Han har tillbringat mycket tid på olika avdelningar på Mälarsjukhuset de senaste åren. Eskilstunabon Bobby Svensson går fortfarande på cancerrehab och hade önskat få fortsätta den livsviktiga träningen i bassängen också.
Efter en svår levercanceroperation 2021, inklusive intensivvård i respirator, har Eskilstunabon Bobby Svensson fått flera tuffa följdsjukdomar att tvingas leva med. Balans, rörelseförmåga samt styrka och känsel i armar och ben är starkt försämrad, och han lider av hjärntrötthet. Från att ha varit en högst aktiv företagare som sprang en mil om dagen är hans liv i dag begränsat.
– För att bromsa sjukdomarna och kunna fungera så självständigt som möjligt krävs att jag tränar. Och allra bäst har det fungerat att träna under ledning av sjukgymnast i bassängen på Mälarsjukhuset, ja egentligen är det den enda träningen som fungerar. I vattnet är det är ingen risk att jag slår mig om jag tappar balansen och ramlar.
Men nyligen fick Bobby beskedet att han anses färdigbehandlad i bassängen, och får därmed inte komma tillbaka. Han är långt ifrån ensam om att inte få någon förnyad träningsperiod.
– Vi är många; cancersjuka, reumatiker, strokedrabbade, som sett bassängen som vår livlina, en länk till ett någorlunda bra liv. Jag har gått här i något år och vid varje tillfälle har vi varit 10-15 personer i bassängen. Från att de haft 200 patienter i veckan är det knappt någon alls där längre säger de som vet.
Han poängterar att detta alltså handlar om livsviktig rehab och hårt slit, inte om lyxbad och trevlig samvaro.
– Jag vet de som tränat här i flera år för att hålla sin sjukdom i schack, och som gråtandes nu hänvisas till andra alternativ som helt enkelt inte finns. Varför? Det får vi inga svar på.
"Jag försöker ta livet positivt, det är mitt sätt att klara av den nya situation jag hamnade i efter levercancern. Men ibland undrar jag varför jag kämpat så hårt för att komma tillbaka om man ska fastna här, utan något riktigt värde i livet", säger Bobby Svensson.
Han fick i handen med sig en bunt papper med namn och telefonnummer när han lämnade lokalerna sista gången. Nu fick han leta rätt på och boka in sin fortsatta träning själv. Något som inte funkar väl för den som lider av svår hjärntrötthet.
Men Bobby Svensson ger sig tusan på att han ska driva frågan så långt han kan, och inte enbart för egen del. Kan han så bara hjälpa en person tillbaka till bassängträningen är han glad.
– Jag hör från de styrandes håll att regionen måste prioritera vården som räddar liv. Men vi måste ha råd att ta hand om eftervården också, annars är livräddandet inte mycket värt.
Rose-Marie Hedlund är chef för Paramedicin Sörmland, den regionavdelning dit bassängerna på sjukhusen hör. Hon börjar med att dementera ryktet att det skulle ligga något besparingskrav på verksamheten i dagsläget.
– Antalet individer som tränar i våra bassänger är i stort sett konstant. Men sedan 2020 kommer de allra flesta hit på remiss från sin vårdcentral, och bassängträning beviljas i kortare perioder. Efter en första tid ledd av fysioterapeut kan man få upp till ett års anpassad träning innan man slussas ut på egen hand i kommunal eller privat bassäng. Det tycker jag ändå är generöst. Och får man nya problem görs en ny bedömning.
Rose-Marie Hedlund är verksamhetschef för Paramedicin i Region Sörmland. "I våra bassänger kan man få upp till ett års träning beviljad, det är ändå generöst. Sen finns varma, kommunala bassänger att träna på egen hand i. Hälso- och sjukvården bedriver ju inte friskvård."
Men är problemen inte bra efter ett år i bassängen blir de inte bra, säger Rose-Marie Hedlund.
– Sen kan det vara skönt och bra för kroppen, men hälso- och sjukvården har inte uppdrag att jobba med friskvård. Vi har tur i Sörmland att det finns bra tillgång till varma, kommunala bassänger. Vårdcentralerna kan hjälpa till att slussa vidare dit. Och man kan ringa en patientförening man tillhör. Flera av dem har tillgång till våra bassänger för träning vissa tider.