Sedan snart tre år tillbaka arbetar Richard Nyman på Eskilstuna kommun med Romané Bučá - som betyder "romska jobb". Projektets syfte är att öppna vägar till arbete och studier för romer och Richard Nyman har hittills haft ansvar för 23 deltagare som tagit sina första steg mot en egen inkomst.
Hur har det gått?
— Upp och ned. Jag hade mycket lägre ställda förväntningar än hur utfallet har blivit i verkligheten. Det är ett stort kliv för den som inte tidigare jobbat att börja leva efter den svenska klockan. Att stiga upp varje morgon och ta sig till jobbet även om släkten är på besök. Som rom är man mån om att ta hand om folk och har man främmande ska man helst finnas därhemma.
Men trots en och annan motgång kan Richard Nyman nu konstatera att Romané Bučá gett många av deltagarna en rejäl skjuts framåt mot ett självständigare liv.
— Jag har ju sett det på deltagarna som gått här, hur sugna de blir på att fortsätta och hitta ett jobb som ger försörjning. Att slippa förklara allt för socialen. Har man börjat tjäna egna pengar så vill man aldrig tillbaka, det är så förnedrande.
Att hålla reda på den svenska klockan och att se till att kommunicera - det är två av de viktigaste punkterna Richard Nyman har försökt pränta in hos sina deltagare.
— Blir man sjuk en dag kan man inte ta för givet att ens chef och arbetskamrater förstår att man höll på att bli dålig redan dagen innan och därför stannat hemma. Man måste meddela att man sjukskriver sig. Det kan vara snurrigt med alla regler för vem som helst och ibland känns det som att vi som jobbar som vanligt knappt heller vet hur man bär sig åt - men att verkligen kommunicera vad man gör är oerhört viktigt.
Romané Bučá är upplagt på tre olika perioder. Tre månaders introduktion, tolv månader ute på jobb och därefter ett par månaders frivillig uppföljning. Alla kommer inte tillbaka för den avslutande delen eftersom de fått olika påhugg eller börjat studera.
— En har till exempel börjat en omvårdnadsutbildning, en annan fått timvikariat. Då har man lyckats, säger Rickard Nyman som själv försörjt sig på egen hand sedan han gick ut gymnasiet som 19-åring.
— Mina föräldrar fick inte gå i skolan, men de sa alltid till oss barn: Utbilda er och jobba. Visst kan det vara bra att kunna köpa och sälja, de traditionella sysslorna som romer haft, men i så fall bara vid sidan om som hobby. Först ett riktigt jobb och säkra inkomster. Det värsta ni kan göra är att fastna hos socialen.
Det är ungefär samma budskap som Richard ger till deltagarna i Romané Bučá:
— När jag pratar med de mina säger jag alltid att man måste skärpa sig, utbilda sig, ta de chanser som majoritetssamhället ger och inte backa tillbaka.
Hur påverkades Romané Bučá av avslöjandet om Malmöpolisens register?
— Det skakade till, det kan jag lugnt säga. Jag blev väldigt rädd för vad det skulle kunna innebära för projektet. Det betalas delvis av EU och för att medfinansieringen ska fungera måste deltagarna hela tiden skriva under närvarorapporter. Jag blev orolig för att ingen skulle våga göra några underskrifter av rädsla för att bli registrerade. Jag försökte prata med alla deltagare och säga att vi måste fortsätta kämpa, vi måste gå till våra jobb, vi måste tro på att samhället är gott. Det fungerade här, men på andra håll i landet med parallella projekt fick man stänga ner, folk vågade inte komma.
Richard Nymans förklaring till att rädslan var större på andra håll är att de flesta av Eskilstunas romer har rötterna i Finland.
— Finska och svenska romer förskonades under andra världskriget, inga lämnades ut till nazisterna. Mannerheim i Finland behövde romerna som soldater i kriget. Men i övriga Europa skickades romer till koncentrationslägren. I Stockholm deltar många polska romer i projekten och de blev skräckslagna. En del trodde till och med att registreringen hade med Romané Bučá att göra. Att deras namn lämnats ut av oss..
