Både mamma Sandra Wanderlei och dottern Deborah mår bra efter förlossningen.
Fyra dagar efter förlossningen är familjen hemma igen. Föräldrarna Sandra Wanderlei och Andreas Öhrvall bor på Norr – i varsin tvåa i samma trappuppgång. De blev tillsammans för lite drygt ett år sedan och det dröjde ett tag sedan de lärt känna varandra innan de insåg att de bodde grannar. De har varsin nioåring sedan tidigare förhållanden och nu hoppas de att hela familjen kan flytta ihop i en större lägenhet inom kort.
Nyfödda Deborah vilar i mamma Sandras famn. Hon förstår inte själv vilken uppståndelse hon orsakade på Mälarsjukhuset när hon kom till världen. Ingen hade anat att hon var något utöver det vanliga.
– Jag visste ingenting. Barnmorskan hade inte sagt nånting, ingen hade sagt nåt, säger Sandra Wanderlei.
Trots de sedvanliga ultraljudsundersökningarna fanns inget som tydde på att barnet var stort. Betydligt större än bebisar brukar vara.
Deborah protesterar, nu är det dags för mat igen. Hon både ammas och får mjölkersättning.
Sandras äldre dotter Annelie vägde över 4,1 kilo, så hon misstänkte att barnet hon nu väntade kunde vara lite större än medelbebisarna.
– Jag trodde kanske på 4,5 kilo. Folk sa att jag hade jättestor mage och frågade om det var två barn.
Hennes första förlossning var svår och slutade med kejsarsnitt. Därför var det redan på förhand bestämt att också Deborah skulle förlösas med kejsarsnitt.
Det finns bara 455 personer i Sverige med tilltalsnamnet Deborah. I mamma Sandras födelseland Brasilien är det betydligt vanligare.
Andreas Öhrvall berättar med yviga gester hur förlossningen gick till:
– Hon var bedövad från bröstkorgen och ner och de hade satt upp ett skynke över kroppen. Vi pratade med varandra medan personalen drog isär magen med hela sin kroppstyngd.
Sandra själv märkte inte mycket av vad som försiggick på andra sidan skynket.
– Jag kände att det skakade lite.
– När barnet kom ut såg jag huvudet först. Hon var alldeles tyst, berättar Andreas.
Deborah är ovetande om uppståndelsen hon orsakade på förlossningen.
Det nyfödda flickebarnet lyftes över till en våg. Det var då chocken kom. Hon var 54 centimeter lång, vilket är något över medel, men vägde så mycket som 6 170 gram.
– Jag tänkte att det kan inte vara sant. Jag blev helt förvirrad och hade svårt att förstå, säger Sandra.
Även personalen förundrades.
– Två olika läkare sa att det var det tyngsta barn de sett, säger Andreas.
Det kan vara en rekordbebis som sett dagens ljus hos familjen Wanderlei-Öhrvall. År 2006 föddes en annan stor bebis – också i Eskilstuna. Kevin vägde 6 120 gram vid födseln och beskrevs som en av Sveriges största nyfödda. Men Deborah var alltså ännu större.
– Vi borde få nån slags pris, skojar pappa Andreas.
Nyfödda Deborah har kläder som passar en tremånadersbebis.
Deborah kunde hoppa över de minsta storlekarna och är klädd i en vit dress med tyllkjol – avsedd för en tremånadersbebis. Hon börjar vakna till och är hungrig. Det går åt mycket energi.
– Förutom att amma henne ska vi ge modersmjölksersättning var tredje timme. Hon behöver mycket mat, säger Andreas.
Men i övrigt är hon som vilken nyfödd som helst. När så här stora barn föds beror det ofta på att mamman haft graviditetsdiabetes. Men så verkar det inte ha varit den här gången.
– Nej, graviditeten var inga konstigheter. Jag var tröttare än förra gången och väldigt sötsugen, men jag jobbade till vecka 36, säger Sandra, som är maskinoperatör på en fabrik.
Nioåringarna Emanuel och Annelie har blivit storasyskon. Över 6 kilo tunga Deborah föddes 1 februari.
Syskonen Emanuel och Annelie tar uppståndelsen med ro. I ett svagt ögonblick lovar Emanuel att han ska hjälpa till att byta bajsblöjor. Deborah har fått en napp och slumrar åter i famnen.
– Det viktigaste är att vi är friska, både barn och mamma, säger Sandra.