I oktober avslog vård- och omsorgsnämnden i Eskilstuna kommun Maj-Lis Strandtofts ansökan om bistånd i form av särskilt boende.
Maj-Lis höga ålder, känsla av ensamhet och otrygghet efter att ha blivit utsatt för brott i sin bostad ansågs dock inte vara tillräckliga skäl. Inte heller den försämrade rörligheten som blev följden av en höftoperation eller att hon vid flera tillfällen ramlat i bostaden spelade någon roll.
Den 91-åriga kvinnans behov kan tillgodoses genom utökade besök av hemtjänsten, resonerade vård- och omsorgsnämnden.
Maj-Lis Strandtoft förknippar dock inte trygghet med att fler, för henne okända ansikten, dyker upp i hennes bostad, och med hjälp av sin dotter Anki överklagades beslutet till förvaltningsrätten.
I veckan släcktes den sista gnutta hopp som Maj-Lis Strandtoft hade kvar. Då fick hon beskedet att förvaltningsrätten avslår hennes överklagan. Det var dock en oenig domstol som tog beslutet, en av nämndemännen stod på 91-åringens sida
– Maj-Lis Strandtoft har flera gånger ramlat i hemmet, vilket har medfört att hon känner sig otrygg och orolig. Hon upplever därtill en ensamhet i hemmet. Vid en sammantagen bedömning är hennes behov av sådan karaktär att hon inte kan tillgodoses en skälig levnadsnivå i hemmet med insatser av hemtjänsten, utan är i behov av ett särskilt boende. Jag anser därför att överklagandet ska bifallas och att Maj-Lis Strandtoft ska beviljas bistånd i form av särskilt boende, skrev nämndemannen.
När Eskilstuna-Kuriren uppmärksammade Maj-Lis Strandtofts situation i januari var stödet stort i sociala medier. Några exempel från ekuriren facebooksida: "Skrämmande att en 91-åring ensam och rädd kvinna inte får plats på ett äldreboende. Gör om och gör rätt." och "Så tragiskt att vi inte kan ta hand om våra äldre o ge dem trygghet o god omsorg".
Att överklaga förvaltningsrättens oeniga dom är inte aktuellt.
Enligt Maj-Lis Strandtofts dotter har dock den som beslutet berör gett upp.
– Mamma ringde i onsdags och sa att hon hade fått avslag. Hon hade befarat att det skulle gå så här men hon hade ändå ett visst hopp. Nu har hon gett upp. Allt är nattsvart och hon är väldigt ledsen. Hon sa: "nu får de som de vill, att jag ska dö här hemma".