Har du kollat om du är bland de registrerade?
— Nej, jag har väl haft mina funderingar, men jag är så pass envis så om jag är med så vill jag att polisen ska höra av sig till mig och be om ursäkt. Jag tänker så här: Om det finns 2000 i registret och 5000 ringer och frågar - vad händer då med de 3000 som ringer och inte finns med? Blir de också registrerade? De där första dagarna efter avslöjandet tänkte jag många gånger: "Nej, nu sticker vi iväg någonstans där ingen känner oss och börjar om och lever svenneliv." Men vi kan inte gömma oss någonstans. Vi måste fortsätta framåt.
På ett sätt är Richard Nyman inte alls förvånad över registret, för sådana dräller det ju numera av i allehanda sammanhang.
— Jag kan ju inte åka till ICA i Enköping och handla mat utan att ICA:s databank har full koll på vad jag köpt. Så varför skulle inte romer registreras? Allt har ju blivit så enkelt med den nya tekniken. Nazisterna visste ju precis vilka dörrar de skulle knacka på när de hämtade judar och romer - och det var långt innan dataregistren.
Efter avslöjandet har Rickard Nyman fått hör av andra romer om att han varit för naiv och godtrogen när han bestämt sig för att lita på samhället.
— Många har skrattat åt mig och sagt :"Rickard vad var det vi sa? Vi hade rätt iallafall".
Har du själv känt av att du diskriminerats för att du är rom?
— Ja, ett par gånger, om man räknar bort det där med att folk går efter en i affärerna och kollar när man handlar. Det händer inte längre i Strängnäs där jag bor, där känner de mig. Men det har hänt att jag känt mig diskriminerad när svenska myndigheter inte trott på mig när jag säger att jag faktiskt jobbar heltid åtta timmar om dagen. Och jag är väldigt trött på frågan: Men vilket land kommer du ifrån egentligen du som är så mörk? Jag är född i Sverige, jag är svensk medborgare, ändå duger det inte som svar. Vad ska jag säga? Ska jag ljuga om var jag kommer ifrån?
Ett bittert minne är när hans fru och barn skulle köpa godis i en affär i Västergötland och helt sonika blev utslängda.
— Min fru höll upp pengarna för att visa att hon kunde betala. Men det hjälpte inte, de blev utkastade iallafall.
Fördomar bottnar i okunskap och en oförmåga att se till individerna i stället för att alltid dra alla romer över en kam, säger Richard Nyman och undrar varför just romer alltid ska klumpas ihop. Finländare får vara Jorma och Matti och Pekka, men romer blir oftast "den romska gruppen".
Själv kan han bara några få ord på romani och det är han ledsen över. Hans föräldrar lärde sig språket, men inte tillräckligt bra för att kunna föra det vidare till Richard och hans syskon.
— Oftast var det förbjudet att tala romani öppet så de tappade det tyvärr. När vi gjort studiebesök bland romer i Europa har jag fått ta mig fram på engelska i stället. Det var förresten roligt att se hur fascinerade de blev i Spanien av de traditionella dräkter som kvinnliga finska romerna bär. Det är bara vi finska romer som har den klädtraditionen. Så jag uppmanade kvinnorna att njuta av komplimangerna "för väl hemma i Sverige kallar knappast någon för er för prinsessa". Här betalar kvinnorna tvärtom ett mycket högt pris för att bära dem.
Richard Nymans fru bär dräkten. Och hans tolvåriga dotter säger att hon vill göra det när hon blir vuxen.
— Men så länge jag har någon som helst inflytande över henne kommer jag att säga nej. Jag vill inte att mina döttrar ska dömas på grund av vad de har på sig - innan man ens lärt känna dem. Det är för mina barns och mina kompisars barns skull jag gör det här jobbet. Det är inget quick fix, det tar tid. Men jag hoppas att de romska barn som föds idag ska ha samma möjligheter när de fyller 20 som vilka andra människor som helst.