Epatraktorn ger frihet att ta sig runt på egen hand – och när man vill, säger kompisarna Oskar Kämpe, 16 och Colin Karlsson, 17.
A-traktor, eller epa som vi här kallar den, är för många ett kontroversiellt ämne. Insändare beskriver inte sällan bilar som går olagligt fort eller som är den gemensamma nämnaren för nattliga samlingar med ungdomar som spelar hög musik och skräpar ner.
Under vintersäsongen är det av naturliga skäl lite lugnare med det sistnämnda. Och större parkeringar i Eskilstuna, som under sommarhalvåret varit givna samlingsplatser, har på senare tid försetts med nedfällda bommar nattetid.
Tidningen har träffat ett par epa-ägare som berättar om sina val av fordon, vad de stör sig på hos medtrafikanter och hur de tror att de själva upplevs.
Colin Karlsson tänder mobilens ficklampa och assisterar kompisen Oskar Kämpe med lampbytet.
Lampbyte på en epa i skenet av en gatlykta.
– Vi kan inte köra fortare än 30 och det vet i princip alla. Jag förstår att det är surt att hamna i lång kö på grund av en epatraktor, men vi rullar inte snabbare av att man lägger sig och blinkar med helljuset en meter bakom oss, säger 16-åriga Oskar Kämpe och fortsätter:
– De flesta är schyssta, håller avstånd och tackar när man ger en lucka och släpper förbi. För en tid sedan körde det upp en bilist på Västerleden och gav mig fingret. Det var mest kul – han såg superstressad ut och man får bara garva åt det.
Han och klasskompisen Colin Karlsson, 17, har ställt sig i gatlyktornas sken på Biltemas parkering i Skiftinge och håller som bäst på att byta halvljuslampor på Oskars epa, en Nissan Navara King Cab.
– Vi köpte bilen 2020 och min storasyster körde den de första tre åren. Jag har kört den sedan jag tog körkort för drygt ett och ett halvt år sedan.
– Vi bor i Näshulta och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den. Bussarna går ganska sällan, men nu kan jag sticka iväg när som helst, säger Oskar och fortsätter:
– Jag brukar hämta upp Colin som bor i Skogstorp på väg till skolan. Vi går samma program på Rekarnegymnasiet så det funkar perfekt att paråka, säger han och ler.
Den vänstra lampan gick byttes med enkelhet – den högra är en större utmaning och kräver lite mer finlir och tålamod.
Oskar Kämpes Nissan Navara King Cab är en rejäl pjäs att ta sig förbi...
Colin Karlsson som också har epa-traktor, en Volvo V70, slår på mobilens ficklampa och lyser ner i motorrummet. Den vänstra lampan byttes med enkelhet – den högra är en större utmaning och kräver lite mer finlir och tålamod.
– Jag funderar på att sälja bilen och då vill jag att allt ska funka. Som tur är har jag Colin. Man får lita på duktiga kompisar som hjälper en, säger Oskar och fäller ner motorhuven.
Det märks att båda killarna är intresserade av bilar och de gillar att kunna åka ut och träffa kompisar som också kör epa.
– Det och att bara kunna sätta sig och åka över till en kompis när man vill är fett, säger Colin.
Citygross parkering var länge en omtalad mötesplats för epatraktorförare. Nuförtiden stängs ytan av med bommar nattetid. Skönt tycker många som bor i närheten.
Epa-ägarna Colin Karlsson och Oskar Kämpe bor i Skogstorp, respektive Näshulta. För dem innebär bilen frihet att köra var – och när de vill.
Vilken är bästa parkeringen att hänga på som epa-ägare?
– Stora Coops parkering har varit kul, det har blivit många som träffas där. Tidigare var det parkeringen vid Citygross, men det dog ut när de satte upp bommar.
– En del träffas för att spela musik, men jag har för klen baslåda och inte så bra ljud och då åker man mest för att snacka med kompisar, säger Oskar Kämpe.
Koenigsegg Jesko, döpt efter Christian von Koenigseggs pappa. Både Oskar Kämpe och Colin Karlsson är svaga för det svenska superbilmärket.
Max 30 kilometer i timmen – vad är tjusningen med epa-traktor?
– Att kunna ta sig runt på egen hand och inte vara beroende av andra.
Oskar Kämpe och Colin Karlsson lär inte vara sena med att ta B-körkort och på frågan om den framtida drömbilen svarar de samstämmigt:
– Gärna en Koenigsegg. Modell spelar inte så stor roll – alla är grymma.