Ruaa Al-Yafeai konstaterar att dagens outfit i senapsgula toner matchar kaféets inredning. Men hon träffas inte över en kaffe för att prata mode eller ålder – intervjun råkar sammanfalla med 32-årsdagen – utan integration.
– Men jag är en fashionista, säger hon och nickar nöjt vid påpekandet att turbanens toner går igen i blusen.
Tidigare bar Ruaa Al-Yafeai, som flydde från Jemen till Sverige och Eskilstuna 2012, en sjal. Det föranledde glåpord. Nu är tongångarna motsatta. En del säger "wow", andra undrar vad hon har gjort med sjalen.
– Jag blir kallad jävla svensk och tackar för komplimangen. Men jag var annorlunda i mitt hemland också, ville läsa och studera.
Vid ankomsten till det nya landet fick den före detta engelskaläraren höra att hon skulle vara glad om hon fick jobb som lokalvårdare. I bästa fall.
– Nyanlända från andra religioner – inte svenskar – sa: "Tror du att du, en muslim med sjal, ska få en plats i samhället?"
– Sjal eller inte, var dig själv. Jag började på noll, heter inte Eriksson och jag jobbar.
Ruaa Al-Yafeai har nyligen lämnat en tjänst som projektledare för asyl och integration på studieförbundet Sensus för att bli jobbkonsult på "Stöd och matchning" inom Arena Personal. På det privata planet är det inte sämre. I Sverige mötte hon kärleken i Mohamed – "så heter alla, haha" – och fick två döttrar. Till familjen räknas även ett svenskt par från Näshulta. Vägarna korsades i kyrkliga sammanhang, vänskap uppstod.
– De "adopterade" mig. Barnen säger mormor och morfar. Jag är muslim, någon annan är kristen. Och? Vi behöver inte tycka lika men vi måste respektera varandra, säger hon och berättar att kompisgänget så gott som uteslutande består av svenskar.
– Men ibland vill jag bara prata arabiska.
Efter många år i Sverige vittnar Ruaa Al-Yafeai om ett utbrett utanförskap. Det finns en rädsla och misstro mot myndigheter, som när ena dottern fick hett vatten över sig och de hastade till akuten.
– Det kom samtal: "Vi ber för dig att socialen inte tar ditt barn." De var inte rädda för vad som hänt utan oroade sig för att sjukhuset skulle anmäla mig.
Samma sak när andra dottern satte av i full fart mot en buss. Ruaa Al-Yafeai hann fram och avvärjde olyckan genom att dra undan henne. Två främmande kvinnor kom fram.
– De sa att jag inte fick röra mitt barn – då tar de henne.
Hon tar sig för pannan, vägrar låta felaktiga föreställningar stå oemotsagda och tog ett snack med kvinnorna.
– Socialtjänsten samlar inte på barn och säljer dem vidare!
Under åren på Sensus sträckte sig engagemanget utanför det egentliga uppdraget. Det fick ringar på vattnet. Telefonen ringde nattetid. Dolt nummer. I andra ändan – en vädjande röst:
– Min man slår mig, vad ska jag göra?
Ruaa Al-Yafeai bad personen återkomma och kontaktade socialtjänsten för att få råd kring bemötande. Självfallet utan att röja identitet.
– Även om jag visste svaret så ville jag kolla att det var rätt. Och så ville jag ha socialtjänsten i ryggen.
Vi pratar om könsroller och hon skräder inte orden.
– Jag kommer från en kultur där kvinnan har en underordnad roll. Varför ska inte en kvinna få synas och ta plats?
Åsikterna har ett pris. Närstående, med maken i spetsen stöttar.
– Han brukar säga att jag ska skita i kommentarerna, säger hon och skiner upp när samtalet kommer in på nästa kapitel i livet.
Ruaa Al-Yafeai är en av flera frivilliga i det kommande projektet Samhällsambassadörer i regi av socialförvaltningens enhet för förebyggande arbete. Eldsjälarna ska gå runt i bostadsområden, förmedla kunskap och svara på frågor. Syftet med projektet, som ännu är i sin linda, är att förebygga missförstånd, rädsla och felaktiga rykten gällande myndigheter. Och inte minst att avdramatisera socialtjänsten.
– Jag vill bygga förtroende. Alla människor i Sverige ska kunna känna sig trygga.
Vad vill du förmedla till dina egna flickor?
– Våga säg nej. Ingen ska bestämma över deras tankar eller kroppar.
Där skulle denna text egentligen ha slutat. Det har gått några timmar sedan vi tog den där koppen kaffe och Ruaa Al-Yafeai har uppdaterat sociala medier med bilder på blommor, tårta och paket. Delar av texten lyder:
"Så var man ett år äldre. Så mycket kärlek, lärdom, fina människor och minnen. Tacksam för allt som förgyller mitt liv."