Miljöinspektör Ylva Jonasson konstaterar att deponin i Djursta bland annat består av avfallsrester från något bygge.
En av dessa gamla soptippar ligger norr om den nya bebyggelsen i Djursta, precis i kanten av vägen ut mot Sundbyholm. Den täcks av en skogsridå och för den som är ute och spatserar i det 2,5 hektar stora området ser det ut som en vanlig, fin uppväxt skog tills man plötsligt stöter på gamla rostiga metallföremål och vad som ser ut att vara betongrester från ett bygge.
– Det är en ganska typisk placering av en gammal deponi. De ligger ofta i vad som är den dåvarande utkanten av staden. Inte sällan rör det sig om sankmarker och naturliga gropar som växt igen efter att tippningen upphört, säger Ylva Jonasson.
Hon är miljöinspektör på Eskilstuna kommun och är en av tre personer på miljökontoret som arbetar med markföroreningar. Och sådant finns det gott om i Eskilstuna. I stora delar av centrala staden har det funnits industrier och mekaniska verkstäder som lämnat rester av kemikalier efter sig. Ofta uppmärksammas förekomsten av föroreningar i samband med att marken exploateras. Och så är fallet även med de många gamla soptippar som finns utspridda över hela kommunen.
Den första inventeringen av gamla avfallsupplag gjordes 1984. Då hittade man 18 stycken. Sedan dess har ytterligare inventeringar gjorts och i dagsläget finns en lista på 60 kända deponier.
– Drygt hälften utgörs av gamla kommuntippar, antingen där kommunen själv tippat eller sagt till andra att det är okej. Man gjorde ju så förr, det var en helt annan miljölagstiftning, säger Ylva Jonasson.
Deponierna är indelade i fyra olika riskklasser där klass ett kan innebär en mycket stor risk för människor och miljö. Den gamla tippen i Djursta återfinns i riskklass 3 och skulle enligt den senast utförda inventeringen behöva en "grundlig städning".
De här gamla bilsätena har legat ett tag på den gamla deponin i Djursta. Ingen upplyftande syn men heller ingen direkt risk för vare sig människor eller miljö.
I den bästa av världar skulle tipparna liksom övriga förorenade områden undersökas och saneras vid behov. Men begränsade resurser gör att Ylva Jonasson och hennes kollegor måste prioritera.
– Vi har två stycken deponier i riskklass 1 i Eskilstuna och vi är på gång och arbetar med bägge två. Det ena är en fastighet på Kjulaås där det finns pengar avsatta för att göra åtgärder och fler provtagningar. Den andra ligger i Odlaren nära Skogvaktarvägen. Generellt är det så att när undersökningen är gjord får man ett bättre grepp om hur riskerna ser ut. Då får man ta ställning till om det är skadligt för människor och miljö och om åtgärder ska vidtas. Det kan handla om att täcka över delar eller ta bort saker som man kan skada sig på, men också att sätta in saneringsåtgärder för att hindra spridning av föroreningar.
Ylva Jonasson är en av tre personer på miljökontoret som arbetar med inriktning mot föroreningar.
Ofta är det byggplaner som gör att deponier undersöks.
– Det är det som har prioriterats hittills. Vi har fått koncentrera vårt arbete med föroreningar till mark som ska exploateras. Och Eskilstuna är en expansiv kommun som växer. Därför är det väldigt viktigt att vi har koll på var deponierna finns. Om deponin är okänd och någon börjar gräva eller schakta utan att veta vad den gör kan det orsaka att eventuella föroreningar som finns i den sprids. Har vi å andra sidan lokaliserat deponin kan vi i ett tidigt skede bedöma om det går att bygga bostäder nära utan risk för människors hälsa.
Ylva Jonasson ser gärna att Eskilstunabor vänder sig till miljökontoret om man vill tipsa om någon gammal tipp.
– Absolut, det är jätteviktigt att vi får reda på deponier som är okända för oss.