Vid 12.30-tiden den 1 november 2017 var 21-åriga Postnord-brevbäraren Rebecca Rosenqvist ute på en runda i Nyfors. Hon skulle gå in i ett hus och mötte en man med hund som var på väg in i samma uppgång. När hon kom fram till porten vände hon ryggen mot mannen och hunden i samband med att hon skulle använda en tagg för att öppna.
– När jag ska dra taggen och öppna dörren hugger hunden tag i min vänstra skinka och sliter och biter igenom helt och hållet. Jag kände hur det gick hål i hela kroppen.
Rebecca hade först svårt att förstå vad som hände.
– Det gick så jäkla fort. Men när jag hörde hur hunden morrade förstod jag att hunden satt fast i min skinka. Den hade verkligen bitit sig fast, jag hann nästan vända mig om medan hunden satt kvar.
Hundägaren fick till slut loss hunden, men han gjorde ingen ansats att hjälpa Rebecca i övrigt.
– Han tittade bara på mig och gick in i huset.
Rebecca lyckades ta sig till sitt arbetsfordon och ringa sin chef. I samband med det kom två kvinnor ut från huset där mannen och hunden gick in. Den ena kvinnan sade sig vara hundens ägare och förklarade att hunden hade problem och var aggressiv mot människor. Kort senare kom Rebeccas chef och körde henne till akuten.
– Jag hade upptrasade byxor och såg riktigt illa ut. Hunden hade bitit igenom helt. Det var väldigt djupa sår och de höll på länge för att få bort alla bakterier.
När det väl var dags att sy kom en manlig läkare in och hans bemötande har Rebecca i efterhand tänkt mycket på.
– När han kom in sa ha "din karriär som bikinimodell är över". Så säger man inte till någon som precis har blivit attackerad.
Rebecca fick heller ingen antibiotika och läkaren menade att hon kunde gå tillbaka till jobbet redan dagen därpå. Så blev inte fallet, istället tvingades Rebecca söka akut till vårdcentralen. Där fick hon omgående antibiotika och såren lades om.
– Jag har varit på vårdcentralen för koll och för att lägga om mina sår ett 20-tal gånger efter det.
Rebecca känner att hon blev illa behandlad av läkaren, men hon har inte gjort någon anmälan. Orken fanns inte och fokus låg att på att komma hem och bli frisk.
– Jag hade jätteont. Jag kunde inte sitta eller ligga på ena sidan, var väldigt svag och i dåligt skick.
Det tog sex veckor innan Rebeccas sår hade läkt helt, trots det gick hon tillbaka till jobbet två och en halv vecka efter attacken.
– Jag var rastlös och tänkte att det var bra om jag började röra på mig. Jag hoppades på att kanske få jobba lite kortare dagar.
Så blev det inte, Rebecca fick istället börja köra bil och dela ut post på heltid, en arbetsuppgift som hon hade väldigt svårt att genomföra.
– Jag tvingades sitta på mina sår och skadade muskel i sex timmar per dag, det gjorde oerhört ont och var väldigt påfrestande
Dessutom tilldelades hon samma runda som hon hade innan attacken vilket innebar att hon tvingades dela ut post på samma adress som det hände.
– Det gick inte, när jag kom dit kom allting tillbaka och jag var tvungen att åka därifrån. Det kändes som att de (Postnord) inte tog någon hänsyn till vad jag hade varit med om.
Efter att i över ett år ha fört en kamp mot Postnord gällande sina arbetsuppgifter och för att få stöd orkade inte Rebecca längre. I januari i år sa hon upp sig. I dag jobbar hon på ett sängföretag och mår bättre, men hundattacken präglar henne tydligt än. Hon tycker att det är jobbigt att vara nära hundar och när någon rör sig hastigt bakom henne. Hon har stora ärr på skinkan som har tappat sin form och hon har en muskelskada som påverkar henne dagligen.
– Jag har tappat mycket styrka och balans och går hos sjukgymnast och försöker träna upp muskeln. Men det är svårt eftersom den är så stor och dessutom nästan död.
