Det var hösten 2017 som Eskilstunabon och den före detta landslagsspelaren i handboll, Robert Tigerfalk, fick knivhuggsliknande smärtor långt nere i buken. Robert har sedan 16-årsåldern levt med Crohns sjukdom, en kronisk inflammation i mag-tarmkanalen, och kontaktade därför vården för utredning om skov.
I december samma år gjordes en röntgen. Då upptäcktes tjocktarmscancer. En operation genomfördes på Mälarsjukhuset i januari 2018. Operationen gick som förväntat, förebyggande cellgiftsbehandling inleddes och läkarna bedömde att all cancer var borta. Men en viss smärta i ryggen kvarstod och svåra komplikationer uppstod i form av läckage i kopplingen mellan tjocktarmen och tunntarmen.
I januari 2019 började cancermarkören öka och en ny röntgen genomfördes. I juni samma år blev det operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där avlägsnades ännu mer av tjocktarmen, men även hela ändtarmen, gallblåsan, knölar på bukhinnan och flertalet lymfkörtlar.
Cancernivåerna minskade, men gick aldrig ner till noll. I september genomfördes en ny röntgen på Mälarsjukhuset. Den visade på återfall. Men på Akademiska sjukhuset gjordes en annan bedömning. Någon ny cancer fanns inte, ansåg läkarna i Uppsala. Rådet han fick var att återkomma sex månader senare.
På Roberts och Mälarsjukhusets initiativ genomfördes dock en förnyad röntgen i november, återigen med tydliga tecken på återfall. Remiss skickades till Uppsala som förordade cellgiftsbehandling i tre månader.
I januari i år, efter två månaders behandling, visade röntgen att behandlingen gav effekt. Dessvärre fick den avbrytas eftersom Robert drabbades av stopp i gallgången. I samma veva genomfördes en magnetröntgen på Mälarsjukhuset. Där konstaterades att det inte fanns några tecken på cancer i eller på levern. Men på sjukhuset i Uppsala hittades en tumör växandes på levern.
– Akademiska bedömde att den inte gick att operera bort eftersom den var för stor och satt tokigt till. De satte in en ny slags cellgiftsbehandling för att göra tumören mindre och för att sedan kunna operera bort den, säger Robert.
Inte heller den andra sortens cellgiftsbehandling fungerade. När den tredje injektionen skulle ges fick han en allergisk reaktion och behandlingen ändrades till samma blandning som under föregående cellgiftsprogram. Efter två doser gjordes en ny röntgen och därefter fick han beskedet av en läkare på Mälarsjukhuset att det inte längre fanns någonting att göra.
Men såväl Robert som hans fru Minette Tigerfalk anser att det finns behandlingar som fungerar. Ett sjukhus i Finland har erbjudit sig att behandla honom, men någon remiss har onkologläkaren i Eskilstuna inte skickat. Även nya remisser till onkologen i Uppsala samt till kirurgin på Karolinska i Huddinge har dragit ut på tiden.
– När coronan slog till har det gått väldigt trögt att få någon hjälp, trots att regeringen gick ut och sa att inga cancerpatienter skulle drabbas. Vi har hamnat i kläm och nu är det kritiskt med tid, säger Minette.
Sedan en vecka tillbaka äter han bara flytande kost eftersom tumören börjat trycka på tolvfingertarmen. Nu planeras det för att sättas in en stent där.
– Men det är bara temporära lösningar. Frågan är vad de ska göra när tumören blivit ännu större eftersom den fortsätter att växa, säger Robert.
Familjen känner sig förtvivlad av att bollas runt i sjukvården. Minette slår ut med armarna.
– Hur mycket ska vi orka?
Kajsa Andersson, tillförordnad verksamhetschef för onkologimottagningen på Mälarsjukhuset, vill inte kommentera enskilda patientärenden.
På Akademiska sjukhuset är Fredrik Sund tillförordnad chefsläkare.
– Det du beskriver är tråkigt, men jag kan inte säga någonting om det enskilda fallet, säger han.