I journalen beskrivs att 13-åringens öra har spruckit upp med ett två millimeter långt sår vid öronsnibben. Bild från akuten på Mälarsjukhuset.
Benim är commando (Hey)
I fältet jag är som Rambo (Pa-pa-pa)
13-åringen säger att han inte såg polisbilen när han och kompisen gick och lyssnade på hiphop utanför Slagsta glass.
De var helt uppslukade av låten Commando av rapartisten Sinan, en av vårens stora hits med en egen dans på sociala medie-appen Tiktok.
Enligt 13-åringen var det just de rörelserna han och vännen försökte imitera den där kvällen i slutet av april.
För jag sitter i en jett-jett (Jett-jett-jett)
Om du kommer, det blir hmm (Hmm)
– Vi diggade liksom, viftade med armarna och skrattade, säger 13-åringen.
De båda poliserna såg något helt annat när de körde förbi ungdomarna.
– Du, gav han oss fingret?
– Ja.
Pojkarna hade inte hunnit långt förrän de mötte den kvinnliga polisen, som hade hoppat ur polisbilen utan att de sett det. Hon frågade vad ungdomarna höll på med. Strax därefter kom hennes manliga kollega och ställde samma fråga.
– Han sa "din jävel, varför gav du oss fingret"?
13-åringen svarade att det hade han inte alls gjort. De hade bara lyssnat och dansat till musik.
Då drog polismannen pojken i örat – med kraft.
– Det var hårt, för efter två sekunder började jag blöda. Det gjorde ont, säger 13-åringen.
Poliserna förde honom till bilen, och körde sedan hem honom. Över polisradion sa den kvinnliga polisen att de ska "prata med hans föräldrar om hur man beter sig".
George Ay säger att han och familjen generellt tycker bra om poliser. "Men det är synd att det här raserat förtroendet, åtminstone tillfälligt", säger han.
Det har gått fem månader sedan ingripandet, men minnet av kvällen har inte slutat plåga familjen Ay.
Vi befinner oss i deras hem i centrala Eskilstuna. 13-åringen sitter i soffan bredvid sin pappa George Ay. Han är blyg, tillbakadragen. Kämpar lite med orden när han ska beskriva hur polisens agerande har påverkat honom.
– Jag blev chockad. Det var första gången jag pratade med en polis.
Föräldrarna vittnar om att sonen blivit förändrad efter händelsen. Han kunde inte gå till skolan på flera veckor. Tidigare ville han bli polis och arbeta på Arlanda, men nu ryggar han tillbaka varje gång han ser en polisbil.
När det hade gått upp för föräldrarna vad 13-åringen blivit utsatt för åkte de till akuten. I journalen beskrivs skadorna vid öronsnibben, blåmärken på armarna och en lätt svullnad under ena ögat.
"Både patienten och hans mamma är väldigt chockade och gråtmilda", står det i journalen.
På uppmaning av läkaren polisanmälde föräldrarna den manliga polisen för misshandel. Men redan i maj hade åklagaren beslutat att lägga ner förundersökningen, eftersom det enligt honom inte gick att bevisa att våldet var oförsvarligt.
– Det ser jag faktiskt som en andra kränkning. Jag kan inte fatta hur de tänker, säger George Ay, som begärt omprövning av åklagarens beslut två gånger.
– Jag anser att det är barnmisshandel. Och de har inte ens bett om ursäkt.
Christer Sjöqvist, lokalpolisområdeschef i Eskilstuna, känner inte till att det skulle vara en vanlig metod att poliser tar barn i örat.
Men han är inte den som ger sig i första taget. George Ay anmälde även saken till Justitieombudsmannen, JO, som nu beslutat att inleda en egen utredning.
– Vi tycker att det är motiverat med anledning av de uppgifter som framkommer i anmälan, säger Johanna Nilsson, handläggare på JO.
I ett brev vill JO att Polismyndigheten redogör för grunden till ingripandet och våldet som användes mot 13-åringen. Man vill även ha svar på hur myndigheten anser att polisernas agerande förhåller sig till FN:s barnkonvention, som blev svensk lag förra året.
De båda poliserna har var och en för sig motiverat ingripandet, dels med att 13-åringen påstås ha gett dem fingret, dels med att de två ungdomarna ska ha vänt om och sprungit när de fick syn på polisbilen (något som förnekas av 13-åringen).
Polismannen som drog pojken i örat försvarar våldet med att han trodde att han skulle springa igen.
"Han rycker då till och tar ett snabbt steg bort från mig och jag får upp min vänstra hand som reflex", skriver polisen.
Poliskvinnan som var med vid tillfället har ingen minnesbild av att 13-åringen försökte springa iväg vid konfrontationen. Hon har senare berättat att hon tyckte att det var konstigt att hennes kollega tog tag i örat.
Att de sedan körde hem 13-åringen ska ha berott på att de tyckte att hans kompis, som i själva verket är 14 år, såg ut att vara "mycket äldre". De ville också få bort pojkarna från området "med tanke på att många äldre håller på med narkotika och passar ner till de yngre".
George Ay ger inte mycket för polisernas förklaringar.
– Det är klassisk förnedring av min son. Vill du förnedra någon tar du honom i örat, säger han.
Christer Sjöqvist, lokalpolisområdeschef i Eskilstuna, säger att han varit förhindrad att ta del av materialet under utredningens gång. Han har heller inte pratat med de inblandade polismännen, trots att förundersökningen lades ner i maj och att materialet alltså varit offentligt i fyra månader.
Han säger att han har full förståelse för att föräldrarna kan känna att deras barn har blivit felaktigt behandlat och menar att det är bra att de anmälde saken.
– Det är bra, för då blir vi prövade. Vi strävar alltid efter att ta lärdom av det som händer.
Däremot vill han inte värdera polisernas agerande.
– Jag går inte in och säger om någon gjort rätt eller fel. Det är juridiskt prövat och förundersökningen har lagts ner.
Är det vanligt att polismän tar barn i örat?
– Jag kan inte säga att det är en känd polisiär metod, nej, säger Christer Sjöqvist.