Anders Nilsson är professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Kommuner, regioner, myndigheter, universitet och opinionsinstitut – alla utforskar de tillståndet i det kollektiva måendet. Utrustade med telefonintervjuer, enkäter, skattningar och skalor söker de svar på sakernas tillstånd. Hur trivs vi, hur ser vi på framtiden och – inte minst – känner vi oss trygga?
Just tryggheten, och framförallt bristen därav, tar stor plats i dagens medieflöde. Eskilstuna är inget undantag. På kort tid har tidningen, med olika trygghetsundersökningar som underlag, rapporterat om en dyster utveckling.
Eskilstunaborna känner sig otryggare än någonsin.
Av invånarna i Sveriges 20 största städer känner sig Eskilstunaborna otryggast.
Av 290 kommuner kvalar Eskilstuna in på plats 205 vad gäller upplevd trygghet.
Trygghetsundersökningarna, liksom hur journalister, opinionsbildare och politiker använder sig av dem, möter samtidigt kritik. Inte minst den årliga Nationella trygghetsundersökningen (NTU) från Brottsförebyggande rådet (Brå). Metodval och låg svarsfrekvens pekas ut som brister och tillförlitligheten ifrågasätts.
Kjell Elefalk, tidigare utvecklingsdirektör vid Rikspolisstyrelsen, tillhör dem som ifrågasätter användningen av undersökningarna som faktaunderlag. Han tar SCB:s medborgarundersökning – den där det framgår att Eskilstunaborna känner sig otryggare än någonsin – som exempel. Enkäten skickades ut till 1 600 Eskilstunabor och besvarades av 592, motsvarande 37 procent.
– Det är en alldeles för osäker undersökning. Det är ju 63 procent, nästan två tredjedelar, som inte deltar, säger han.
Anders Nilsson, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, konstaterar även han att stora bortfall är ett problem. Han menar även att metodförändringar, som den NTU genomförde 2018, försvårar jämförelser över tid.
– Samtidigt görs det ju ganska många liknande studier som gör det möjligt att följa trender, säger han.
Trots stora bortfall talar alltså mängden undersökningar som pekar åt samma håll för att otryggheten mycket riktigt tilltar. Förra årets NTU visar dessutom att 84 procent av de tillfrågade sörmlänningarna tror att brottsligheten ökat kraftigt, alternativt något, de senaste åren. Men statistik från Brå visar inte på någon kraftig ökning i anmälda brott.
Förra året minskade de rentav något jämfört med 2018. Över de senaste tio åren har antalet anmälda brott förvisso ökat med 12,26 procent – från 1 370 399 år 2010 till 1 538 911 år 2019. Men det har även landets befolkning som gått från 9, 4 till 10,3 miljoner, en ökning på 9,68 procent. Sett till antalet anmälda brott per 100 000 invånare innebär det, med reservation för att 2019 års siffror i skrivande stund är preliminära, en ökning på runt 2 procent.
Enligt Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, innebär dock ökningen inte nödvändigtvis att brotten faktiskt blivit fler. Han nämner anmälningsbenägenhet och skärpt lagstiftning som faktorer att ta hänsyn till vad gäller, exempelvis, anmälda sexualbrott (+34 % mellan 2009 och 2018).
– Många drar paralleller till asylinvandringen. Vi har haft spektakulära gruppvåldtäkter där asylsökande varit inblandade som fått stor uppmärksamhet. Men sett till den totala mängden förklarar det inte uppgången. Vi har haft en diskussion kring samtycke, metoo och en sexualbrottslag som har skärpts flera gånger. Fler handlingar räknas idag som våldtäkt och att det varit stort fokus på frågan i debatten har fått fler att tänka på vad de faktiskt utsätts för.
Dessutom, konstaterar han, återfinns lejonparten av ökningen de senaste tio åren i en specifik brottskategori.
– I allt väsentligt har ökningen skett i internetbaserade bedrägerier (162 000 anmälda brott 2018 jämfört med 31 000 brott 2009, reds. anm.).
Men kan 130 000 internetbedrägerier förklara människors otrygghet?
Nja. Inte helt oväntat lyfter Henrik Tham de gängrelaterade skjutningar och sprängdåd som blivit ett vanligt inslag i nyhetsrapporteringen. En typ av brottslighet som samtidigt huvudsakligen koncentreras till de tre storstadsregionerna.
– Men även i Norrbotten är man orolig för att gå ut på kvällarna, och mig veterligen skjuts det inte där uppe. Då måste vi ställa oss frågan: vad är det mer som gör människor oroliga?
Politisk turbulens, högerpopulism, brexit och ett EU som svajar. Lägg till utvecklingen i USA, krig i Mellanöstern och stora flyktingströmmar. Otryggheten i Sverige omges av en allt otryggare omvärld. Mellan det lokala och det globala, menar han, finns en ofrånkomlig koppling.
– I en sådan situation blir de här skjutningarna än mer skrämmande.
Henrik Tham är professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet.
En annan viktig faktor i sammanhanget är medier vars nyhetsvärdering rankar våld, kriminalitet och rädsla högt. Medier är människors främsta informationskälla, inte minst när det kommer till brottslighet. Det säger Ester Pollack, professor i journalistik vid Stockholms universitet. Men medierapporteringen, menar hon, ger inte någon rak spegling av brottsutvecklingen.
– Av naturliga skäl rapporterar man om det som är mest avvikande och skrämmande. Ofta på goda grunder, men ibland är det just sensationalismen som lockar. Att vi hela tiden möts av löpsedlar om den värsta sortens brott kan bli problematiskt på sikt om människor får en föreställning om en utbredning och mängd som inte stämmer överens med verkligheten.
Även sociala medier är för många en viktig källa till information. Där saknas såväl etiska publiceringsregler som ansvariga utgivare. Informationen kan komma från alla möjliga källor vars sanningshalt är svår att bedöma. Men där ryms även mängder av kvalitativt innehåll, dialog och upplysning. Ester Pollack beskriver ett tveeggat svärd.
– Man trodde en gång att sociala mediers lössläppthet skulle ha en inverkan på all annan journalistik, och så kan det ha varit i en del fall. Men man har också sett att det uppstått en motrörelse där man värderar verklig källkritik och transparens.
Vilka krav ställer det på oss journalister?
– Att det är otroligt viktigt att fakta är korrekta. Att man inte ska vara för snabb med alarmistiska tongångar utan göra ordentliga analyser och sätta saker i kontext. Många får sin rädsla närd av en upptrissad rapportering och plötsligt står man där med en befolkning som bär på en väldig rädsla. Det kan få enorma konsekvenser.