Daniel Narancic (andra från vänster) och hans lagkamrater tackar motståndarlaget efter en match.
Daniel Narancic spelade bland annat för HK Eskil i allsvenskan. För drygt åtta år sedan avslutade han handbollskarriären på grund av skador.
– Jag slutade ganska tidigt. Jag pajade både menisker och korsband så det fanns inte så mycket annat att göra än att spela, säger han.
Han bästa kompis och flera andra vänner spelade Counter-Strike, CS.
– Det började mer som en hobby. Det var tidsfördriv och polarna spelade. Jag fortsatte just för att jag ville bli bäst. När jag tycker något är roligt gör jag det helhjärtat.
Spelandet blev seriösare han ställde tillsammans med några andra spelare upp i den stora LAN-turneringen Pantamera för esporten.
– På något vänster kom vi till final och vann faktiskt. Det var typ då det startade, säger han.
Daniel "djL" Narancic kom in på HLTV:s ranking över CS-spelare och lag.
– När du väl kommit in på den kan du bli scoutad till andra lag, men det fanns ju inga pengar i e-sport då. Det var liksom att man vann en datormus eller vad det nu var, men jag ville hålla på med e-sport och jag visste att pengarna skulle komma in.
Nästa steg blev att spela semiprofessionellt. Daniel Narancic gick med i det internationella laget Epsilon som deltog i stora turneringar.
– Det var mitt första internationella lag. Vi snackar en dansk, en holländare och två engelsmän. Det var ett test på riktigt, men det gick superbra!
– Jag spelade där i säkert ett år. Sedan är det så att folk blir utköpta till andra lag. Det är som en boll som bara rullar och rullar. Man går till andra lag, man testar lite där och åker till vissa turneringar.
Daniel Narancic kunde efter ett par år försörja sig på spelandet.
– Mitt bästa rankade lag som spelare var väl runt 15 i världen 2018. Det var Red Reserve.
Tränaren Daniel Narancic under en e-sportsturnering i Danmark. "Vi vinner en runda så jag är glad såklart", säger han.
Han slutade som spelare för cirka tre år sedan.
– Det var tio– trolv timmar per dag och jag kände att det inte var värt det.
Istället nappade han på ett erbjudande om att bli tränare i Counter-Strike.
– I handbollen var jag lagkapten. Jag gillade att vara den här ledaren och att hjälpa till med träningar. Jag kände: Varför inte testa?
– Jag fick ett erbjudande och började coacha ett internationellt lag som hette Contact. Många av de som jag tränade i mitt första lag är världsstjärnor idag; "Snappi", "Spinx" och "rigoN".
Själv gick Daniel Narancic efter en tid till det danska laget Copenhagen Flames som under hans ledning på kort tid gick från orankade till toppen av världen.
– Det var då det började komma in stora erbjudanden från stora lag. Det var så jag hamnade i NIP som är Sveriges absolut största organisation.
Daniel Narancic (andra från vänster) och hans lagkamrater har haft många skäl att jubla.
2022 blev Daniel Narancic rankad som den tredje bästa CS-tränaren i världen.
– Först och främst kan jag mycket CS. Jag är väldigt duktig på teorin i CS. Sedan är det viktigt att ha pondus och att vara en bra människokännare. Sedan betyder kulturen mycket för mig: Hur man är och vad man gör.
Han säger att han har stor nytta av sina erfarenheter från handbollen.
– Nu när unga kommer in i e-sport har de ofta ingen erfarenhet av lagsport och de vet inte hur man ska bete sig och hur mentalt jobbigt det kan vara.
Daniel "djL" Narancic reser till många internationella turneringar. "Jag tror jag har varit överallt utom i Australien", säger han.
En arbetsdag som tränare kan sträcka sig från cirka klockan 9.30 till 17-18-tiden.
– Vi har teorigenomgångar där jag visar hur vi kastar vissa granater, hur vi ska röra oss på banan, vilka reaktioner vi ska göra, vilka olika taktiker vi ska ha. Sedan har vi fyra till sex träningsmatcher mot andra olika lag och efter det går jag igenom vissa punkter om vad vi gjorde bra och vad vi gjorde fel.
– Man har individuella development plans med alla spelare. Det är sjukt professionellt. Jag har en stor staff runtomkring mig med psykologer, mental tränare, managers och assisterande tränare.
På schemat står även motion.
– Hälsan är a och o. Om man motionerar orkar man spela mer.
– För några år sedan handlade allt om att man skulle spela mycket. Man tänkte inte på vad man åt, vad man drack, vad man gjorde. Dagens e-sportsatleter är riktiga atleter.
Daniel Narancic kan som tränare delvis jobba på distans från sitt kontor eller från lägenheten på Eskilsgatan 3. Det finns också tid att beundra utsikten från fjärde våningen.
Under själva matcherna får tränaren bara prata med laget under timeouts.
– Jag får prata runt två–fyra minuter per match.
Han har nyligen slutat i Ninjas in pyjamas, NIP.
– Jag har varit en NIP i två år och två månader så det kändes som ett bra läge att testa någonting nytt. Jag pratar med min agent om olika alternativ så får vi se vad som händer.
Daniel Narancic kan som tränare delvis jobba på distans från sitt kontor i Vilsta industriområde eller från lägenheten på Eskilsgatan 3. Som tränare på NIP var han ofta på organisationens kontor i Stockholm där lagmedlemmarna träffades fysiskt.
– Vi flög in allihop och så satt vi där och spelade eller så var vi någon annanstans i världen. Jag tror jag har varit överallt utom i Australien.
Daniel Narancic, 30, har bakgrund som handbollsspelare. Skador fick honom att sadla om till e-sportare.
Han säger att e-sporten har vuxit mycket.
– Vi har miljontals som tittar på våra matcher så det är ingen liten sport.
Vad har du för tips till spelare som vill bli proffs i CS?
– Det viktigaste som jag ser det är disciplin med rutiner. Lägg upp en bra dag. Skriv ner vad du ska göra. Ta med motion som är otroligt viktigt. Sedan finns det massor med olika guider på Youtube vad man ska tänka på. Det är många professionella spelare som faktiskt har sin egen Youtube så man kan lyssna på vad de säger och gör. Sitt inte bara där och tro att du ska bli bra bara för att du spelar och nöter. Det handlar om att ha bra rutiner och att vara smart med träningen.