– En dag kommer de döda mig för att jag pratar om mina åsikter, säger Noora Qaissi som i slutet av juli fick avslag på sin andra ansökan om asyl i Sverige. Nu, några dagar senare, uttalar hon orden med samma lågmälda behärskade ton som om hon kallpratade om vädret.
Noora Qaissi föddes en höstdag på tidigt 80-tal i stadsdelen al-Adhamiya i Bagdad. Hennes mamma är mandeer, en av de mest utsatta minoritetsgrupperna i Irak, och hennes pappa sunnimuslim. På grund av mammans religiösa uppfattning blev familjen, liksom tusentals andra mandeer, förföljda och 2006 flydde familjen till Syrien.
När de kom tillbaka 2008 började Noora jobba som journalist för tv-kanalen al Sumaria. Noora själv är ateist och för att slippa hot och förföljelse höll hon sin religiösa bakgrund hemlig. När det kom ut på redaktionen 2008 vände många kolleger och vänner henne ryggen enligt Noora Qaissi och på grund av hotfulla telefonsamtal omplacerades hon till den statliga tv-kanalen al-Iraqiya. Hon blev programledare för ett kulturprogram där kvinnor sjöng och dansade.
– Dans, musik och kultur är ingenting som IS-anhängare uppskattar direkt, säger Noora.
Noora Qaissi lämnade föräldrahemmet för att bo hos sin moster i stadsdelen Hej al-Jamaia för att komma undan de värsta hoten.
2013 fick hon chansen att åka till Frankrike och jobba för en tv-kanal där och när hennes pappa berättade att de fått besök av män med kopplingar till IS och att det var bäst för alla att hon inte kom tillbaka reste hon till Sverige där hon sökte asyl, berättar Noora Qaissi.
I slutet av juli fick hon avslag på sin andra ansökan om asyl i Sverige.
– Min bedömning är att det är helt vansinnigt, säger Urban Hamid, journalist och styrelsemedlem i organisationen Reportrar utan gränser.
Urban Hamid har skrivit många reportage från Irak och blivit prisad för sin rapportering om landet. Han är också en flitig föreläsare om yttrandefriheten och journalisters situation i Irak.
– Syrien och Irak är bland de farligaste länderna för journalister just nu, säger Urban Hamid.
Enligt en rapport från Reportrar utan gränser var Irak det land i världen där flest journalister mördades förra året. 11 journalister mördades i sin yrkesroll förra året och 2014 fängslades, torterades och mördades en kvinnlig journalist i Irak. Hennes enda brott var att hon var just kvinna och journalist.
– Hon (Noora Qaissi) har allt emot sig. Dels att hon kommer från en sådan familj. Både på hennes mamma och hennes pappas sida kan hon hamna i onåd. Att hon dessutom är journalist och uttalad ateist, det är inte accepterat på något sätt, säger Urban Hamid.
Migrationsverket har i sitt beslut slagit fast att Nooras berättelse stämmer i stora drag. I beslutet förnekar de inte att hon blivit hotad i sin roll som journalist. Däremot anser de att hoten i första hand varit riktade till tv-stationen. De skriver att hon kommer att vara trygg i Bagdad och att situationen med kollegerna på jobbet inte kan beskrivas som hotfull. De ifrågasätter också att hotbreven till hennes familj verkligen är riktiga och att de kommer från terrororganisationen IS.
De skriver: "Om IS finns i din stadsdel och du finns på en lista över efterlysta journalister kan frågan ställas varför du inte har blivit uppsökt muntligen eller utsatts för allvarliga former av kroppsskador."
– De hann inte för jag hann ju fly, säger Noora Qaissi.
– Som jag ser det har hon väldigt många hot hängande över sig. Förmodligen har hon lyckats hålla en låg profil i området där hon bor och på så vis lyckats undgå IS blickar. Både al-Adhamiya och Hej al-Jamaia har lidit av säkerhetsproblem, säger Urban Hamid.
Förutom hoten från IS tar Noora i princip dagligen emot hot på sin Facebooksida som har nästan 6000 följare. Inte sällan kommer de från anhängare till den hyllade och ökände ledaren Muqtada al-Sadr som är politiker och ledare för den shia-islamistiska milisen Saraya al-Salam. Noora Qaissi har tidigare granskat och flera gånger hängt ut Muqtada al-Sadr och hans brott mot mänskliga rättigheter på sin sida.
Flera av hans anhängare har nu, enligt Noora, spritt ut rykten och bilder på personer som liknar henne till hennes släkt och vänner som många nu har vänt henne ryggen.
– Skulle jag återvända nu skulle ingen hjälpa mig. Jag är som en hund för dem, säger hon.
Noora Qaissi har nu satt sitt sista hopp till att Migrationsöverdomstolen ska granska hennes ärende. Men enligt hennes advokat Gustaf Widén är chanserna för att de överhuvudtaget ska granska fallet små.
– De prövar väldigt få fall och man behöver prövningstillstånd. Annars är det stopp. Då får man ingen materiell prövning, säger Gustaf Widén.