En snabb husesyn är planerad sedan veckor tillbaka. Men i sista stund ser planerna ut som om de ska spricka i alla fall. Arbetschefen Patrik Ahlbin är dubbelbokad och måste prioritera ett par kunder.
Det hela ordnar sig, arbetsledaren Marcus Eriksson får bli ciceron.
– Men jag måste gå på möte klockan 11, hinner vi runt på 40 minuter? undrar Marcus.
– Jag kan ersätta dig på mötet, det är lugnt, säger en tredje man på scen.
– Men hittar du ett par skor då, du måste ha hjälm, väst och skor... ingen blir insläppt med mindre... vi kan inte släppa in folk som kliver på en spik... Det är samme man som erbjudit avlösning på mötet klockan 11.
Har ni ett par 46:or?
– Vänta.
– Nej, faktiskt inte, kommer du i ett par 44:or?
– Jamen vänta, jag vet var det står ett par 46:or. Här pröva de här, säger en fjärde man.
Vad bra, de funkar.
– Vad vill du se? Hörsalarna, gamla badhuset ska du förstås se, utsikten från taket kanske, det fixar vi. Hissen ned längs fasaden måste du förstås pröva? Inte? Nej nej, vi tar trappan.
Marcus Eriksson visar runt och muttrar lite när han gång efter annan måste påminna hantverkarna om hjälmkravet. Det sker på omväxlande svenska och engelska.
Alla är ense om skodonen och väldigt få har invändningar mot kläderna på överkroppen som ska ha inbyggda reflexer. Men långt i från alla har hjälm på sig, säg att mellan en av fem, och en av sex har inget alls på huvudet. De allra flesta som hör vad Marcus säger även om han är relativt lågmäld, eller också tolkar hans uppfordrande minspel och drar på sig hjälmen direkt, några är upptagna med bägge händerna i ett moment och lovar: Så fort jag är klar med det här.
En tyst svordom undkommer Marcus: Alla vet ju det här, det är inget jag ska behöva tjata om.
Allra längst med uppdraget har man kommit i den minsta byggnaden, C-huset, och i B-huset är man just nu i färd med att få den gamla, bevarade träläktaren på plats igen.
– En förändring med fönstren här är att man gått tillbaka till ekramarna, som troligen var det ursprungliga, säger Marcus Eriksson. Det troliga är att man bytte till aluminiumramar för att slippa underhållet, men nu byter vi tillbaka till ek igen.
Nästan allt just nu är betong och glas, men det är ljust nästan över allt och det ska bli mer vitt vad det lider.
En elektriker frågar om han kan få rådbråka Marcus med ett praktiskt bekymmer när det gäller att dra en elkabel, de enas om det enda tänkbara i just det här läget.
Flera av hörsalarna har en fantastisk utsikt över Hamngatan eller in mot gränden, men långt i från alla har någon utsikt alls, några mindre har den där väldigt neutrala uppsynen som karaktäriserar rum utan fönster.
Hela A-huset, som står där gamla Sporthallen låg är annars helt inglasat för närvarande. Tusentals ton med glas bäddar in hela den sex våningar höga fastigheten.
Allra längst har man kommit med C-huset, där Äventyrsbadet låg en gång i tiden, och här har man även gjort själva fasaden klar med de vita delar som skärmar av fönstren och utifrån skapar illusionen att man står och andäktigt tittar på ett niovåningshus när man i själva verket har en tre- eller fyravåningsfastighet framför sig.