Fågelfotografer är morgonpigga människor och vi lämnar bryggan i Mälarbaden redan klockan fem på morgonen. I normala fall tar Lars-Erik Eklund, som är en skicklig naturfotograf, med sig två passagerare, men på den här turen är vi själva. Det är behagligt ljummet, molnigt och svag vind.
– Idag är det bra och i regel funkar det att gå ut, men det är en väderberoende verksamhet och jag ringer mina kunder två dagar i förväg om prognosen larmar om hård vind och regn.
I samma ögonblick vi stävar ut får vi sällskap av ett gäng måsar. Med jämna mellanrum slänger skeppare Eklund till dem lite torrfoder för hundar, som fåglarna antingen fångar i luften eller dyker efter ner i vattnet.
– Sjöfåglarnas närvaro ger fiskgjusar och örnar en signal att vi är på ingång. Där de är finns det mat. Det brukar också ge deltagare en god chans att skjuta in sig med kameran innan det blir skarpt läge.
Efter en kvarts gång slår Lars-Erik av på farten och börjar spana mot trädtopparna. I området bor flera fiskgjusar och förhoppningen är så klart att vi ska få stifta bekantskap med Sveriges tredje största rovfågel.
– Det är lite mellansäsong så här tidigt på sommaren. Fiskgjusarna har nyligen fått ungar och tillbringar därför mycket tid med dem i boet. Från mitten på juli och fram till september är de mer aktiva då de behöver äta upp sig inför vinterflytten till Västafrika.
Inom en timme blir de första fiskgjusarna synliga. På hög höjd, men totalt ointresserade av den brax som Lars-Erik kastat ut som lockföda, ändrar de snart riktning och glider undan.
– Som mest har jag haft tio gjusar över båten samtidigt. Det är dock lite extremt, men väldigt kul för dem som är med ut. Jag ger fiskgjusegaranti och kommer det inte några fåglar så tar jag heller inte betalt. Kunderna ska vara nöjda och få bra tillfällen att fotografera.
Han ger mig kikaren och pekar mot en ö långt bort. Högst upp i en torr tall sitter en havsörn och spanar. Någon ansats att ta sig mot oss visar den inte, så vi lättar ankar och styr närmare. Det uppspelta sällskapet sjöfåglar följer villigt efter.
Lars-Erik hivar ut två braxar och uppmanar mig att vara med. Plötsligt släpper den stora fågeln greppet om grenen, vecklar ut vingarna och blir för ett par ögonblick osynlig mot den mörka skogen. Måsarna blir helt tysta, sen lyfter samtliga inom en sekund.
Med 240 centimeter mellan vingspetsarna glider havsörnen majestätiskt in mot sitt byte, korrigerar kursen och sätter klorna i fisken utan att själv blöta ner sig. Det hela är över på någon sekund och snart är rovfågeln utom synhåll.
– Havsörn är en ren bonus på safarin och ett mycket uppskattat inslag. Det är en orädd fågel och andra får passa sig när den är i närheten, säger Lars-Erik.
Det tar inte lång tid innan även en djärv fiskgjuse gör entré. Efter ett par varv ovan båten dyker den nästan vertikalt ner mot bytet. Vattnet yr och snart är fisken bärgad. Kamerans höghastighetsläge har fått bekänna färg och lite pirr infinner sig inför titten i displayen.
Innan vi tar oss tillbaka dukar Lars-Erik upp fika på akterbritsen. Kaffe och hembakta blåbärsmuffins smakar seger och känslan av tillfredsställelse är total.