Det är fotografen Elisabeth Ohlson Wallin som avbildar elva helt vanliga Eskilstunabor i rollerna som medborgare från 1600-talet. Och alltsammans sker under en enda hektisk dag.
– Jag vill gärna ha det så, säger Elisabeth Ohlson Wallin. Då får jag gå med en och samma slags energi och känsla hela dagen.
Målet är att skaffa fram en bestående utställning till Rademachersmedjorna och den ska invigas 25 oktober och presentera elva personer som alla funnits och verkat i Smedjorna.
Bilderna ska tryckas på plåtar i naturlig storlek och placeras utanför Smedjorna, och varje person berättar en historia som bland andra arkivarierna Elin Eriksson och hennes kollega Louise Hackelberg på Stadsmuseet spårat i gamla protokoll från domstolsprotokoll.
Det är förstås svårt att helt blunda för Reinhold Rademacher, vars namn lever kvar så länge Smedjorna står där, men han har ingalunda huvudrollen.
– Det här är ett försök att skapa en mer jämställd historia, där vi får chansen att få en inblick i livet även hos kvinnorna och barnen, säger arkivarien Elin Eriksson.
– Det handlar om att försöka plocka fram själen hos de vanliga medborgarna.
Hela projektet blir billigare än budgeterat, menar Nils Mossberg, avdelningschef, inte minst då genom att så mycket research har gjorts av personalen.
– Det landar på omkring 150 000 kronor och det är väl en ganska normal utställningsbudget.
Och då ska vi ha bilder som tål tidens tand, enligt fotografen.
– Den varken bleks av solen eller blir dålig av lite regn. Det ska inte vara några problem, säger Elisabeth Ohlson Wallin.
Men detta är bara ett första steg för att försöka göra Smedjorna mer attraktivt.
Inom kort ska man bland annat se över hur man gör ingångarna till Smedjorna mer inbjudande, och inte minst ger man sig ut för att försöka locka nya hantverkare att flytta in i de lokaler som i dag står tomma.
På försök har man haft så kallade pop-up-hantverkare på plats under kortare perioder.
– Det har fungerat väldigt bra, säger Nils Mossberg.