Inkilat mellan E 20, Svealandsbanan och Eskilstuna kombiterminal ligger bostadsområdet Folkesta som en lummig enklav. Större delen av bebyggelsen är radhus uppförda på 60-talet men delar av området har över 100 år på nacken. Det nyaste huset stod klart så sent som 2003. För åtta år sedan bodde här ett 70-tal personer fördelade på 28 villor och radhus. Många hade levt hela, eller stora delar av, sina liv i Folkesta.
Våren 2011 meddelade Eskilstuna att bostäderna skulle bort och området införlivas i det intilliggande logistikområdet. Fastigheterna blev värdelösa över en natt. Kommunen erbjöd sig då att köpa loss fastigheterna. Ställda inför valet att sälja eller bo kvar med lån i hus utan värde valde de flesta med tiden att acceptera kommunens erbjudande.
I dag är tre av husen bebodda. Invånarna är fem till antalet. I övrigt står det övergivna området och förfaller. Murket trä och växtlighet som tittar fram genom sprucken asfalt. Här och där vittnar krossade fönster om den senaste tidens tilltagande skadegörelse. Det ser ut som en spökstad. Av kommunens storslagna planer syns inte ett spår.
– Det är ledsamt att se förfallet. Jag påminns varje dag om vilket suveränt område det här har varit. Alla har hjälpts åt. Vi har dragit ihop hela gänget, grillat, kört brännboll och spolat isbana på vintrarna. Det har funnits en stark gemenskap, säger Peter Andersson.
Hösten 2016 kulminerade striden om Folkesta i ett löfte signerat Miljö- och samhällsbyggnadsdirektör Kristina Birath. De kvarvarande Folkestaborna skulle få bo kvar och det utökade logistikområdet planeras därefter. Två år senare sitter de samlade runt matbordet i ett av husen där lamporna fortfarande lyser.
– Vi samlas här och pratar om våra sorger och bekymmer. Att vi inte vet så mycket mer än att vi, än så länge, får bo kvar. I övrigt finns ingen dialog, ingen plan, inget värde på husen. Härliga tider, säger Else-Brith Värlander och skrattar torrt.
Runt bordet sitter även hennes man, Lars Värlander och grannarna Peter "Perka" Andersson och Peter Andersson, far och son. Trots att flera år passerat är ovissheten fortfarande stor.
– De har sagt att vi ska få bo kvar, men man litar inte på dem. Vad säger de nästa år? frågar sig Peter Andersson.
Misstron förstärks av kommunens, som de boende ser det, falska historieskrivning. När planerna för Folkesta offentliggjordes reagerade många boende häftigt och protesterna lät inte vänta på sig. Jan Rundgren, då biträdande kommundirektör, uttalade sig flera gånger i media och manade till lugn. Man skulle vara den "goda kommunen" och ville inte att någon skulle flytta från området. Kommunens erbjudande att köpa fastigheterna handlade om att man ville "vara schysta". Även på kommunens hemsida står att läsa att köpen kort och gott skedde efter önskemål från de boende.
Det här är inte Sovjetunionen, det här är Sverige. Det kan inte gå till så här.
Else-Brith Värlander
Runt bordet på Dalhemsvägen är uppfattningen en annan.
– Vid det andra mötet med kommunen visade Rundgren en karta över området. Plötsligt sa han "det är kört för er. Folkesta kommer försvinna som bostadsområde". Då svarade jag att så här kan du inte göra. "Vi får väl se" sa han då, säger Peter "Perka" Andersson.
– Det hugger i magen när jag ser hur kommunen agerar och kommunicerar kring det här. De ville hjälpa folk som var oroliga? Det är de som genererat oron med sin skrämselpropaganda. Valet stod mellan att flytta och att bo med skulder i ett hus utan värde – det var ett val med pistolen mot tinningen, säger Peter Andersson.
Flera tidigare boende som tidningen varit i kontakt med bekräftar bilden. Några talar om ett hotfullt bemötande, andra om ett påtvingat val och ytterligare ett par om att de blivit lurade. Ingen känner igen sig i bilden av den "schysta kommunen".
Jan Rundgren känner inte igen sig i Folkestabornas beskrivning av hans bemötande.
– Jag har aldrig uttalat mig hotfullt på några möten. Om jag uppfattats som kall hänvisar jag till det professionella förhållningssätt som krävs vid denna typ av möten. Jag har, och hade då, förståelse för de boendes reaktioner och ilska gentemot kommunen som jag fick personifiera, säger han.
En efter en kastade Folkestaborna in handduken och sålde sina hus till kommunen. Men inte alla.
– Vi var några som inte brydde oss om den där pistolen, säger Peter "Perka" Andersson.
Lars och Else-Brith Värlander nickar instämmande.
– Vi tänkte så här: det här är inte Sovjetunionen, det här är Sverige. Det kan inte gå till så här. Då kan de ju lägga beslag på vilket bostadsområde som helst. Vi strider inte bara för oss. Vi strider för hela Sverige.
Tror de skulle vinna mycket respekt om de visade rakryggighet och erkände att det här inte gick som de hade tänkt sig.
Peter Andersson
"Vår by" kallar de sitt Folkesta. Frågan är hur länge den förblir deras. Kommunens senaste bud är att logistikområdet ska byggas runt husen. De tre husen är placerade i olika ändar av det lilla bostadsområdet och med tanke på det skyddsavstånd som krävs mellan bostäder och industriverksamhet är det svårt att föreställa sig hur det ska gå till. Riktvärdet för kylanläggningar är exempelvis 200 meter, för omlastningscentraler 500 meter.
Enligt Monica Hed Johansson, fastighets- och exploateringschef på Eskilstuna kommun, är det ännu oklart vilken typ av verksamhet som är tänkt att förläggas till Folkesta.
– Exakt vad eller hur nära inpå kan vi inte säga nu. Det får detaljplanen utvisa, säger hon.
För Folkestaborna finns inga större förväntningar på den kommun som förvandlat deras by till ödemark. Men de drömmer fortfarande om att se området återfå sin livskraft.
– Tänk om de kunde utnyttja de hus som finns och låta det bli ett bostadsområde igen. Grönskande och bilfritt – perfekt för pensionärer och barnfamiljer, säger Peter "Perka" Andersson.
– Sedan tror jag att de skulle vinna mycket respekt om de stod för sitt agerande och visade rakryggighet. Att de erkände att det här inte gick som de hade tänkt sig och försökte göra det bästa av det, säger Peter Andersson.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) delar inte Folkestabornas beskrivning av hur området tömdes på sina invånare. Han anser att kommunen gjort rätt för sig som erbjudit de boende en utväg.
– Det är klart att det finns lärdomar att dra vad gäller Folkesta. Det gick fort och ett antal personer kom i kläm, det är inget snack om det. Att man känner sig tvingad eller pressad har jag respekt för. Men det var inget tvång, det var en möjlighet.
Efter många år av strid är det ett luttrat gäng som sitter runt bordet. Förtroendet för kommunen är sedan länge kört i botten. Ovissheten skaver. En sak vet de dock med säkerhet. De kommer inte överge sin by.
Här ligger Folkesta:
[map type="google-maps" lat="59.40426170114738" long="16.415871149059967" zoom="15" view_type="roadmap" marker="true"]