Tuna Park besöks regelbundet av fångar som avtjänar sina straff på Hällbyanstalten. Systembolaget är inte ett tillåtet besöksmål men affärerna och restaurangerna är populära.
En grovt kriminell man är fortfarande på fri fot efter en beväpnad fritagning vid Vrinnevisjukhuset Norrköping i februari. Den uppmärksammade fritagningen skedde i samband med en transport till sjukhuset, utanför den ordinarie så kallade "regelbundna permissionsgången".
Möjligheten till regelbundna permissioner inträffar som tidigast när den dömde avtjänat en fjärdedel av det utdömda fängelsestraffet, vilket för en livstidsdömd beräknas som 4,5 år.
Undantag i fångarnas favör från den så kallade "kvaltiden" är dock inte ovanliga.
Enligt Eskilstuna-Kurirens granskning av Hällbyanstalten är undantagen främst kopplade till besök hos extern läkare, tandläkare eller optiker.
Tio Hällbyfångar som under 2022 avtjänade straff för mord eller medhjälp till mord (7) eller mordförsök (3) beviljades permissioner förra året.
Två av dem har dödat med yxor. En av dem är i 20-årsåldern, dömd till tolv års fängelse. 2018 dödade han en man genom upprepade yxslag mot nacken.
Den 15 juni i fjol hade han avtjänat en fjärdedel av straffet. Sex dagar senare, den 21 juni, var han på Tuna Park med 2 000 kronor på fickan och åt på restaurang och shoppade. Permissionen följdes av ytterligare två, i augusti respektive september. Vid permissionen i augusti, återigen på Tuna Park, hade han önskemål om att äta buffé och småhandla samt avrunda det hela med att spela minigolf i Vilsta.
På Hällbyanstalten sitter några av landets farligaste fångar. 13 fångar nekades permission under 2022. Inte för brotten de gjort sig skyldiga till utan för att de misskött sig.
En 22-åring som 2019 mördade en jämnårig, och för honom okänd, man genom att sticka en dubbelslipad, militär stridskniv i ljumsken på mannen, avtjänar ett sjuårigt fängelsestraff på Hällbyanstalten. Han beviljades fyra permissioner på totalt 16 timmar.
Fängelsedömda fångar, oavsett brott, har ingen formell rätt att få permis. I praktiken lämnar dock olika intagna Hällbyanstalten varje månad. I fjol gällde det dömda för bland annat synnerligen grovt narkotikabrott, grov mordbrand, grovt rån och grov narkotikasmuggling.
Vistelserna i relativ frihet anses fylla flera syften. Främst ska de underlätta den enskilde fångens anpassning till samhället.
Ännu tycks samhällsdebattens krav på "hårdare tag" och längre strafftider inte ha påverkat Kriminalvårdens permissionspraxis.
Det kan dock ändå ha blivit svårare att beviljas permission. Orsaken är överfulla anstalter och "svårare fångar" i kombination med personalbrist hos Kriminalvården.
– Det är problematiskt att bevilja resurskrävande permissioner i ett sånt läge. Jag har inga uppgifter om utfallet ännu men risken för att det blivit svårare att få permission är uppenbar.
Det säger Joakim Righammar, chef på enheten för verksamhetsskydd vid Kriminalvårdens säkerhetsavdelning.
Han ansvarar bland annat för den fysiska säkerheten i form av murar, tekniska säkerhetssystem som larm och individsäkerhet i form av arbetsmetoder.
– Regelverket som vi får till oss internt, via lagar och föreskrifter har inte förändrats. Vi får in allt fler högriskklienter, med längre strafftider. Det innebär att det tar längre tid innan man kan få permission, säger han.
Enligt Joakim Righammar på Kriminalvårdens säkerhetsavdelning går det att rymma från Hällbyanstalten. – "Men möjligheten är extremt liten så länge vi klarar av att följa våra regelverk".
Enligt Joakim Righammar finns det två dominerande utgångspunkter i svensk kriminalvård.
