I Eskilstuna sker den löpande försäljningen av droger på ett flertal platser, inte minst i de större bostadsområdena. Dessa platser får ofta besök av poliserna i gatulangningsenheten. Gruppen består av fem personer men kampen mot drogerna är ojämn. Numerärt är polisen underlägsen.
Oscar Tomasson är chef för polisens gatulangningsenhet i Eskilstuna. Gruppen är inriktad på ungdomar upp till 25 år och uppgiften är att förhindra nyrekrytering, lagföra och kartlägga narkotikans strömningar bland de unga.
— Det finns tyvärr en romantiserad bild bland de unga, att hasch och inte minst Spice (den kemiska motsvarigheten som blandas med tobak och röks som jointar eller i pipa), inte är farligare än alkohol. Det är inte heller så dyrt, säger Oscar Tomasson.
Gatulangningsgruppens uppdrag växlar mellan att synas och konfrontera de unga, och att verka i det fördolda. Marknaden de synar växer. Generationer kommer och går, maktstrukturer förändras men oavsett vilka som för tillfället dominerar marknaden utsätter de sig alla för risker. Flera av skjutningarna i Eskilstuna har koppling till droghandeln.
Eskilstuna-Kuriren träffar Jenny och Oscar i gatulangningsgruppen under ett arbetspass. De har sett otaliga överlåtelser av narkotika, känner igen aktörerna och har lärt sig att se mönstren och tolka tecknen. De ser saker i folkvimlet som för en oinvigd verkar triviala. De berättar att själva överlåtelsen av narkotika mellan säljare och köpare går snabbt. Vara, pris och mängd görs upp över telefon och sms. Man kommer överens om en mötesplats. Bytet av pengar och varor sker ofta i ett tillsynes harmlöst handslag, innan parterna går åt varsitt håll. Den ena med en summa pengar, den andra med en drog som inte sällan kommer att föra med sig annan brottslighet.
— Det blir lätt en negativ spiral. Att missbrukare försöker finansiera sitt eget missbruk genom att själva börja sälja är ganska vanligt, berättar Oscar.
Logiskt kan tyckas men också vanskligt. Skulle delar av ett parti försvinna, som när polisen tar narkotika i beslag, så ska någon ändå betala. Drogförsäljningen sker inte sällan på kredit och redovisas till leverantören uppåt i hierarkin, i efterhand. Och när du väl sitter i skuldfällan är konsumentvägledaren inget alternativ.
— Vi grep en 16-åring för en tid sedan. Han sålde hasch och efter vårt tillslag var han skyldig sin leverantör 5 000 kronor. Han hotades och hamnade under stor press, men han hade inga pengar. Till sist kände han sig tvungen att berätta sanningen för sin pappa som för att skydda sitt barn gav pojken pengarna han behövde, berättar Oscar.
Historien slutar dock inte där. När 16-åringen skulle reglera skulden hade den i enlighet med droghandlarlogikens lagar fördubblats, han var nu skyldig 10 000 kronor. Far och son förstod att skulden aldrig skulle kunna regleras. Trots riskerna det medförde vände de sig till polisen.
— När det gäller de nya, unga missbrukarna som vi får tag på tidigt kan vi ibland göra skillnad. Det händer att ungdomarna i efterhand tackar och säger att det var bra att vi tog dem. Men vi för inget krig mot knarket, för krig har ett slut, säger Jenny.
Oscar och Jenny understryker också att ansvaret för att ta striden mot droger inte enkom är polisens, utan var och ens.
— Det är ett samhällsproblem som kräver uppmärksamhet från föräldrar, lärare, skolsköterskor, alla som träffar ungdomar. Var uppmärksam på signaler som exempelvis trötthet, nytt umgänge och dofter som är svåra att definiera. Hittar man dessutom rullpapper till cigaretter och redline-påsar är det läge att ta ett snack.
I morgon: Drogbehandlare slår larm om internethandelns konsekvenser.