Först tror de att det är ett träd de ser. Men när de kommer närmare inser de att det är en blodig person som ligger framför dem på spåret. Snart står det klart att smällarna de trodde var fyrverkerier antagligen var ljudet av skotten när mannen sköts.
På tisdagen fortsatte rättegången gällande mordet i Årbyskogen. Bland vittnena fanns det medelålders par som var först på plats vid den 41-årige mannen.
– Vi bestämde oss för att ta en promenad på spåret i Årbyskogen. Vi går i ganska rask takt, säger kvinnan.
Paret har tagit in på spåret norrifrån. Efter att ha rundat Årbystugan och vänt uppåt hör de smällarna. Kort därefter möts de av en moped som kör emot dem i ganska snabb hastighet. Den har dessutom ljusen avslagna.
En bit längre fram når de den skottskadade mannen och går rakt in i vad som snart ska visa sig vara en mordplats.
– Jag gick fram och ropade: "Hallå, hallå, hör du mig!" Men jag fick ingen reaktion. Så jag tar fram mobilen och lyser med den, berättar kvinnan i rätten.
Hennes särbo hade först trott att det var en kvinna som låg där.
– Det hade runnit blod på sidan av huvudet som han först trodde var håret.
Men i mobilljuset blir det tydligt. Enligt förundersökningen är det när hon ser skotthålet som hon förstår. Smällarna var inte fyrverkerier.
Den skottskadade mannen framför dem lever fortfarande. Han stirrar rakt fram och hans andning är rosslig.
Mannen i paret slår larm:
– När jag ringer 112 får jag uppmaningen att gå närmare, då såg jag att han var skadad i pannan. Jag blir tillsagd att inte röra någonting, säger han.
Medan mannen pratar med larmcentralen får kvinnan gå och möta ambulansen så att den ska hitta rätt.
– Det var sista gången vi gick där, säger mannen under rättegången.
I polisförhören beskriver paret att de inte längre känner sig trygga i motionsspåret i Årbyskogen.
Under rättegången försöker både åklagaren och den mordmisstänkte 32-åringens försvarare få paret att ge en tydligare beskrivning av den moped paret möter i skogen. Åklagarens teori är att personerna på mopeden har något med mordet att göra.
– Mopeden kom emot oss utan lyse och vi fick flytta på oss. För att inte bli påkörda helt enkelt, säger mannen.
Han tyckte att det var två personer på mopeden men det var mörkt och allt gick så snabbt. Och paret hade ju inte kunnat ana att de kort efter mötet skulle kliva rakt in på en mordplats.