Med rötterna i Estland blev valet att åka ner till Ukraina som frivillig soldat ett känslomässigt och självklart beslut för Eskilstunabon Oliver Mets.
Den 24 februari är det två år sedan Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina. Vid den tidpunkten hade Oliver Mets redan bestämt sig.
– När jag såg ryssarnas upptrappning månaderna före så tänkte jag; blir det en fullskalig invasion, då måste jag åka.
Oliver Mets föddes 1973 i det då sovjetstyrda Estland. Femton år senare utvisades familjen på grund av pappans politiska engagemang och flytten gick till Eskilstuna som blev Olivers nya hemstad. Uppväxten på andra sidan Östersjön har haft en stark påverkan i synen på Ryssland.
– Till skillnad från exempelvis Moldavien och Georgien är Ukraina det enda landet i östra Europa som har kapacitet att stå emot Ryssland. Och kriget i Ukraina startade samma dag som Estlands nationaldag. Jag var så förbannat att jag grät. Och det blev personligt. Jag hade inget direkt konsekvenstänk, det var ett känslomässigt beslut som grundar sig i att vi någon gång måste kunna stoppa vår stora östra granne.
När vi träffar den 50-årige Oliver Mets har han varit hemma i Eskilstuna sedan slutet av november 2023. Sedan krigsutbrottet har han under 14 månader stridit som frivillig soldat i den internationella legionen under anropsnamnet Engine.
Kommer du åka tillbaka och strida igen?
– Nej, nu är det bra. Orken finns men mentalt blir det för tungt. Under den sista veckan förlorade jag väldigt många nära vänner. I kriget lever man med döden hela tiden, men om de som står en nära dör, då blir det jobbigt.
Civilt har Oliver Mets jobbat som produktionschef inom industrin. Men han har även militära erfarenheter – från hemvärnet samt utlandstjänstgöring i Makedonien, Kosovo och Afghanistan på uppdrag av det svenska försvaret. Han är med sitt dubbla medborgarskap även underofficer i den estniska armén.
Ukrainarnas motståndsvilja är intakt säger Oliver Mets, övertygad om att Ukraina kommer gå segrande ur kriget.
I Ukraina deltog han i legionens specialstyrkor.
– Den kallas Omega och är en slags stormtrupp. Det har handlat om fritagning av krigsfångar, stormning av fientliga ställningar och djupspaning bakom fiendens område. Jag blev sårad när vi var i Bahmut, jag fick en splitterskadda i axeln. Det var inget allvarligt men jag var hemma i Eskilstuna under några månader. Sen åkte jag tillbaka.
De strider han varit med om har bland annat ägt rum inne på fiendens område där de ukrainska soldaterna agerat i närstrid, utrustade med den amerikanska automatkarbinen M4 och pistol.
– Vår uppgift var ofta att ta över en position och hålla den, säger Oliver Mets.
Oliver Mets ingick i en specialstyrka med uppgift att frita krigsfångar och storma fientliga ställningar. Här står han till vänster om en soldatkollega.
På frågan om han varit nära att dö själv svarar han ett tveklöst ja.
– O ja, det har varit väldigt nära flera gånger. Men man reflekterar först efteråt, inte då när det händer. Då är det muskelminnet som reagerar, man ska snabbt upp igen och vara beredd. Slagfältet är bara en stor sörja och massor av högt ljud.
Han säger att han sett många vänner dö och betonar hur viktigt det är att de som stupar tas om hand.
– Man lämnar ingen efter sig, det är väldigt viktigt. Är det ett lik så tar vi med det så familjen kan ta avsked. Jag har varit på en hel del begravningar och vet hur betydelsefullt det är att kunna ha ett riktigt avslut i stället för att stå vid en tom kista.
Hur många soldater som hittills dött i kriget är oklart. Uppgifterna om de ryska förlusterna varierar från 40 000 till 120 000, medan siffrorna på stupade ukrainska soldater pendlar mellan 30 000 och 70 000.
Här fanns en möjlighet att ta en paus från striderna.
– Man brukar säga att det går tre ryska förluster på en ukrainsk medan förhållandena i vissa områden är det dubbla, sex döda ryssar på en ukrainsk.
När jag frågar Oliver om han själv dödat ryssar tittar han först på mig en lång stund utan att säga något. Blicken antyder att frågan är naiv, på gränsen till korkad och egentligen inte behöver ställas.
– Alltså jag kan säga så här, vi har skickat tusentals till andra sidan. Vi kallar dem inte ryssar, vi kallar dem för orcher. Vi avhumaniserar dem i strid, det måste man göra. Det är krig. De gillar inte närstrid och vi är duktiga på det. Och när det funnits möjlighet att ta krigsfångar så har vi gjort det. De hanteras på ett hårt sätt, det är inga konstigheter med det. Men för mig är det väldigt viktigt att följa de lagar som finns och jag har inte sett några övergrepp i de förband jag stridit i. Det som skiljer oss från dem på andra sidan är att vi är människor och då måste vi visa det också. Sen är det så klart så att de också är människor, men när man är mitt i det, då gör man skillnad.
Oliver Mets är tillbaka i Eskilstuna efter 14 månader som frivillig soldat i Ukraina.
Väl hemma i Sverige igen får Oliver Mets samtalsstöd för att bearbeta känslor och erfarenheter och den posttraumatiska stress (PTS) som kommer.
– Jag pratar med en person inom den svenska armén. Jag har varit på utlandstjänst tidigare men den PTS jag fick där var som en vårbris jämfört med det här. Alkohol och droger funkar inte, däremot är det väldigt bra att fortsätta vara fysiskt aktiv. Det tar fyra månader innan adrenalnivån går ner och det är först nu jag märker att nattsömnen är okej.
Din familj och anhöriga, hur reagerade de på ditt beslut att åka?
– Jag har vuxna barn och de förstod inte riktigt allvaret i det i början. Men vi har kunnat prata mycket på whatsapp under tiden jag var där nere. Det är klart att de varit rädda men också stolta.
Under den senaste tiden har allt fler röster hörts om oron för att västländerna vacklar i sitt stöd för Ukraina, att en trötthet breder ut sig och att kriget – i takt med att ingen ser ett slut på det – riskerar att glömmas bort. Trots de illavarslande signalerna är Oliver Mets fullständigt övertygad om att Ukraina kommer gå segrande ur kriget.
– Ukrainarna är tacksamma för allt stöd de fått men de behöver mer. Framför allt är det brist på grovkalibrig ammunition. Och vad omvärlden behöver förstå är att angrepp inne på ryskt område är ett måste. Men man ska veta att ukrainarnas motståndsvilja är intakt, den går inte att bryta ner, den är bortom det.
Enligt FN har mer än 14 miljoner ukrainare flytt sina hem sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Förödelsen är utbredd och hjälpbehoven stora.
– Ukrainarna har gjort enorma uppoffringar och alla i civilsamhället hjälper varandra. Och varenda gång någon dör i en raketattack växer ilskan mot ryssarna än mer, säger Oliver Mets.