2020 inleddes med ett väpnat rån på jobbet, något som fick Mia Eriksson att våga ta steget att satsa på sin hobby. Mia som alltid älskat allt från tapetsering till trädgårdsarbete driver nu hemmafirma
Företagande och försäljning har alltid varit Maria "Mia" Erikssons melodi. Hon är uppvuxen i en riktig entreprenörsfamilj, har tidigare bland annat drivit kiosk och reklamfirma, och att ta steget att säga upp sig från en fast tjänst och satsa fullt ut på sin hantverksidé är i backspegeln det bästa hon gjort.
Men 2020 bjöd dessförinnan på starka, såväl hemska som glada, minnen.
När året inleddes jobbade hon som fältsäljare på Kontorab i Eskilstuna. Den 2 januari satt hon på kontoret på Mått Johanssons väg och planerade för kommande arbetsdagar ute hos kunderna, när en man kom gående genom butiken och klev in på hennes rum.
– Jag trodde det var min son, så jag tittade knappt upp och reagerade inte förrän jag tittade rätt in i en pistolmynning. Då såg jag att killen hade en rånarhuva.
Maria fick gå ut i butiken och lägga sig på mage på golvet, där hon blev handfängslad. Hennes manlige kollega fick hämta de kapitalvaror rånaren skrek order om, innan han också fick handfängsel och tvingades ned på golvet. En ensam, skrämd kund som blivit instängd med dem i den nu låsta och nedsläckta butiken beordrades lägga sig ned bredvid dem.
– Jag blev nog aldrig speciellt rädd men tyckte synd om kollegan som sprang runt i butiken. Och jag minns att jag tänkte att om vi bara gör som han vill och ligger still löser sig det här, han får ta sakerna och sticka.
Rånaren försvann, Maria och kollegan fick hjälp av den chockade kunden att ringa polisen och när de efter en tid fick höra att rånaren åkt fast ville de tacka kunden för all hjälp de fått och för att de tyckt så synd om killen som verkade ha tagit väldigt illa vid sig av rånet. De bad polisen om hans adress – och fick ett oväntat svar.
– De tyckte inte blommor var någon bra idé. Han hade nämligen varit medkumpan, och bara spelat en roll.
Maria och kollegan fick god hjälp att bearbeta minnena och privat märkte Maria hur beteendemönstren skiftade.
– Jag blev mycket mer uppmärksam på min omgivning, låste bilen om jag satt i den en längre stund och såg mig över axeln, även om jag aldrig led av mardrömmar eller rädslor.
Ett välkommet avbrott i vardagen blev de sedan länge inbokade februariveckorna i Vietnam tillsammans med nära och kära för att fira 50-årsdagen.
– Vi kom hem med oförglömliga minnen, samtidigt med svenskarna som spenderat sportlovet i de italienska alperna. Och sen stängdes ju världen ner.
Kontorabs fältsäljare permitterades under våren, och i maj flyttade Mia och sambon in i sitt nyinköpta hus i Grundby.
– Med ledig tid och tomma utrymmen växte min företagsidé jag knåpat på en tid. Under semestern bestämde jag mig först för att ta tjänstledigt och testa mina vingar, men sen kände jag att jag inte ville ha den livlinan heller. Jag trodde verkligen stenhårt på detta.
Och idén att guida människor till skaparglädje med garn, virknål och en bottenplatta av trä har slagit väl ut. Det webbaserade företaget Mamma Mia Garn erbjuder allt från virkskola på Youtube till webbutik, och på Instagram och Facebook växer antalet entusiastiska följare. Hon tror att just en kreativ hobby är räddningen för många, i isoleringen.
– Jag har själv alltid älskat att skapa med händerna, och den här enkla virktekniken jag lär ut kan alla lära sig. Jag virkar korgar av alla de slag, väskor, vaser – bara fantasin sätter stopp för skapandet. Det här är stort i bland annat Turkiet och Ryssland.
Tvättkorgar, vedkorgar, smyckeskorgar eller kanske små söta Alla hjärtanskorgar att fylla med chokladpraliner och ge bort till någon du älskar? Fantasin flödar i Mia Erikssons företag.
När Mia körde igång var hon först i Sverige, och tror att hon fortfarande är ensam med den kompletta affärsidén.
– Jag hade nån romantisk bild av att jag själv skulle sitta och virka hela dagarna, men det är fullt upp med så mycket annat roligt också och nu jobbar jag mer än nånsin. Jag testvirkar, packar upp på lagret, packar ner beställda varor, beställer från mina europeiska leverantörer.
Mia konstaterar att hon alltid varit nyfiken att prova på saker, att hon gått militärutbildning via Lottakåren, och till och med tagit jägarexamen vid tillfälle.
– Inte för att döda djur utan för att jag helt enkelt ville prova att gå utbildningen. Kanske hjälpte den erfarenheten mig att hålla mig lugn och aldrig bli riktigt rädd under rånet. Fast tittar man rakt in i en pistolmynning är det klart det påverkar. Jag är glad att det fick mig att ta steget att leva min dröm. Allt i livet har lett mig hit, säger hon och stryker över de vackra garnerna.
– Så känns det verkligen.
En kreativ hobby är räddningen för många i isoleringen, tror Mia. Tanken är att hennes virk- och garnföretag så småningom också ska erbjuda workshops hemma hos folk och på roliga platser.