– Jag har hittat min grej. Det är kreativt, mysigt och meditativt att knyta och skapa, lite som terapi, säger Ronja Pyyaho som upptäckte makramé för två år sedan.
Detta efter att de älskade katterna Skrållan, Thaleia och Ceasar bokstavligt talat inte kunde hålla tassarna Ifrån klätterväxterna och palettbladen i lägenheten i Skiftinge. I takt med att cirka 150 växter räddades fann Ronja Pyyaho en ny passion.
– Makramé är en gammal skapandeform. Enkelt förklarat är det konsten att knyta rep dekorativt. Först kollade jag på Youtubevideos, sen försökte jag själv. Det är ganska mycket samma knutar man utgår ifrån fast man kombinerar dem på olika sätt.
Färdiga mönster är inte hennes melodi.I stället är det unika amplar, växthyllor och väggbonader som gäller.
– Jag skapar på fri hand och ser det växa fram. Det är mer kreativt. Ibland frågar kunder om jag kan göra en exakt likadan, då blir det rätt likt, men inte exakt. Men det hör till.
När hon lade upp bilder på sociala medier visade det sig nämligen att hantverket var uppskattat av följarna. Var de möjligen till salu?
– I början var det en hobbyverksamhet men förra året startade jag enskild firma och säljer via Instagram, Tradera och i olika Facebookgrupper.
Vilken respons har du fått?
– Väldigt positiv. Det är häftigt att andra vill inreda sina hem med det jag har gjort. Folk förstår att det är ett hantverk, det är nästintill aldrig någon som har sagt att det är dyrt. De man köper i butik är massproduktion. Där har jag svårt att se att någon får skäligt betalt.
I 20-årsåldern blev Ronja Pyyaho sjukskriven för bipolär sjukdom och hon märker att skapandet har en positiv påverkan.
– Det kreativa utloppet hjälper i bipolariteten, speciellt i perioder av svackor. Och jag klarar av att skapa även i depression.
Med åren har hon bestämt sig för att vara öppen med bipolariteten.
– Det är ingenting man ska behöva skämmas för. Fördomar och stigmatisering blir mindre om man pratar om det.
I nuläget ägnar hon några timmar i veckan åt sin passion men hoppas att det kan komma att ändras.
– När jag är mer stabil i min sjukdom är drömmen att jag ska klara av att jobba mer och kunna ha detta som deltidsjobb.