Per Nichols, chefsåklagaren vid Särskilda åklagarkammaren, har kommit fram till att polisen inte gjorde något fel i förföljandet.
Dödsolyckan, som skedde vid 23.20-tiden den 23 september, hade föregåtts av ett polisförföljande i hög hastighet. Förundersökningen mot de involverade poliserna, om misstänkt tjänstefel eller vållande till annans död, lades ner i tisdags.
Det finns enligt förundersökningsledare Per Nichols inte anledning anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.
"Genom utredningen har det inte framkommit omständigheter som talar för att någon polis agerat på ett sätt som innebär att denne skulle vållat personbilsförarens död", står det i nedläggningsbeslutet.
Av förundersökningen framgår att bilen började förföljas i centrala Eskilstuna. Enligt polisen framfördes fordonet på ett "vårdslöst sätt" och var nära att kollidera med ett annat fordon.
Sen gick allt snabbt. Hela händelseförloppet var över på några få minuter.
Alla frågor kommer inte att få ett svar men utredningen bidrar med några.
Som att poliserna försökte få stopp på bilen med stoppanordningen (ljussignaler) och började följde efter österut. Patrullen tog kontakt med ledningscentralen och rapporterade löpande om rådande trafikintensitet, position och hastighet.
– När bilen frontalkolliderade med bussen befann sig inte polisbilen direkt bakom. Den kom några sekunder senare, säger Per Nichols.
De möttes av ett eldhav och övervägde att försöka ta ut föraren och använda handbrandsläckare från polisbilen.
– Viljan fanns med det bedömdes som lönlöst med hänsyn till den kraftiga brandutvecklingen, säger åklagaren.
I den mån det gått att tekniskt undersöka personbilen har det inte framkommit några fel.
I stället övergick man till att dra ut den svårt chockade chauffören ur den brinnande bussen. Enligt åklagaren hann chauffören inte reagera innan kollisionen på "fel sida vägen" var ett faktum.
Enligt Per Nichols rapporterade poliserna hastigheter på cirka 150 kilometer i timmen under förföljandet. Via befäl hade man även larmat flera polispatruller och det fattades beslut om att använda spikmatta. Den taktiska manövern hann dock inte sättas i verket.
Åklagaren skriver att det är förenat med risker att förfölja ett fordon på det sätt som gjordes. Det särskilda reglemente som finns kring detta bedöms dock ha följts.
Åklagarens slutsats vilar på förhör av inblandad polispersonal och busschauffören, utskrift av inspelad radiotrafik från polisen, fotografier från brandplatsen, polisens tekniska undersökning av brandplatsen och inblandade fordon.
Olycksplatsen började fyllas med ljus och avskedshälsningar dagen efter dödsolyckan i Kjula.
Den avlidne fick identifieras med hjälp av rättsgenetik på Rättsmedicinalverket vilket gjorde att det formella svaret dröjde. Hans anhöriga underrättade dock i ett tidigt stadium. De var även på plats i Kjula för att tända ljus dagen efter olyckan.
– Jag kan bekräfta att det var en ung man.
Vad tänker kring att polisen i vissa fall ska backa för att undvika att stressa fram en kritisk situation?
– Så är det, men det här är ett förlopp som var över på några få minuter. Att på så kort tid fatta beslut om att man inte ska fortsätta (förföljandet) är inte möjligt. Då skulle polisen inte kunna följa några fordon alls. En viss tid måste förflyta för att händelseförloppet ska kunna bedömas säger Per Nichols.
Det handlade ändå om ett trafikbrott?
– Jag kan bara konstatera att polisen har rätt att använda våld, bryta mot hastighetsbestämmelser och göra en mängd olika saker som för andra innebär ett lagbrott. De här poliserna gjorde inget fel. Vad som sen är lämpligt ur metodsynpunkt får du fråga polisen om. Det är inte upp till mig att recensera.