"För många börjar det ju med kantareller, och vi ska inte förringa intresset för att plocka dem. Det roliga är sen när de kommer med ett nytt fynd: 'Jag har hittat den här, vad kan det vara?'. Sen snöar man in på en nisch, hittar olika kantarellsläkten och blir specialist på ett." Aleks Tudzarovski Patrick Björck älskar att utbilda och öka intresset för de mängder svamp som finns i markerna.
Solen gassar och Barvaskogen visar sig från sin allra mest välkomnande sida när tidningen tar rygg på två av Sveriges mest meriterade svampexperter – som dessutom råkar bo i varsin sörmländsk kommun – och drar på exkursion. Det blir en eftermiddag fullkomligt sprängfylld av information, tips och trix, svampkunskaper vi aldrig vetat att vi saknat, en massa garv och ett nörderi på högsta nivå.
– Svampar är hårdrock, säger vännerna Aleks Tudzarovski och Patrick Björck.
– Kantareller är egentligen helt ointressanta. Men de är inkörsporten till tyngre grejer.
Aleks från Eskilstuna och Patrick, Sparreholm – en affärsutvecklare och en civilingenjör – är fast i svampträsket sen många år. Och gör vad de kan för att locka ut fler.
– Jag var mycket ute i svampskogen med föräldrarna. De plockade kantareller, allt annat fick stå kvar för ingen visste vad det var. Men jag gillar inte att inte veta, säger Aleks, som redan i unga år mer aktivt började leta svampgrupper på Facebook.
Snart fick han kontakt med Patrick, som hade ungefär samma bakgrund och som behövde hjälp med att dra igång en ny grupp. Svamp-klapp blev namnet på den grupp som i dag har över 110 000 medlemmar världen över.
Spännande svampfynd i i Barvaskogen, en skön dag i början av augusti.
I dag har de mer svampkunskaper är de flesta och tillsammans älskar de att utbilda. På sin hemsida för företaget Svamp för alla uppdateras kring kommande kurser och event. Här var de först med distanskurser, och bland annat har de arrangerat 16 veckors utbildningar i samarbete med Åsa folkhögskola. Under de fysiska kurserna ute i svampskogen är det inte ovanligt att dagen avslutas med matlagning.
– Vi erbjuder verkligen svamp för alla, och använder mycket humor och ironi. Grundtanken är folkbildning. Alla ska känna sig trygga i svampskogen, och det krävs varken masterexamen eller flytande svenska för att hänga med oss, fysiskt eller online.
Vännerna berömmer varandra som specialister de luxe.
"Aha, kolla här!" Aleks Tudzarovski visar upp ännu ett fynd.
– Alex är en riktig stjärna, som lyckats bli internationellt respekterad för sin expertis inom komplicerade svampsläkten, förklarar Patrik, som genast får en tillbaka-kaka av sin vän.
– Patrik är löjligt kunnig på både svampar och växter. Inget han inte vet om den biologiska mångfalden är värt att lägga på minnet. Han briljerar till exempel i specialaren Stjärnhovstryffel. Själv har jag bäst koll på fjällskivlingen, och på "små bruna prylar som ser likadana ut", skrattar Aleks.
– Nörderi är fint.
"Mykologi, det är ett helt eget rike" säger Patrick Björck lyckligt där han sitter i svampskogen. Han och vännen Aleks Tudzarovski har tagit denna vetenskap till sina hjärtan och blivit två av Sörmlands och kanske Sveriges skickligaste svampexperter.
Med ständigt pågående intern konkurrens pushar de varandra till ytterligare kunskapsförbättring. De berättar om hur de kan skicka mobilutmaningar i form av bilder till varandra. "Du har två timmar på dig att artbestämma de här svamparna".
Och ute i skogen pågår samma gnabbande.
Det pratas om att svampsäsongen 2024 är på väg mot rekordnivåer?
Nja på den, säger Patrick och Aleks.
– För det första, svampsäsongen i Sörmland pågår 365 dagar om året. Här har vi allt från tajga till lövskog, och med klimatpåverkan kan det dyka upp arter som egentligen inte ska finnas här. Sånt är väldigt intressant!
"Att plocka kantareller i den här storleken är bara rovdrift", hävdar Aleks Tudzarovski. "Om du har lite, lite tålamod och väntar någon vecka har du så mycket mer att plocka."
