Kemal Yilmaz arbetar ensam på sin pizzeria i Fröslunda centrum. Tidigare hade han fem-sex personer anställda. Nu är det bara han.
– I dag har jag bara haft en kund på hela dagen. Jag har två söner. Tidigare kunde jag ha båda grabbarna anställda här men jag var tvungen att säga upp dem. Hur tror du att det känns? säger han när Eskilstuna-Kuriren besöker honom.
Ett stenkast bort ligger det som var tänkt att återigen bli en välbesökt bangolf. Men som nu står och förfaller. Det är Kemal Yilmaz som äger den.
– Det var meningen att vi skulle öppna men det går inte för all skadegörelse. De har till och med stulit övervakningskamerorna. Men bangolfen som förfaller är Fröslundas minsta problem, säger Kemal Yilmaz.
Han pekar ut genom fönstret mot centrumet utanför. Mittemot låg tidigare en bank och nyss ett apotek. Nu gapar fönstren tomma.
– Jag har drivit min pizzeria här i 40 år. Det känns som att jag var först på plats och blir sist att stänga. Snart finns ingenting kvar.
Konditoriet intill gick i konkurs och de andra verksamheterna längs gatan är till salu. Kemal Yilmaz vet inte hur länge han blir kvar.
– Jag vet inte hur länge jag orkar. Det går bara neråt, med hela Fröslunda.
Han önskar att något skulle hända från politiskt håll, från kommunen, men är rädd att det är för sent.
– Det känns som att man har glömt bort Fröslunda.
Han beskriver hur stadsdelen nu har en hög andel nyanlända.
– Snart finns inte en enda svensk kvar. Hur ska de som bor här integreras om de bara umgås med varandra?
På torget syns klisterlappar för olika kommunala verksamheter. Mötesplats, sommartorg...
– Visst, Kommunfastigheter har fullt i varenda lägenhet men på vems bekostnad? Jag ser hur utvecklingen är och den är inte på rätt väg. Man måste gör något åt Fröslunda för så här kan det inte se ut, säger Kemal Yilmaz.
Att man måste göra något håller kommunen med om. Karl Tuikkanen är projektledare för den utvecklingsplan som nu håller på att tas fram för stadsdelarna Fröslunda, Lagersberg och Råbergstorp. Han delar Kemal Yilmaz beskrivning.
– Det är som han säger. Det har skett en nedmontering av Fröslunda centrum de senaste decennierna. Det har att göra med vilket underlag man har ekonomiskt. Just nu är det så att de människor som bor i Fröslunda har väldigt låg inkomstnivå och det märker företag av som verkar i området.
Helt andra förutsättningar råder i dag än när området byggdes.
– När Fröslunda byggdes från första början så hade alla jobb. Det är likadant med Lagersberg och Råbergstorp. När de byggdes och var nya så hade alla som bodde där jobb. Och det är inte den verklighet vi lever i i dag, säger Karl Tuikkanen.
– Men så är det med städer, de förändras med sina invånare. Man ska inte dra för stora växlar på allting men man ska ju naturligtvis ta itu med de problemen man lever i. Fröslunda har alla förutsättningar. Det är bra planerat, det är fina hus, fina material, det finns lokaler i bottenvåningarna, så det finns många förutsättningar framåt för ett rikt liv. Men det som behövs är att folk kommer i arbete och får inkomster. Förlägger man en verksamhet där så måste man ha kunder som kommer dit, säger Karl Tuikkanen.
Fröslunda är klassat som ett kulturmiljöområde då stadsdelen är ett tidigt exempel på en så kallad ABC-stad. Tanken var att det inom ett område skulle finnas arbete, bostäder och ett centrum. Lagersberg och Råbergstorp å sin sida är miljonprogramsområden.
I den utvecklingsplan man nu håller på att ta fram tittar man på hur man ska få de olika stadsdelarna att växa samman på ett bättre sätt.
– Några egentliga byggnationer kommer inte ske i själva Fröslunda eftersom det är ett kulturmiljöområde. Där handlar det snarare om att få igång olika projekt för att få det att leva upp, säger Karl Tuikkanen.
Samtidigt hoppas man att Fröslunda också kommer dra nytta av att stadsdelarna byggs ihop mer.
– Allt beror på hur området utvecklas i övrigt och det är därför man satsar på en utvecklingsplan.
Tanken är att ge området en annan riktning. Mer variation av bostäder ska ge en mer blandad befolkning. Den offentliga miljön, som i dag är ganska eftersatt, ska rustas upp.
– Då skapar man en ny berättelse och det kan få människor i ett område att påbörja en ny resa. Det blir lätt att om någonting faller fritt så följer man med i det fallet. Men ser man att det går åt ett annat håll kanske man börjar röra sig ditåt, säger Karl Tuikkanen och fortsätter:
– Sedan är det alltid en utmaning att man inte bara förskjuter problemen någon annanstans utan det man vill är att områdena blommar ut.
Det finns, skriver man i utvecklingsplanen, goda förutsättningar att "skapa en ny attraktiv del av Eskilstunas stadsväv".
Men det är inte vad Kemal Yilmaz ser när han tittar ut genom fönstret i sin pizzeria i dag och en realisation av en utvecklingsplan långt fram i tiden. Om Kemal Yilmaz är kvar länge nog att se den förverkligas återstår att se.