Pumporna behöver en hel del omsorg. Bland annat har skaften skurits av för att underlätta för besökarna. "Det kan folk inte göra själva. De är väldigt hårda."
Det är femte hösten i ordningen som de forna mjölkbönderna Sven och Stina Larsson välkomnar Eskilstunaborna till självplock av pumpor ett stenkast från Malmköpingsvägen. Och i år är de än mer förberedda.
– Det fick bli ett land till, vi får väl dubbla varje år, säger Sven skämtsamt och konstaterar att besökarna sköter marknadsföringen.
– Folk delar och sprider det på sociala medier.
Betalning sker med swish vilket har visat sig fungera alldeles utmärkt.
– Absolut. Och man får själv bestämma om pumpan man valt är stor, mellan eller liten, säger Stina och kryssar bland lådorna med pumpor som delats in i storleksordning för att ge besökarna en fingervisning.
Hjälpredan, barnbarnet Tuva, 2,5, roar sig med att blanda högarna för att sedan intressera sig för den lilla burken avsedd för de fåtal kunder som väljer att betala kontant. Mynten grävs upp för att sedan åka tillbaka lika fort.
– Hejdå pengarna, säger hon och upprepar proceduren.
När Tuva, 2,5, inte låtsas att pumporna är pianon och till för att spela "Blinka lilla stjärna" på, så undersöker hon mer än gärna mynten i den lilla burken.
Även om självplocket är relativt nytt intresserade sig makarna för pumpor redan på 90-talet. Och det tackar de sina amerikanska vänner i Stockholm för.
– Då gick det inte att få tag i pumpor och ingen här kände till Halloween. Vi började odla och sålde i Stockholm där det fanns ett amerikanskt community.
1999 skrev de in sig i Guinness rekordbok.
– Vi kan faktiskt skryta med en pumpa på 202 kilo, det var svensk rekord på friland då. Den pumpan köptes av Scandic Hotell vid Slussen och stod i foajén innan kocken använde den till matlagning, säger Sven och berättar att även den näst största pumpan, som vägde 184 kilo, drog blickarna till sig i huvudstaden.
– Den hamnade på Hard ock Café – vi åkte och hälsade på den.
Numera är det självplock som gäller för Sven och Stina Larsson. Men redan på 90-talet odlade de pumpor efter att ha inspirerats av amerikanska vänner. "Då kände ingen här till Halloween", säger Stina som för dagen har världens bästa hjälpreda i barnbarnet Tuva, 2,5.
När pumpor började dyka upp i mataffären avvecklade de det hela. Men som nyblivna pensionärer fanns det anledning att återuppta hobbyn, om än i annan form.
– När vi slutade med mjölkkorna blev det en hage över som vi plöjde upp. Trädgårdsodling är roligt och nu har vi mer tid. Men vi åker ingenstans, pumporna får gå åt här.
Praktfull höstprydnad. "Om man inte skär gubbar av dem kan de stå i flera månader."
Själva är de mer förtjusta i färgprakten än att tillverka fantasifulla gubbar. Däremot är pumpan uppskattad när det lagas soppa.
– Pumpan har substans, näring och färg men ingen speciell smak, lite som squash. Man får gå på med smaker man tycker om.