När pojken var i fyraårsåldern började han prata allt mindre och fick stora aggressionsutbrott. Så småningom tog familjen kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i både Eskilstuna och Nyköping. Där gjordes under åren flera utredningar utan att någon av dem ledde till något konkret resultat. Pojken fick aldrig någon diagnos.
I sin anmälan till IVO skriver föräldrarna att de inte fick det stöd eller den hjälp de behövde.
Efter tio år av utredningar inom landstinget vände sig familjen till en privat aktör för att göra ytterligare en utredning. Där konstaterades det att pojken hade en form av autism och dessutom ADD. Pojken som nu är i 15-årsåldern har remitterats till habiliteringsverksamhet.
I sin utredning pekar IVO på brister inom landstingets vård. Det är en brist att BUP inte underrättade familjen om att de själva kunde söka till habiliteringsverksamheten för att där göra en autismutredning. Det är också en brist att det i pojkens journal inte framgår om BUP övervägde om pojkens symptom kunde vara ett tecken på autism.