Ibland har det varit känslorna, ibland praktiska omständigheter som har styrt Peter Bäckströms yrkesliv. Han har tagit några tvära svängar, men har nu funnit sin plats inom vården.
– Det här är första jobbet som jag tycker är riktigt kul. Jobbarkompisarna är suveräna. Man stöttar varandra och samarbetar. Det har jag inte varit med om på samma sätt tidigare. Nu känns det som att cirkeln har slutits, säger Peter Bäckström.
Redan i grundskolan fanns en idé om att arbeta inom vården, men vid gymnasievalet föll lotten ändå på något annat.
– Då "vågade" jag inte. Det var så mycket tjejer på vårdprogrammet. Jag valde fordonstekniskt program för att jag tyckte att det var så kul att mecka bil med pappa.
Han insåg snart att det han gillade var att vara med sin pappa, och egentligen inte det praktiska meckandet. Efter gymnasiet halkade han in på en it-utbildning på Komvux. Det var mitt i it-bubblan innan millennieskiftet och branschen skrek efter folk.
Det ledde snabbt till jobb som it-support inom Bonnier-koncernen och Peter började pendla till Stockholm.
– Det var ett jättebra jobb på många sätt. Trevliga jobbarkompisar, vi reste mycket, fick fina middagar. Man kände sig lite speciell på något vis.
När Peter hade arbetat några år kom första barnet. Då ville han inte längre vara borta så mycket hemifrån, och började söka jobb i Eskilstuna. Men it-branschen här var inte stor.
– Jag fick inget it-jobb. Till slut fick jag jobb inom industrin. Jag uppskattade att kunna vara hemma mer, och lönen var inte så mycket sämre.
På Berendsen blev han kvar i elva år. Före detta sambon inspirerade honom att ta steget vidare och börja studera. Ett bra resultat på högskoleprovet gav honom en biljett till Mälardalens högskola. Arbetsgivaren stöttade och gav Peter tjänstledigt.
Förstahandsvalet var sjuksgymnastprogrammet, men där kom han inte in, och det blev samhällsvetarprogrammet i stället.
– Jag var fackligt och politiskt engagerad så jag tänkte att statsvetare kunde vara något för mig. Men utbildningen motsvarade inte mina förväntningar, och jag var inte så sugen på ett skrivbordsjobb egentligen.
Han ville ha ett rörligt jobb med utvecklingsmöjligheter. Då sökte han till sjuksköterskeprogrammet.
Det var mycket som hände på det privata planet i samma veva som Peter började studera. Han separerade, och hans mamma gick bort.
Nu är han varannan-vecka-pappa till sina tre barn.
– Det enda tråkiga är att jag inte kan ge de någon semesterresa nu eftersom jag måste jobba. De är snälla och förstår. Jag har lovat dem en solsemester när jag har pluggat färdigt.
Peter Bäckström har en termin kvar på MDH. Han har valt ett yrke där utsikterna att få jobb är goda. När han sökte sommarjobb i år hade han flera alternativ att välja på. Att valet föll på Mälarsjukhusets akutavdelning har flera anledningar.
– Det passar mig. Det handlar om att fokusera och fixa den akuta situationen, och om att rädda liv.