Pekka Lammela framför sitt nedbrunna hus i Mälarbaden.
På tisdagsförmiddagen hade Pekka Lammela, hans söner och dotter samt några andra släktingar samlats på tomten vid det nedbrunna huset i Mälarbaden. Även en representant från försäkringsbolaget fanns på plats.
Släktingarna hade med kaffe och sockerkaka som de dukat upp på ett bord på gräsmattan. Pekka satt i en stol och såg på det som fram till i fredags kväll var hans och hustrun Ainos hem.
Det enda som återstår av bostadshuset är skorstenen som höjer sig bland de sotiga resterna. Brandplatsen är inhägnad av ett stängsel.
– Det är inte mina bästa dagar, men det finns inget alternativ. Det är som det är. Vi får orka överleva, säger Pekka.
Hustrun Aino var inte med till platsen på tisdagen utan vilade fortfarande ut i ena sonens bostad i Torshälla. Hon är, enligt släktingarna, chockad och mår dåligt efter händelsen.
När branden inträffade vid 17-tiden på fredagen hade Pekka och Aino Lammela precis ätit middag. Pekka hade somnat i en stol i vardagsrummet och hustrun hade diskat när hon hörde något konstigt.
– Hon hörde någon konstigt ljud i det lilla rummet, berättar Pekka.
När Aino gick och tittade kunde hon se genom fönstret att det brann på utsidan under taket.
– Hon väckte mig och ropade: "Det brinner", säger Pekka.
Först trodde han inte att det kunde vara sant, men när han själv kom och tittade ut genom fönstret såg han lågorna med egna ögon.
– Det som jag såg var lågorna under takfoten. Det började där utifrån, säger Pekka och fortsätter:
– Jag sprang och hämtade telefonen och ropade till henne att gå ut fort. Sedan ringde jag till brandkåren, men jag tror det var någon annan som ringt före mig.
Branden spred sig snabbt och det enda makarna hann få med sig ut ur huset var Pekkas mobiltelefon.
– Inget annat. Allt är borta. Det finns inget, säger Pekka.
De sotiga resterna av det nedbrunna huset i Mälarbaden.
Hur känns det?
– Ja, jag vet inte riktigt. Man har inte tänkt så mycket på det. Man tänker på dagens situation. Man är så utlämnad. Man har inget. Man har inte körkort, man har inte pass, man har inte bankkort. Man kommer ingenstans.
– Det är ofattbart att det kan hända så jävla fort. Situationen händer så fort och man förstår inte riktigt hur det kan hända, men det har hänt.
Är ni fysiskt oskadda?
– Ja, det är vi, säger Pekka.
Fick du och hustrun hjälp på platsen?
– Det var räddningstjänsten och grannarna som hjälpte till.
När makarna kommit ut ur det brinnande huset ringde Pekka även till sin son.
– Jag hörde brandkårens sirener i luren. Det vara bara att åka hit och hjälpa till med det man kunde göra. Att trösta dem och ta hand om dem, säger sonen.
Pekka Lammela framför återstoden av sitt bostadshus i Mälarbaden.
Bostadshuset på Väsbyholmsvägen brann ner till grunden. Det enda som återstår är en inglasad tillbyggnad och garaget. Pekka vet inte vad som orsakade branden. Han har hört från räddningspersonal som jobbade med att släcka branden att den kan ha startat solcellerna på taket. Pekka säger att han och hustrun måste hitta ett boende.
– Om man väntar på att det här ska byggas upp igen tar det ett och ett halvt år. Men jag är osäker vad som ska hända.
Att inte ha några identitetshandlingar orsakar också svårigheter. Han tycker också att det är besvärligt att det tar så lång tid att fixa nytt bankkort, körkort och pass - allt från någon vecka till flera månader.
– Jag kan inte förstå att det kan vara så svårt. Om det händer en nödsituation måste det vara en kortare väg.