Det kommer att kosta flera miljoner kronor att städa upp i Barva utanför Eskilstuna. En av Sveriges största rättegångar om grovt miljöbrott pågår just nu, och platsen har blivit ett av huvudområdena i denna utredning. Flera ton avfall har dumpats på en industritomt och i fyra år har ingen tagit ansvar för de 19 000 avfallsfyllda balarna.
Lagringen av balar i Eskilstuna kommun startade 2017 och växte snabbt i volym. När NM Trading och Transport AB försattes i konkurs i oktober 2020 fanns cirka 19 000 plastbalar, som bland annat innehåller plast, metall, tegel och trä på fastigheten. Utöver Barva finns liknande lagringsplatser i bland annat Laxåtrakten, Dannemora, Botkyrka, Gullspång och Västerås.
David Aronsson på Eskilstuna kommuns miljökontor berättar att situationen är komplex. Kommunen väntar på att konkursen av företaget NMT Think Pink ska avslutas, vilket skulle kunna klargöra vem som bär ansvaret för avfallet. Konkursförvaltaren har meddelat att det inte finns resurser i konkursboet för att åtgärda problemet.
David Aronsson förklarar att kommunen inte har bedömt situationen som så akut att den behöver använda skattemedel för att lösa problemet omedelbart. Istället inväntar de en ansvarig verksamhet som kan ta itu med det.
– Det kommer att bli så att när konkursen är slut, då kommer vi att hitta vem som kan ses som ansvarig i det läget, och markägaren är ju en av dem som definitivt är aktuella, säger David Aronsson.
Markägaren är inte misstänkt för något brott men kan ändå bli ansvarig för att ta bort avfallet om ingen annan verksamhet kan hållas ansvarig. David Aronsson klargör att eftersom markägaren hyrt ut marken till verksamheten, har han ett visst ansvar för den olovliga deponin på sin fastighet.
Ägaren till marken uttrycker sin frustration och ledsamhet över det faktum att han, som markägare, riskerar att hållas ansvarig för kostnader och problem som han anser ligger utanför hans kontroll.
– Det känns väldigt konstigt att jag kan bli ansvarig för det som ligger på marken, särskilt när jag inte har haft något att göra med det ursprungliga avfallet. Det var av goda avsikter som jag hyrde ut marken till företaget och att det skulle sluta så här kunde jag aldrig föreställa mig, säger han.
Vidare menar markägaren att det borde finnas en mer rättvis fördelning av ansvaret mellan kommun och länsstyrelse, särskilt när det gäller sådana frågor som involverar stora summor pengar och potentiellt omfattande miljöskador.
Markägaren berättar att han har försökt att få kommunen och länsstyrelsen att ta itu med problemet innan det blev en olovlig deponi. Något som även David Aronsson på kommunen uppger. Men trots att markägaren varit i kontakt med både kommunen och länsstyrelsen, har han upplevt att kommunikationen mellan dessa myndigheter har varit bristfällig. Detta har enligt honom lett till att ansvaret nu hamnat på hans axlar.
– Det fanns dokumenterat att kommunen ville att något skulle göras innan det blev en olovlig deponi, men länsstyrelsen avslog det och väntade tills det blev en akut situation, säger markägaren.
David Aronsson berättar att kommunen försökte få en avvecklingsplan på plats genom att ställa krav på konkursboet. Men länsstyrelsen upphävde detta föreläggande.
– Vi tyckte det var bättre att göra det innan det blev ett akut problem, men länsstyrelsen ansåg att vi agerade för tidigt, säger David Aronsson.
Maria Pettersson, jurist på länsstyrelsen i Södermanland, bekräftar David Aronssons påstående, men säger att länsstyrelsen endast prövar om kommunens beslut är korrekt enligt miljöbalken och att länsstyrelsens bedömning vid den aktuella tidpunkten var att det inte fanns skäl att förelägga bolaget.
– Det stämmer att kommunen hade förelagt bolaget att redovisa en avvecklingsplan för avfallsbalarna innan avtalstiden löpt ut. Men eftersom bolaget överklagade kommunens beslut fanns det vid den tidpunkten inte tillräckliga skäl för oss att agera på något annat sätt än det som gjordes. Det var för tidigt att bedöma området som en olovlig deponi, säger Maria Pettersson.
Om kommunen skulle behöva gå in med skattemedel för att lösa situationen, uppskattar David Aronsson att kostnaderna kan ligga mellan 20 och 30 miljoner kronor. Detta belopp menar han beror på hur avfallet kan avyttras på marknaden och om det finns föroreningar i marken som behöver saneras. Enligt David Aronsson har polisen redan tagit prover som visar att det finns föroreningar mellan balarna, men det är fortfarande oklart hur omfattande saneringen kommer att bli.
Ett centralt problem i fallet är att NMT Think Pink som ansvarade för avfallsbalarna nu har gått i konkurs, vilket lämnar markägaren med risken att stå för saneringskostnaderna, något som Maria Pettersson inte anser att länsstyrelsen kan kommentera närmare. Hon betonar att deras beslut är korrekt enligt miljöbalken och att de inte har några synpunkter på de rättsliga processer som nu pågår.
Kommunen har ännu inte gjort en slutlig bedömning av situationen eftersom utredningen är beroende av att konkursboet avslutas. David Aronsson nämner att det kan ta flera år innan det blir klart vem som kommer att ha det slutgiltiga ansvaret. Detta har lämnat markägaren i en osäker situation om framtiden.
Markägaren uttrycker sin oro:
– Om kostnaderna faller på mig som markägare så kommer jag gå i personlig konkurs, säger han.