– Å ena sidan har vi samhällsskyddet. Det är grundläggande att den som begår ett brott ska bli inlåst. Å andra sidan ska kriminalvården vara human och meningsfull. När man lämnar kriminalvården bör man gärna komma ut bättre rustad än man var när man åkte in. Det tjänar både individen och samhället på så det är inget fluff, säger han.
Enligt Joakim Righammar finns det fångar som sitter på livstid som kan få lämna anstalten innan nått kvaltiden, och ibland utan att de bett om det.
– Det kan vara att man bara går utanför murarna och ser på träd. Det kan väl ses som en ventil, en idé om att man mår bra av att inte bara vara inlåst bakom höga murar. I de fall det händer är det nog snarare vi som tycker att det vore nyttigt om klienten kom ut en sväng. Det kan vara någon som suttit i samma cell, på samma avdelning, i tre år. Långtidsdömda får även byta anstalt, för att få lite miljöombyte. En del kan bli för hemtama och man tror väl att en alltför monoton omgivning kan vara skadlig.
Det finns inget regelverk som säger att alla permissioner från Hällbyanstalten ska vara bevakade. I praktiken följer dock alltid en eller flera kriminalvårdsanställda med.
Vid vissa "akuta permissioner" till bland annat läkare så är säkerhetsarrangemangen förhöjda.
2022 lämnade ett par fångar Hällbyanstalten i midje- och eller fotfängsel och den medföljande personalen var utrustad med pepparsprej och batong, och uppmanades att välja alternativa färdvägar och ingångar till "objektet".
En av fångarna hade en bakgrund med upprepad misskötsamhet i form av våld mot personal, våldsamt och olämpligt beteende och innehav av otillåtet föremål. Ett besök hos tandläkare bedömdes dock vara nödvändigt.
Av de cirka 80 permissionsansökningar från Hällbyanstalten i fjol lämnades avslag på 15, från 13 fångar.
Grymheten i deras brott eller längden på deras straff var inte förklaringen. Däremot allvarlig misskötsamhet i närtid, i flera fall i kombination med varningar.
Bland männen som nekades en utflykt finns en 32-åring dömd för misshandel och grov utpressning. Att han har klippt av ett öra på en man spelade således mindre roll än att han hade åtta styrkta misskötsamheter under den nuvarande verkställigheten i form av våld och hot mot medintagna och personal. Hans "prokriminella attityder, höga risk för återfall och antisociala personlighetsmönster" talade heller inte till hans fördel.
Tuna Park är det enskilt mest önskade resmålet för Hällbyfångarna. En permission är genomsnitt fyra timmar lång.
Av de sju morddömda män på Hällbyanstalten som i fjol beviljades permissioner, ville alla utom en besöka Tuna Park.
Tror du att allmänheten är medveten om att mördare och andra grovt kriminella personer, under pågående strafftid regelbundet går runt på Tuna Park?
– Jag gissar att folk inte vet om det. Men de här människorna ska komma ut en dag och då kommer de att gå runt vart de vill. Jag tror att det finns en poäng i att vi i ordnad form, successivt, förbereder dem på det. När vi ser att det inte är lämpligt utifrån individen, risken för rymning, fritagning eller fortsatt brottslighet så kommer man inte ut, eller nekas besök på ett specifikt ställe.
Enligt Joakim Righammar är det ovanligt att permissionsfångar, oavsett vilken anstalt de sitter på, försöker rymma eller missköter sig.
– Vi har händelsen vid Vrinnevisjukhuset nyligen och varje gång det händer något sådant finns det anledning att fundera om man behöver ändra något. Man kan behöva ställa den fritagningen i relation till alla tillfällen det går bra, och de positiva effekter utevistelser och permissioner har. Det finns alltid en risk att något händer men risken är väldigt liten. Vi har väldigt få incidenter när det gäller kända klienter. Riskerna är mycket större när vi transporterar klienter som vi inte känner till och kan ha en nära dialog med.
Går det att rymma från Hällbyanstalten?
– Det går att rymma, absolut. Men möjligheten är extremt liten så länge vi klarar av att följa våra regelverk. Det är från permissioner och i samband med transporter, när vi flyttar klienter, som riskerna är störst.