Protesterna mot den totalitära regimen i Iran har spridits till länder världen över. Här håller en kvinna i Istanbul upp en bild på Mahsa Amini, under en protest utanför Irans ambassad.
1979 avslutade den iranska revolutionen landets 2 500 år långa monarkistyre. I stället skapade den nye ledaren ayatolla Khomeini en islamisk republik som förändrade landet från grunden.
En av de första föreskrifterna dikterade kvinnors klädsel och slöjtvång infördes. Ett förbud som fortfarande står fast.
Den 13 september grep den statligt styrda sedlighetspolisen den 22-åriga kvinnan Mahsa Amini. Hon bar inte sin slöja i enlighet med regeringens normer. När hon bara två timmar efter gripandet fördes till ett sjukhus i Teheran kunde läkare konstatera att hon var hjärndöd. Hon ska ha misshandlats i arresten och tre dagar senare var hon död.
Mahsa Aminis död blev startskottet till den protestvåg som dragit in över landet. Och även spridit sig till andra länder. På sociala medier sprids klipp på kvinnor som klipper av sig håret i protest. På gatorna skanderar befolkningen om frihet och bemöts våldsamt av regimen.
Protesterna har pågått 16 dygn i rad och videor visar hur demonstranter jagas och skjuts med tårgas. Enligt människorättsorganisationen Iran Human Rights (IHR) har 133 personer mist livet.
Eskilstunabon Roja Mahmoudi tvingades själv fly Iran i slutet av 80-talet. Hon följer händelserna i hemlandet noggrant och berättar att hon aldrig sett så kraftfulla demonstrationer tidigare.
– Det har varit ett par mindre lokala uppror som slagits ned snabbt. Men denna utvecklingen är kraftig och nu även många kända personer börjat att öppet ta avstånd från regimen. Demonstranterna är både män och kvinnor, och protesterar gemensamt och tillsammans mot regimen.
Roja Mahmoudi, 55, är i dag fritidspolitiker för Vänsterpartiet och har en politisk bakgrund från Iran. Hon kom till Sverige 1987 då hennes politiska identitet avslöjats av regimen i Iran.
Hur känns det att följa denna utveckling i hemlandet?
– Både glädje och sorg. Jag känner glädje över att befolkningen finner kraft att protestera trots att de eller deras familjer riskerar livet. Regimen är inte att leka med och protesterar du kan en familjemedlem helt plötsligt dö eller arresteras. Skadade personer som läggs in på sjukhus riskerar att arresteras. Och trots detta protesterar människor. Men jag känner sorg över att folk dör.
Protesterna har spridits till städer över hela Iran och demonstranterna har samlats under budskap som "Kvinna! Liv! Frihet!" och "Död åt diktatorn!".
Roja Mahmoudi tror att demonstrationerna kommer leda till någon form av förändring, men om är osäker på om regimen kommer att störtas.
– Det finns inget parti som hittills samlat alla demonstranter men jag hoppas att vi får en religiöst obunden regering.
Hon kom till Sverige 1987 just för sina regimkritiska åsikter och politiska aktivism.
Hon var politisk aktiv inom det kommunistiska partiet Komala med koppling till Peshmerga – en samlingsbeteckning för väpnade kurdiska nationella rörelser.
– Jag arbetade med underrättelseinformation innan jag avslöjades som politiker. Jag samlade in pengar och förmedlade information om exempelvis det hade hänt någon av våra medlemmar något. Vi samlade in pengar och medicin och skickade till Peshmerga, säger hon och fortsätter:
– Min man avslöjades som politiker och regimen började bevaka mig. Jag arresterades och skulle dömas till fängelse. Jag fick lämna arresten ibland eftersom jag hade en dotter på sju månader då. Och en kväll fick jag information om att jag måste fly. Så jag lämnade landet och min dotter bakom mig... sju år senare kom min dotter till Sverige.