Tittar man i arkiven och historieböckerna blir det tydligt hur grannarna Torshälla och Eskilstuna varit närvarande i varandras utveckling genom historien. Med tiden växte det också fram en viss rivalitet.
Under medeltiden var det ingen tvekan om vem som var störst. I Torshälla hade de satsat på vattenkraft och med åren växte en blomstrande sjöfart fram. Den 24 februari 1317 skrev kung Birger Magnusson under brevet som gav Torshälla stadsprivilegier, vilket betydde mycket för stadens fortsatta utveckling.
På den tiden var storebror Eskilstuna inte i närheten av lika betydelsefull som Torshälla.
– Eskilstuna var bara en liten by längs dagens Köpmangatan och kring klostret som Johanniterna lät bygga under 1100-talet, berättar Tomas Carlberg som är arkivarie på Stadsarkivet i Eskilstuna.
Under 1600-talet tog allt en vändning. En ny kanal byggdes för att knyta ihop Hjälmaren och Mälaren via Arbogaån och för Torshälla innebar det här ett stort ekonomiskt tapp. Bergslagsborna som tidigare skeppat saker via Torshälla valde nu den andra färdvägen.
I skuggan av den viktiga hamnstaden Torshälla växte Eskilstuna sig större. I slutet på 1500-talet bodde 73 personer i Eskilstuna, hundra år senare var de närmare 700.
Lönsamheten i samhället styrde vilket som Sveriges kunglighet ville satsa på och i mitten av 1600-talet tappade Torshälla sin ledande position.
– Drottning Kristina ställde sig bakom Torshälla medan hennes efterträdare Karl X Gustav stödde Eskilstuna, säger Tomas Carlberg.
Kungen lät bygga Carl Gustafs Stads Manufakturverk, alltså Rademachersmedjorna, vilket gjorde att industrin tog fart i Eskilstuna. Det gav ett uppsving även för Torshälla som blev en viktig utskeppningshamn för båda brukssamhällena. Men nya bakslag väntade.
År 1659 fick även Eskilstuna stadsrättigheter vilket gjorde att Torshällas industriella utveckling stannade av. Storbranden 1798, där mer än halva Torshälla brann ner till grunden, var förstås ett enormt bakslag. I samma veva hade dessutom Eskilstuna blivit en fristad där metallarbetare som ville starta smedverksamhet slapp betala skatt.
Under 1800-talet skulle rivaliteten tillta. Industrimännen i Eskilstuna fick betala tull när deras varor fraktades genom Torshälla och för att komma förbi det ville de bygga en ny kanal, Eskilstuna nedre, förbi Torshälla. Så blev det också.
Bitterheten bland de styrande i staden var stor och det sägs att de hotade med böter till den Torshällabo som inhyste en kanalarbetare.
Torshälla stretade länge emot en sammanslagning med Eskilstuna. Under 30-talets depression var det flera som tvivlade på att staden skulle kunna klara sig själv men det var först vid kommunreformen 1971 som Torshälla blev en del av Eskilstuna kommun.
– Det såg ut så på många håll i landet och befolkningen på flera av de mindre platserna ville inte det här, säger Tomas Carlberg.
Under 2000-talet lyfte kritiker åter frågan om att göra Torshälla "fritt" igen. Men de flesta ville ändå vara kvar i Eskilstuna kommun. Det visade inte minst den folkomröstning som genomfördes 2006 när närmare 80 procent röstade för att stanna.
Förra året kom beslutet att Torshälla stads egen förvaltning ska avvecklas. Många förstår beslutet men menar att det kommer olägligt, lagom till Torshällas 700-årsjubileum. Något som Lars-Göran Karlsson (S), ordförande i Torshälla stads nämnd, säger sig ha svårt att förstå.
– Vi är snart sammanbyggda och är en kommun, varför ska vi då ha en egen förvaltning? Det här blir bättre. Vi får mer inflytande i samhällsbyggnadsfrågor och Torshällaborna kommer inte att märka någon skillnad. De kommer att kunna ringa Torshälla direkt precis som vanligt, säger han och poängterar också att avvecklingen inte ska påverka firandet.
Den 1 augusti ska förvaltningen vara borta. Men den snart 700 år gamla staden får behålla sin nämnd.