Rickard Nilsson är utbildad fjällguide.
I Vojakkala har fjällguiden tillsammans med sin sambo öppnat vandrarhem och paret bjuder också in till gammaldags rökbastu.
I lokalpressen står att paret "för saunan och soten vidare" och det är precis vad en del av affärsidén handlar om. Att hålla liv i ett gammalt kulturarv för kommande generationer.
34-åriga Rickard är född och uppväxt i Kjula och har i många år varit aktiv i Jäders IF där han också tränat flicklag.
– Jag har ett litet boende utanför Flen fortfarande så jag är en del där, åker emellan.
Rickard var 25 när han lämnade Eskilstuna.
– Jag ser det som en slump att jag hamnade här uppe, säger han och berättar att han under intervjun sitter utanför rökbastun i en glänta intill en porlande bäck.
Slumpen har dock fått god hjälp av både jobbval och kärleken. Han fann sin sambo Lisa Snäll uppe i Björkliden i Lapplandsfjällen förra säsongen där bägge jobbade. Rickard var inriktad på säkerhetsarbete, lavinbekämpning, räddningar och liftar.
I grunden har han en fjällutbildning från Älvdalen, innan han 2011 flyttade till Björkliden.
Lisa har sin släkt i Tornedalen och kommer från Kukkola. Hennes far Jan-Olof Sänkelä köpte förra året fastigheter norr om Haparanda, bland annat en gammal skola med elevhem till, och Rickard och Lisa bestämde sig för att bidra till utvecklingen. En av kåkarna är en tidigare lanthushållsskola från 1950-talet och rökbastun med anor från 1700-talet finns som en kronjuvel i dess närhet.
– Det var mycket att göra när vi kom hit. Bara att tömma och rensa i gamla byggnader har tagit tid, mycket bråte har det varit.
I bäcken intill bastun svalkar sig Lisa och Rickard gärna.
Paret öppnade vandrarhemmet i juni i före detta elevhemmet som rymmer 18 rum och 40 bäddar.
– Vi har haft några gäster även om det har varit en speciell sommar med corona ...
Den grå rökbastun har grön mossa på taket och väggarna på insidan är sotiga.
– Det är ett väldigt mysigt ställe med bäcken intill. Jag och Lisa har eldat mycket och lärt oss hur den fungerar.
En rökbastu saknar skorsten och värms upp med hjälp av flera timmar lång vedeldning. Rummet fylls med rök som vädras ut när rätt temperatur nåtts. Då släcks också elden som värmt upp stenarna. Kvar blir en behaglig värme som håller länge.
Efter bastandet med lövruskor av björk blir det gärna ett dopp i det svala vattendraget intill.
Bastun hyrs ut till folk som vill prova på rökbastuns effekter.
Gillade du bastubad redan i Eskilstuna?
– Mina föräldrar har en bastu men den har använts mer som förråd. Det har jag beklagat många gånger.
Däremot har han bastat en del på annat håll med en finsk kompis som också var hans träningskompis.
När Rickard började jobba i fjällen blev det mer frekvent badande, nästan varje dag!
– Det är härlig avkoppling och ett fint avslut på dagen. Lisa vill också basta ofta så vi har fortsatt på det spåret.
Rökbastun har anor från 1700-talet men just den här är byggd på senare tid.
Lisas släkt bor alla i närheten.
– Det är alltid någon som har eldat i sin bastu och meddelar att det är bara att komma över. Det finns en stark bastutradition här uppe.
Klarar ni er ekonomiskt på det här?
– Tanken är att vi ska leva på det. Jag är ju också massör och jag funderar på att jobba lite med det vid sidan om.
När vi pratas vid är Lisa uppe i Abisko och jobbar extra några veckor.
Saknar du något från Eskilstuna?
– Kanske idrottslivet, säger han efter lång fundering. Det är starkt i Eskilstuna med så många fotbollslag och klubbar.
Framtiden? Flytt söderut?
– Vi vurmar för att vara i fjällen så det kan bli ett boende där uppe om det nu blir flytt någon gång. Man vet aldrig, i mitt liv styr slumpen mycket.
Vandrarhemmet någon mil norr om Haparanda är en före detta elevbostad till en nedlagd lanthushållsskola.