"Tyvärr är det förebyggande arbetet det första kommunerna tittar på när de har besparingskrav, och då ligger fältarna nära till hands", säger Janne Lundholm, verksamhetschef på Nattvandring.nu.
Polisen och anställda på socialförvaltningen vittnar om att kommunens fältarbetare lämnat ett stort hål efter sig. Även stiftelsen Nattvandring.nu som bedriver nattvandring i Eskilstuna stämmer in i kritiken. Verksamhetschefen Janne Lundholm ser ett välbekant mönster.
– Tyvärr är det förebyggande arbetet det första kommunerna tittar på när de har besparingskrav, och då ligger fältarna nära till hands. Men att skära där är ingen besparing. Det är det enskilt största misstaget kommunerna gör, säger han.
– Varje tonåring som hamnar på glid och fastnar i kriminalitet eller missbruk är en gigantisk kostnad om man inte får rätt hjälp i ett tidigt stadium.
I Eskilstuna har Nattvandring.nu ett 80-tal nattvandrare fördelat på ett tiotal grupper. Enligt Janne Lundholm innebär kommunens steg tillbaka att ideella krafter tvingas dra ett större lass än vad man klarar av. Resultatet, säger han, blir att många unga i behov av hjälp blir utan.
– Det blir tungt för oss. Vi möter mycket psykisk ohälsa, exempelvis. Men när vi normalt sett skulle ringa fältarna får vi nu ringa polisen som inte heller har resurser att hjälpa till i alla sammanhang. Det innebär i slutändan att vi tvingas konstatera att vi inte kan göra något åt det vi ser.
Till skillnad från fältarbetare som ofta är utbildade socionomer eller behandlingspedagoger består nattvandrarna av idel frivilliga. Mammor, pappor, far- och morföräldrar och andra vuxna som engagerar sig för ökad trygghet i sina bostadsområden. Fältarbetare bedriver uppsökande verksamhet för at förhindra att ungdomarna dras in i drogberoende eller kriminalitet. Nattvandrare finns i sin tur där som trygga vuxna som möter ungdomarna på deras villkor.
David Baptista nattvandrar med en pappagrupp i Fröslunda. Pappornas främsta fördel, säger han, är den lokala förankringen och att många unga i området vet vilka de är.
– Ser de att, oj, det är en kompis till min pappa som nattvandrar så är sannolikheten stor att de sköter sig bättre. Vi känner ungdomarna som är struliga här. Då kan vi inte sitta hemma och låta myndigheterna sköta det här själva.
Fältarbetarna bidrar i sin tur på sätt som nattvandrarna inte kan. Han beskriver grupperna som olika energier som kompletterar varandra.
– De kunde röra sig ute under alla tider på dygnet och jobbade långsiktigt med att bygga relationer med ungdomarna. Jag känner många av dem och de har gjort ett fantastiskt jobb. Varför de har försvunnit förstår jag inte. Vi kan inte ta ansvaret själva.
David Baptista nattvandrar med en pappagrupp i Fröslunda. Han ställer sig frågande till beslutet att dra in fältarbetarna i Eskilstuna. "De har gjort ett fantastiskt jobb", säger han.
Janne Lundholm säger att det i många kommuner finns en tendens att dra in fältarbetare med hänvisning till att nattvandrarna gör jobbet.
– Det har jag inte hört någon säga i Eskilstuna, men det är möjligt att man tänker likadant där. Nattvandrare får, ska och kan aldrig ersätta fältarbetare. Socialtjänsten kan inte hävda att det är någon annans ansvar. Man måste satsa för att fånga upp ungdomar i tid.
Han ger inte mycket för socialchefen Mehmed Hasanbegovic tankegång om att fältarbetare riskerar att skjutas av kriminella.
– Det är ett resonemang jag aldrig hört. Det visar på sådan okunskap. Förra året hade vi över 20 000 vandringar med 50 000 nattvandrare som träffade hundratusentals ungdomar. Vi hade inte en enda incident. Att man säger så som socialchef är skrattretande.
– Fältarna är ingen kostnad – de är en investering för framtiden.