"Hon var så genuint snäll och älskade att pussas" säger Moa om hästen Corona.
– Hon hette Corona, och vi klarade oss igenom coronapandemin och skulle börja tävla i hoppning. Och så hände det här, säger 21-åriga Moa Danielson Weglin, som tvingades avliva sin häst efter trafikolyckan i Skiftinge i onsdags.
Moa beskriver hur hon och en vän var på väg till träning på ridskolan i Vilsta, och hur hon trodde att hennes stora suv med hästsläpet inte skulle kunna missas av den förare som blinkade för utfart på Mälarvägen där Moa körde.
– Jag tänkte inte så mycket på det, men efter att jag passerade utfarten så hade jag honom plötsligt rätt in i sidan av min bil, säger Moa Danielson Weglin.
Kollisionen träffade vänster bakdäck, och Moas bil fick en ordentlig knuff; 180 grader, och så upp på refugen. Släpet släppte och gled bort från bilen för att sedan tippa omkull.
I släpet fanns Moas häst, som hon köpte loss från Strömsholms ridsportgymnasium för ett par år sedan.
– Jag red henne sista året. Hon passade inte riktigt in, så jag köpte ut henne – tanken var att hon skulle gå i pension hos mig, säger Moa, som berättar att hon bara hade hästen i tankarna när bilen väl stod still på refugen.
– Vi var väldigt snabba ut ur bilen, men vi fick inte upp dörrarna utan fick hoppa ut genom fönsterna. Vi sprang direkt till transporten och öppnade frontdörren och såg hur hon låg ner.
Vännerna vågade inte öppna den bakre luckan på släpet utan räddningstjänsten på plats, och ringde istället 112.
– Där stod vi och väntade, och hästen fick panik då och då, men ju mer jag pratade med henne desto lugnare blev hon – så jag fortsatte att prata med henne till brandkåren och ambulansen kom. Som tur är var hon så ofantligt lugn – hade det varit en annan häst hade den kunnat sparka ihjäl sig själv där inne.
Distriktsveterinären kallades in från Stora Sundby, och den långa väntan som följde tog hårt på Moa.
– Man såg att hon hade skurits upp mellan bakbenen, så det var blod i hela transporten, berättar hon.
Till slut kom veterinären, som först konstaterade att hästen rörde på alla ben.
– Men han sa att "jag har en laddad bultpistol med mig". Sedan började de såga upp transporten och lade handduk över ögonen på henne, och hon var jättelugn när de sågade loss mellanväggen som hamnat mellan hennes ben.
När rampen väl var ute tog sig hästen ut själv och ställde sig upp.
– Hade det varit en vanlig häst hade hon fått panik och sprungit därifrån, men i och med att hon var den hon var så stannade hon lyssnade på oss. Hon verkade liksom förstå att vi ville väl. Men det var jobbigt för att det blödde från i princip varje ben, det droppade och droppade.
När hästen väl var ute lastades hon in i en lastbil, och kördes till en jourhavande veterinär i Sigtuna. Där blev Moa kvar tills in på natten.
– Det visade det sig att hon hade sprickor i två ben, och att hon behövde opereras för en skada som nått in till leden i vänster framben. Men de vågade inte att söva henne när hon hade förlorat så mycket blod. Hon hade skavt av hud i princip hela ansiktet och ena ögat var jättesvullet.
Prognosen bedömdes initialt inte som god, och dagen efter var beskedet värre. Corona skulle aldrig kunna hoppa igen – enligt veterinären skulle hon med mycket omsorg kunna bli en promenadhäst efter att ha spenderat sex veckor upplyft i en hängmatta.
– Hon var en häst som älskade fart och fläkt – hon var så arbetsvillig och älskade att galoppera så mycket. Att gå som sällskapshäst och inte få göra någonting skulle inte hon må bra av. Även om jag ville att hon skulle finnas kvar vet jag att inte hon skulle vilja leva det livet, säger Moa med bruten röst.
På torsdagen fattades det tunga beslutet att avliva Corona.
"Jag känner mig ofantligt tom – vad gör jag nu liksom? Det känns det som att allt har ryckts ifrån mig." säger Moa om att ha förlorat sin häst.
– Vi fick besöka henne innan, och hon var fullproppad med smärtstillande. Hon ville inte lyfta på benen men stod ändå och åt och såg glad ut efter omständigheterna. Och så pussade hon på mig – hon var så genuint snäll och älskade att pussas. Jättemysig med stor personlighet. Det gjorde henne väldigt speciell.
Moa Danielson Weglin lämnade Sigtuna med en grimma och en bit av Coronas man. För henne har händelsen efterlämnat en stor sorg.
– Jag känner mig ofantligt tom – vad gör jag nu liksom? Det känns det som att allt har ryckts ifrån mig.
Att Moa valt att dela med sig av händelsen beror både på att räddningstjänsten först meddelat att hästen klarade sig – hon vill berätta vad som faktiskt hände för att få bilister att tänka ett extra varv.
– Jag vill verkligen sprida budskapet om att vara uppmärksam i trafiken. Man vet aldrig vems barn, kompis eller häst som kan drabbas av att man inte fokuserar på vägen. Det är så lätt att glömma det.
Föraren av den andra bilen misstänks nu för att inte ha iakttagit väjningsplikt, vilket är ett bötesbrott.
– Det känns som att han kan gå vidare i livet med lite böter medan hela min värld har tagits bort. Hon var mitt allt, säger Moa.