– Men ja, så här långt är 2024 ett bra kantarellår. Förmodligen blir det också ett bra soppår lite senare, beroende på regn. Då kan det bli gott om karljohan exempelvis.
Den som blir sugen att ge sig ut i svampskogen för att testa nybörjarlyckan bör utrusta sig väl. Korg, kniv, någon form av guide och karta/kompass eller telefon är a och o, enligt killarna. Och så visar de hur du går tillväga för att bekanta dig med en svamp du är osäker på.
De tittar under och inuti. Noterar växtsättet. Doftar – och smakar!
Smaka?!? Även om svampen kanske är giftig?
– Ja, även om den är giftig. Ta en liten, liten tugga med framtänderna, känn smaken och spotta ut.
Inte oftare än någon gång i månaden äter Patrick och Aleks svamp. Aleks torkar det mesta. "Det tar mindre plats och torkningen binder smak. Framför allt sopparna vinner på att torkas."
Undersök, titta, dofta och smaka. Patrick går igenom grundreglerna vid svampplockning.
Generalregeln, slår de fast, är förstås att sen inte äta något i svampväg som du inte känner igen.
För att förenkla ytterligare:
– Lär dig vilka svampar som är giftiga och undvik dem, säger Patrick. Globalt är typ 0,083 procent av alla svampar dödligt giftiga. Det är ungefär samma förhållande i Sverige, och de svamparna är enkla att känna igen.
– Lär dig titta på rätt saker. Det finns många oätbara svampar, men du dör inte av att äta dem. De smakar bara skarpt eller rentav riktigt illa. Och det kan du avgöra redan i skogen.
Så ger de några snabba tips för artbestämning av ett släkte de tycker folk i allmänhet borde kunna lära sig att plocka och äta. De färgglada kremlorna med vita fötter är ofta goda matsvampar, de finns i runt 160 arter i Sverige och inga av dem är giftiga. Men få plockar dem.
Kremlor smular sig som fetaost, ett bra kännetecken. Och många kremlor i de svenska skogarna är bra matsvampar. Vissa anses oätbara, men inga är giftiga.
"Sånt här är kul" utbrister Aleks och Patrick när de hittar svamp på svamp. Kremlorna på bilden är av samma sort, men den högra är angripen - av svamp.
– Kremla – tänk fetaost. Svampfoten är torr och spröd och smular sig likt feta. Det är ett jättebra kännetecken. Ta den goda mandelkremlan till exempel, med krispiga texturskillnader. Sen anses vissa kremlor oätliga, som den här stinkkremlan till exempel.
Patrick håller fram svampar som luktar, ja rätt obehagligt. Den som tvunget vill sätta i sig en sån är välkommen. Men skogens skafferi bjuder på väldigt många alternativ till illaluktande svampar.
Men vad säger experterna då om svampplockare som fullständigt skövlar marken på kantareller och kånkar mer med sig hem än de kan förvara och göra av med? Är det god svampsed?
– Ja och nej, säger Aleks. Vi har förmånen i Sverige att ha extremt mycket svamp i markerna. Runt fem procent av all matsvamp plockas. Så, ur den synvinkeln, plocka så mycket ni orkar.
– Men att folk drabbas av habegär är olyckligt. Det skadar inte svampen, den finns under marken och det vi ser är bara frukten. Men ta det du behöver och hinner ta rätt på. Eller ge åtminstone bort överflödet till den som inte kommer ut i skogen.
Efter tio minuter och en kort promenad från bilarna har tidningens svampguider fått ihop en stor variation av fynd. Det är ett bra svampår, men det är det å andra sidan alltid i Sörmland, poängterar de.
Girighet leder lätt till att du rafsar ner mer saker i korgen än du tror, förklarar de. Bland trattkantareller växer vissa sorter som är riktigt giftiga. Som spindelskivlingen.
– Det är så de fatala misstagen sker.
Svampbok eller app för den som vill utesluta misstag?
– Det är vad man föredrar. Svampböcker är färskvara. Utgåvorna uppdateras ofta så det gäller att ha den senaste i handen. AI-baserade appar kan vara livsfarliga, många bilder visar fel på riktigt. Vi rekommenderar Svampguide, den är jättebra – och gratis. Och gå med i något vettigt onlineforum med experter.
– Plocka med dig allt du är osäker på och läs på hemma. Det är så du lär dig. Ät sen bara det du är helt säker på.