Cathrine Mellgren är distributionsområdeschef vid Postnord i Eskilstuna, hon började på Postnord efter händelsen med Rebecca och kan inte uttala sig om specifika personalärenden.
– Men det jag kan säga är att händelsen anmäldes till försäkringskassan som det ska och att det sedan gått till Arbetsmiljöverket. Den anställde blev även erbjuden krishjälp via företagshälsan, säger Cathrine Mellgren.
Inte heller Hans Henriksson, som är sektionsordförande för fackförbundet Seko på Postnord i Eskilstuna kan uttala sig speciellt mycket om Rebeccas fall.
– Vi stöttade Rebecca så gott vi kunde och vi har kontakt fortfarande och kämpar på och gör vad vi kan. Men tyvärr är det arbetsgivarens försäkring som gäller, inte fackets, och då hamnar ärendet centralt och då får vi dålig inblick. Så fort det är enskilda ärenden läggs locket på, säger Hans Henriksson.
Såväl facket som ledningen lokalt har svårt att få inblick i enskilda ärenden som hamnar hos Postnord centralt menar Hans Henriksson.
– Det är ett problem som vi måste försöka ändra på, det är vi överrens om med ledningen lokalt. Jag vet att arbetsgivaren har en försäkring, men jag vet inte hur den ser ut. Beloppen är bra har jag hört, men problemet är att de sällan betalas ut, precis som i Rebeccas fall, säger Hans Henriksson.
Tvisten med Postnords försäkringsbolag AFA pågår än och har Rebecca har endast fått en mindre summa för lönebortfall och ärrbildning.
– Jag har inte fått något för sveda och värk eller för själva överfallet. Det är som att jag nästan får skylla mig själv. Det handlar inte om pengarna, jag vill ha upprättelse. Jag känner mig väldigt sviken.
Per Winberg är utbildningsledare på AFA Försäkring, han kan inte gå in på Rebeccas ärende specifikt men förklarar att lagen går före försäkringsskyddet när någon blir biten av en hund. Oavsett om det sker på arbetstid eller inte.
– Lagen har förkörsrätt kan man säga och lagen säger att det råder ett strikt ägaransvar, det är alltså hundägaren som ska ersätta den skadade personen, säger Per Winberg.
Värre blir det om hundägaren smiter och inte går att finna.
– Då blir det bekymmersamt, konstaterar Per Winberg.
I sin polisanmälan lämnade Rebecca detaljerad information om vad som inträffade och vilka som av allt att döma äger hunden. Trots det lades förundersökningen ner tre dagar innan julafton med hänvisning till att det inte gick att bevisa vem som ägde hunden. Rebecca avrådes dessutom av polisen från att själv ta kontakt med de hon misstänkte ägde hunden.
– Jag berättade allt för polisen, men när jag talade om att jag visste vilka de här personerna är blev förhörsledaren väldigt otrevlig och undrade vad jag ville komma med det. Han sa att jag skulle sluta leka detektiv och att jag var ute på farligt vatten.
Via omvägar har Rebecca fått höra att hunden har avlivats, men hon vet inte säkert om så är fallet.
– Polisens agerande är det som har gjort allra ondast med allt det här. Jag hade förväntat mig att de skulle anstränga sig mer för att hitta den ansvarige och inte att de skulle vända sig emot mig.
Rebecca vet inte vem förhörsledaren var och Eskilstuna-Kuriren har inte fått tag på någon som var delaktig i fallet.
Åklagarassistenten Emma Harris vid åklagarkammaren i Eskilstuna var den som hanterade fallet och tog beslutet att lägga ner det. Hon kan inte uttala sig specifikt om fallet mer än vad som framgår av beslutet där förundersökningen om vållande till kroppsskada läggs ner. Hon bekräftar dock att det krävs mycket för att man ska kunna gå vidare med ett ärende av den här sorten utan en helt känd misstänkt.
– Det är lättare om någon grips på plats eller om man vet säkert vem det är. Det blir direkt svårare när det är en okänd person och man måste bevisa allt, säger Emma Harris.