Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Patienten hade via sin privata vårdgivare fått veta att han hade en misstänkt tumör i bukspottskörteln. Patienten hänvisades därför till en kirurgimottagning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna då den privata vårdgivaren ansåg att en snabb utredning var nödvändig.
En månad senare fick patienten träffa en läkare som beslutade att bilder från röntgen skulle skickas vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala för bedömning. Läkaren återkom därefter till patienten för att komplettera med blodprov och ytterliggare röntgenbilder som också skulle remitteras till Uppsala.
Men därefter blev det helt tyst. Enligt anmälan till Ivo försökte patienten vid upprepade tillfällen få tag i ansvariga på Mälarsjukhuset för att få ny kallelse och information om sitt tillstånd. "Jag gick och väntade med stor oro och dödsångest i kroppen", uppger patienten som fortsatte att ringa och stöta på. Under samma tid började han dessutom få symtom från den misstänkta tumören.
Efter ännu fler påstötningar fick patienten veta att kommunikationen, i form av bland annat ett fax från Mälarsjukhuset till sjukhuset i Uppsala, brustit.
Först flera månader efter att ärendet dragits igång fick Uppsala tillgång till rätt röntgenbilder och då blev patienten direkt kontaktad för operation i Uppsala. "Jag är mycket tacksam för den vård jag till sist fick i Uppsala", skriver patienten som samtidigt undrar "hur man i Eskilstuna kan sända iväg ett fax som i värsta fall kan betyda liv eller död för en patient, utan att få bekräftat att mottagaren erhållit faxet?".
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har nu utrett anmälan och konstaterar att samverkan mellan klinikerna på Mälarsjukhuset och i Uppsala varit bristfällig vilket bidrog till en fördröjning av utredningen, vården och behandlingen. Liksom patienten anser Ivo att Mälarsjukhuset borde ha säkerställt att uppgifter som provsvar, bilder och så vidare tagits emot av den remitterade kliniken.
Den oklara ansvarsfördelningen har lett till stor oro och medfört att patienten inte fått tillräcklig information om ett potentiellt livshotande sjukdomstillstånd, menar Ivo.
Ivo fastslår vidare att de aktuella verksamheterna inte uppfyllt kraven på god vård. Däremot anser Ivo inte att det finns skäl att rikta kritik mot någon enskild hälso- och sjukvårdspersonal.