Bouleledaren Margareta Östman vill aktivera seniorer i coronatider. "Det gäller att inte sätta sig hemma med en filt över huvudet och tycker att livet blivit tråkigt."
En efter en sluter de upp på gårdens boulebana, seniorgänget som samstämmigt bedyrar att det absolut bästa med tisdagsträffarna är gemenskapen.
– Men vi är taggade, jag tjuvtränade hemma innan jag började här, säger Aina Lindroth som med sina 89 år är äldst i gänget.
– Vi har ingen prestige – men alla vill vinna, säger Karin Ling med ett skratt.
De sju damerna leds med van hand av Margareta Östman som annars är bouleledare för SPF på Munktellarenan.
– Nu i dessa tider är allt nedsläckt. Men det finns inget som säger att vi inte kan fortsätta ute och jag hade redan skapat en grupp här. Alla hakade på.
– Det gäller att inte sätta sig hemma med en filt över huvudet och tycker att livet blivit tråkigt. Jag försöker att engagera och motivera andra att komma ut.
Medlemmarna i bostadsrättsföreningen har träffats i ur och skur under hösten. Och i snöoväder.
– Du skulle ha varit här förra veckan. Då stod vi med snö upp till knäna, skottade och skrattade åt att det snarare kändes som att vi ägnade oss åt snöbollskastning än boule.
Fikapausen består av skorpor och riskakor och intas på stående fot. Skratten haglar.
Är herrar portade här?
– Nej, det var med några herrar från början men vi blev för bra för dem, säger Margareta Östman och fattar åter kloten.
En halvtimme senare hörs ett segerjubel över gården.
– Vi är ute för att ha roligt. Jag är inte jättepetig med reglerna.
Även om inte resultatet är det viktigaste åker måttbandet fram ibland.