När Muhib Lafta förra sommaren arbetade inom hemtjänsten reagerade han på att en dam satt och väntade i ett nedsläckt vardagsrum. Gick det bra om han tände i taket?
– Hon svarade ordagrant: 'Lampan har inte fungerat på ett år. Hemtjänsten har varken tid eller resurser att byta min glödlampa'.
Där och då såddes ett frö.
– Jag insåg vidden av problemet med isolering och ensamhet bland äldre.
Juriststudenten och entreprenören gjorde gemensam sak med Elis Hodzic och Alexander Lindell, även de studenter – "jag kontaktade säkert 50 personer för att hitta andra som brinner lika starkt för frågan" – och ett halvår senare lanserades matchmaking-plattformen HappyLife i Uppsala.
– Äldre som behöver hjälp och stöd i vardagen matchas med ungdomar, framför allt studenter som vill jobba extra med en meningsfull sysselsättning. Det är en win-winsituation. Vårt fokus ligger på det sociala, något som dagens överbelastade hemtjänst brister totalt i.
I nuläget får den äldre betala en slant.
– Ja, tyvärr, 200 kronor i timmen. Vi jobbar på att hitta samarbetspartners som kan finansiera. Det är en process som tar tid.
Han betonar att HappyLife inte konkurrerar med hemtjänsten utan ska ses som ett komplement där man har kul tillsammans.
– Vi hjälper till med vardagssysslor som att städa och fixa i hemmet, teknisk support eller att laga en god middag och käka tillsammans. Studenterna får ta del av livserfarenhet och de äldre ser dem ofta som ett barnbarn. Ibland går det över i ren vänskap, säger han och berättar att man nästintill ska passera ett nålsöga för att få jobb.
– Förutom intervjuer och tester kollas referenser och belastningsregister. Efter ett testbesök ringer vi den äldre och dennes anhöriga, först därefter ges klartecken. Som en trygghetsgrej skickas en rapport efter varje besök, vi vill hålla barnen uppdaterade.
För tillfället har HappyLife fem deltidsanställda och fler ska det bli.
– Vi började i Uppsala där jag pluggar. Nu förbereder vi lansering i Eskilstuna, Lund och Malmö.
När blir det aktuellt i Eskilstuna?
– Inom några månader. Det känns speciellt, jag vill göra skillnad och bidra till staden jag växte upp i. Sen blickar vi mot Norden och resten av världen. Ett steg i taget.