Fritidsledarna Ranjith Dagson och Therese Osden.
Gustav tar plats framför tv:n, i den svarta lädersoffan. Christopher lutar sig mot ett av de två biljardborden.
Poliserna är utspridda.
Utanför lokalen i Nyfors står deras bilar parkerade. Det kan se dramatiskt ut. Men de är inte här för ett pågående brott. Mer för att skapa en kontakt till ungdomar i ett förebyggande syfte.
– Vi ska vara en naturlig del av samhället. Inte bara komma när någonting händer, säger polismannen Milad.
På schemat i dag är fritidsgården i Nyfors.
– De blir fina och naturliga möten mellan polis och ungdomar. De kommer ganska ofta så vi och ungdomar är vana att de är här, säger Ranjith Dagson, fritidsledare.
De skaffar sig en uppfattning om ungdomarna när de här. Om vilka som är här och vilka de umgås med. För det är inte ovanligt i Sverige nu för tiden att gängkriminella befinner sig på fritidsgårdarna.
– Vi kollar så de inte umgås med fel folk och försöker bryta rekryteringsfasen, säger Milad.
Hur märker ni sådant tidigt?
– Vi vet vilka alla kriminella är. Vilka som ingår i vilka nätverk. När vi ser att de är här i närheten och umgås förstår vi att de snart kommer bjuda på läsk.
Det som nu har hänt i Mesta.
– Ja, precis.
Hur har ni koll på alla?
Milad pekar på hjärnan. De skapar sig en egen bild- och namnbank i huvudet. Några fysiska bilder får de inte spara.
Han öppnar munnen, men innan något ljud kommer ut får Milad syn på en pojke. Pojken undrar varför det plötsligt är sex poliser här inne.
– Vi umgås med er, svarar Milad.
– Har ni inte jobb? frågar pojken.
– Det är att umgås med er, säger Milad.
Den unga killen försvinner snabbt igen.
Inne på fritisgården skapar poliserna ett band med ungdomarna.
Det har blivit lite rörelse sedan polisen kom hit. En pojke maskerar sig från halsen upp över näsan medan han ställer sig på en elsparkcykel och kör här ifrån. Snart är han tillbaka igen.
Ett gäng ungdomar sitter bredvid Gustav i lädersoffan. De spelar tv-spel mot varandra. Ett fotbollsspel.
Samtidigt som de är här och umgås lär poliserna sig saker om ungdomarna. Bland annat deras kroppsspråk. Hur de går. Hur de springer. Deras längd och umgänge.
Det hjälper poliserna att lyckas identifiera maskerade gäningsmän som fastnat på övervakningskameror. De kallar det för att lägga ett pussel.
– Han satt först framåtlutad. Sedan mer som en ostkrok, skämtar Gustav om hur seriositeten på tv-spelet ändrades.
Milad fyller i.
– Man vill inte ge dem för mycket. Då kommer de och säger: "Ey, jag vann över dig".
När vi träffades på polisstationen innan kvällen började ute på fältet berättade Gustav att de gängkriminella vet om när polisen är på plats i området. Kanske till och med när de är på gång.
Hur säker är du på att de gängkriminella vet att ni är här?
– Jättesäkra.
Milad blir tyst i en handfull sekunder innan han fortsätter med ytterligare ett ord.
– Supersäkra.
Kroppsspråket är svårt att läsa av. Leendet kan betyda mycket. Uppgivenhet. Eller att, för en polis, kan frågan uppfattas som dum.
Det här är en viktig del i områdespolisernas arbete.
Skratten fortsätter på fritidsgården. Tv-spelsmatcherna likaså. Men för polisen tar arbetet slut för den här gången.
De tar i hand med de vuxna. Säger hej då till ungdomarna. En efter en går de på rad ut genom dörren mot sina bilar. Men nästa destination är inte polisstation.
Nu fortsätter arbetet med en trafikkontroll i Fröslunda.