"Förr i tiden bar vi sorgband och satte granruskor på grindstolparna för att alla skulle veta att någon dött. Nu säger man knappt 'min pappa har dött' till sina arbetskamrater."
Tidningens granskning av nätbegravningsbyråer visar att de digitala begravningsbyråerna Lavendla och Fenix låter kroppar ligga kvar på bårhus så länge att de hinner ruttna. Den oetiska hanteringen överraskade inte kyrkoherden Johan Hedlund, som i läsningen reagerade starkast på att liggtiderna på bårhusen var långa även för lokala byråer.
– Jag skulle vilja se att man kistläggs inom två dagar från att byrån fått uppdraget, men ingen verkar hålla den standarden. Sedan vet jag att anhöriga drar på att få begravningen gjord; de vet inte hur de ska göra, blir handlingsförlamade och står ensamma inför många beslut – mitt när man är som svagast.
Du säger att läsningen inte bjöd på andra överraskningar. Varför kom inte det här ut i media förrän nu?
– Det får du fråga ditt eget skrå. Från kyrkans sida ska vi aldrig missgynna någon aktör men vi får tala om fakta. Vi hjälper anhöriga ganska mycket, men vi kanske behöver bli bättre på att informera. Men ibland upplever byråerna att vi konkurrerar när vi ifrågasätter deras sätt att arbeta.
Under sina trettio år som präst har Johan Hedlund upplevt en tydlig förändring i svenskarnas relation till döden. Han menar att man i början av 1990-talet tenderade att boka begravning inom två veckor och avboka allt som kom i vägen. I dag tillåts döden inte längre ta samma plats, vilket banat väg för de digitala begravningsbyråerna.
– Döden är inte närvarande i våra liv och vi är inte ett kollektiv längre, utan individer med skal. Om någon dör är det klart att det gör ont, men det individualistiska samhället har tagit över och döden ska passa in i schemat. Det räcker med att titta på årets valrörelse, där det mesta kretsade kring hur individen, inte samhället, ska få det bättre.
Vad krävs för en värdigare hantering?
– Det krävs att vi som människor tar döden på allvar. I dag ber man nästan om ursäkt för att man är ledsen eller hemma från jobbet. Samtidigt glömmer vi bort vad vi har för tradition och ansvar för en kropp. Det är jätteviktigt att hantera döden på en gång, och från kyrkans håll kan vi oftast ordna fram en begravningstid inom tre-fyra dagar från dödsfallet.
Auktorisation då?
– Vad står det för och vem sätter nivån? Som kunder kan vi också sätta en kvalitetsnivå. Det borde också finnas en tillsynsnämnd som kontrollerar byråernas arbete.
"I läsningen kände jag en sorg över att affärsbolag utnyttjar sörjande människor. Allting som finns på en begravning har de här byråerna tjänat pengar på."
Johan Hedlund pekar på en generell okunskap kring vad begravningsbyråer faktiskt gör, och menar att man kan köpa en fin och värdig begravning för så lite som 4 000 kronor, vilket han själv betalat för en anhörigs kista, kistläggning och transport från bårhuset.
– Vi behöver förstå att begravningsbyråer tjänar pengar på vår sorg och kräva en större kvalitet och transparens. När jag själv har anlitat begravningsbyråer har jag först blivit erbjuden ett paket, men mot slutet har jag i stället efterfrågat offerter av kistläggningstjänster och transport. Då har en del byråer sagt att "det gör inte vi, vi säljer paket som kostar 10 000". Av fyra byråer kunde en hjälpa oss. Det är lite skrämmande att man inte har kostnader för varje tjänst.
"Sorgen är som en varböld. Sticker man inte hål på den och ventilerar och dränerar finns den kvar, och brister till slut. Sorgen måste man ta på en gång, för den kommer alltid."
Ändå kostar den genomsnittliga begravningen 33 673 kronor (2021). Betalar man för onödiga tjänster?
– Jag skulle tro det. För man vill ju faktiskt ge den man älskar det bästa som finns, och begravningsbyråerna vill tjäna pengar. Men en begravning behöver faktiskt inte alls hanteras genom en byrå. Du kan själv beställa en kista eller bygga en. Du kan sedan åka till bårhuset, lägga din mamma i kistan, frakta kistan i en lastbil eller täckt släpkärra och köra den till huvudmannen, alltså kyrkan. Det behöver inte kosta särskilt mycket och de vackraste begravningarna jag har varit på har också varit de enklaste – utan stora blomsterarrangemang och med en enkel träkista.
Huvuduppmaningen Johan Hedlund vill skicka till anhöriga som ska planera en begravning är att höra av sig till kyrkan som första steg.
– Det bästa är att man bokar en begravningstid först, innan man vänder sig till byrån. Då kan vi informera om vad man behöver tänka på inför ett besök, och vad man ska vara uppmärksam på. Man får till exempel alltid titta på de dyraste kistorna först, medan spånkistorna sällan visas. Och ett samtal för att beställa begravningskaffe kan kosta 1 500 i administrativ avgift. Det är ganska förbluffande.