Uno Forsell, tvåa från vänster, tillsammans med några andra från Eskilstuna IK.
Det var den 5 september som olyckan inträffade. Uno Forsell skulle tillsammans med några andra motionscyklister från Eskilstuna IK göra vad de kallar för "Fikatur" bort till Strängnäs och tillbaka. En lugn runda där det inte jagas några tider, utan där gruppen håller ihop och håller varandras tempo.
– Som det varit nu med pandemin har jag åkt mycket ensam. Jag har varit med en gång i våras och så var det andra gången nu, säger han.
Gänget hann bara bort till Svista innan olyckan var framme. Där skulle de korsa ett övergångsställe som går över en anslutande avfart från E20, när det kom en bil som precis svängt av motorvägen.
– Han stannade vid påfarten och släppte fram de fyra första, sen körde han ut och rätt in i mig. Det är det som är så obegripligt. För han hade ju stannat och släpper fram fyra, men inte de två sista.
Uno Forsell klarade smällen förhållandevis bra och var vaken efter olyckan, men fördes med ambulans till Mälarsjukhuset. Där konstaterade läkare att han fått en spricka i andra halskotan, samt att nyckelbenet var brutet.
– Då fick jag den här kragen och så sa de "den får du ha i tre månader", berättar han.
Vad kände du när du hörde det?
– Då började det krypa i skinnet, säger han och skrattar.
För en annars så aktiv 78-åring, som cyklat i 51 år och kört Vätternrundan 45 gånger, är det förstås en stor omställning att helt plötsligt spendera merparten av tiden inomhus och läsa tidningen, lägga patiens och titta på tv. Men han försöker ändå hålla lågan uppe.
– Allting har blivit mycket bättre bara på en vecka, säger han och gör en rörelse med vänsterarmen som är i en mitella.
– Men det går ju åt Alvedon. Nacken är värst.
Det är inte första gången han råkar ut för en olycka på cykeln. För fyra år sedan skedde en liknande händelse, då han blev påkörd av en motorcyklist. Den gången var det nyckelben och skulderblad som tog stryk.
– Jag har nästan aldrig vurpat under alla dessa år. Sen händer det här, det är höjden av otur, säger han.
Men att han ska upp på cykeln igen – och göra det han tycker så mycket om – är han fast besluten om.
– Jag är bra i kroppen i övrigt, så jag hoppas att det kan läka ihop. Det kanske blir lite stelt i den här axeln, men det går ju att träna bort.