Det är tre dagar innan julafton och klockan är strax före fem på kvällen. Utanför skyltfönstret är klappjakten i full gång, men inne på Lindebergs ur i centrala Eskilstuna är det tillfälligt lugnt.
– Jag hade precis släppt ut en kund och satt mig vid arbetsbänken för att byta ett klockbatteri när det på nytt ringde på entréklockan, säger Per Lindeberg, 55.
Personen vid dörren bär ansiktsmask, men det är inget som Per Lindeberg reagerar över.
– Det har blivit ganska vanligt sedan pandemin och det var inget annat som stack ut så jag släppte in kunden och hälsade.
Därefter går allting väldigt snabbt. Väl inne i butiken fiskar personen upp en hammare och krossar rutan till ett glasskåp med armbandsur.
– Jag trycker omgående på larmknappen och springer fram för att övermanna personen. Det sker på ren reflex och jag är där på någon sekund.
Det är dock tillräckligt med tid för att rånaren ska hinna svinga hammaren igen.
– Min underarm, som jag ska parera med, glider mot jackan på rånarens arm och slaget träffar. Jag känner hammaren – den går in i skallen.
Per Lindeberg beskriver hur adrenalinet kickar in och han märker snart att blod strömmar ut från det djupa jacket. Vad som följer beskriver han som en brottningsmatch.
Han tar ett livtag om rånaren. Men istället för att kasta förövaren bakåt trycker han ner denne på mage. Per Lindeberg har tränat brottning sedan åtta års ålder och har även mångårig militär erfarenhet från bland annat hemvärnet.
– Jag kopplar ett dubbelt armlås plus ett benlås och jag hör snart hur människan jämrar sig lite. Det enda jag tänkte på när jag låg där var att hålla koll på dörren så att ingen kumpan skulle komma in och ge sig på mig.
– Jag var lite orolig när vi låg där för jag blödde ganska kraftigt och jag visste inte hur länge jag skulle orka hålla fokus.
Snart kommer det dock in två vittnen, tätt följd av en väktare som hjälper till i väntan på polis.
– Det är först när jag och väktaren vrider upp personen och får på handbojorna som jag inser att det är en kvinna. Jag vet inte varför, men det kändes lite snopet.
– Vad som fick henne att agera som hon gjorde kan jag bara spekulera i. Målet ska upp i tingsrätten och med tiden kanske det kastas lite mer ljus över saken.
Händelsen är rubricerad som grovt rån och incidenten är Per Lindebergs tredje envarsgripande med handgemäng.
– Den första gången var under tjänstgöring vid högvakten en sensommarkväll i augusti 1986.
Den andra gången, 2008, brottade han ner en yxbeväpnad rånare inne på Konsum i Skogstorp.
– Det här var vårt åttonde rån mot butiken, men vi har aldrig varit med om att någon kommit till fysisk skada. Tidigare har det stannat vid att kunder och personal kommit emellan och utsatts för en traumatisk upplevelse.
När tidningen hälsar på två dagar innan nyårsafton bär han fortfarande en stor kompress över skadan i huvudet.
– Det här med att själv gripa in är inte helt smart alla gånger. Hade jag fått spela om scenen borde jag fokuserat mer på hammaren – den fick jag tyvärr inte tag i tillräckligt bra, säger han och ler snett.
Har du fått något stöd efter händelsen?
– Jag fick suverän hjälp av såväl ambulanspersonal som av sjuksköterskor och läkare på akuten. Det gjorde ett fenomenalt jobb. Jag är också tacksam för att polisen stannade kvar och tog hand om butiken till hustrun kom och tog över.
– Dessutom har många kunder och kompisar hört av sig med både blommor och choklad – det värmer.
Var du själv rädd för att använda för mycket våld?
– Ja, givetvis. Det finns en våldstrappa i nödvärnsrätten där motvåldet måste vara proportionerligt. Den biten är jag väl insatt i efter mina många års erfarenhet inom försvarsmakten.
De senaste åren har flera butiker i centrum försvunnit, något som Per Lindeberg tror har en negativ effekt i flera avseenden.
– Jag tror tyvärr att det bidrar till att händelser som den här riskerar att öka. När centrum avfolkas blir känslan av otrygghet också större.
Hur har du mått efter rånet?
– Jag har haft ganska mycket huvudvärk. Skadan blev djup och är sydd i nivåer. De första dygnen kom smärtan i skov för att plötsligt mojna av. Nu är jag mest trött.
– Vi har försökt fira jul som vanligt men den traditionsenliga nubben med pappa sköt vi på till nästa år.