kommunen nedläggningen av de sista platserna i den här omgången av nedskärningar. Kanske var det en av de platserna som tidigare var tilltäckt till honom. Han berättar om hur han i stället uppmuntrats av kommunen att gå på en söka bostads-kurs.

 – Men jag är ju prickad hos Kronofogden och har hyresskulder upp till öronen, säger han och slår ut med armarna.

Hittills har han lyckats hålla sig borta från härbärget med hjälp av vänner som ställt upp med soffplatser att sova på.  

– Hade inte de personerna funnits så hade vi nog inte gjort det här reportaget över huvudtaget. 

Var hade du varit då?

– Då hade jag suttit på en parkbänk igen och druckit.

Nämndens jätteunderskott

Under förra året gick socialnämnden i Eskilstuna med 87 miljoner back.

Den huvudsakliga orsaken var fortsatt höga kostnader för externt köpta vårdplatser för barn, ungdomar och vuxna.

Bland besparingarna som genomförts märks nedläggningen av HVB-hemmet Juventas och stödboendet Fortuna, båda med barn och unga som målgrupp.

Även Vilsta-slussen, inklusive Tegnérgatan samt Motivet lades ner där målgruppen varit vuxna med missbruksproblematik.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!